Det är slående om hur fruktansvärt ensamma vi är om att resa denna paroll. När man är ute på stan och träffar lokalpolitiker, ser på TV om valet, eller läser tidningar som behandlar ämnet så basunerar politikerna, nästan monotomt, entonig och torrt i oändlighet: »Rösta på oss!».

Skulle de etablerade partierna vara genuint intresserade av att bedriva partiarbetet demokratiskt så skulle de marknadsföra sina hemsidor, tidningar, pamfletter, böcker och tidsskrifter. De skulle i varje givet läge uppmuntra sympatisörer och folk på stan att bli medlemmar eller åtminstone köpa deras tidning eller komma på deras möten. Men icke!

Folkrörelselinjen är av dem stora partierna nära på helt lämnad att dö och partierna säljer bara färdigförpackade förslag från sina respektive partis ledarskikt att köpa eller förkasta. För inte ska väl en parlamentsledamot i allmänhet, och en regeringsmedlem i synnerhet behöva förhålla sej till sitt partis medlemsvilja!

Det är under valtider oförskämt lätt att vara kommunist. Oförskämt lätt att istället för att uppmana människor att lägga en lapp i en låda uppmuntra till att själv bli aktiv och delaktig i samhället med siktet inställt på att förändra, i grupp, genom dialog med andra och i en organisation!

Dom etablerade partierna har mycket att lära av oss kommunister…