Resolution antagen av RKU:s sextonde kongress 19-20 maj 2023.
Vi går allt djupare in i klimatkrisen utan några synliga lösningar inom räckhåll. Kapitalismen fortsätter sin hänsynslösa exploatering runt om vår planet. I takt med att krisen fördjupas kan vi också se dess följder. I Europa uppmättes den högsta medeltemperaturen någonsin i somras, med skogsbränder i södra Europa som följd. Pakistan drabbades tidigare i år av massiva översvämningar på grund av monsunregn och smältande glaciärer. Vi kommer fortsätta att drabbas av naturkatastrofer av liknande slag så länge kapitalismen existerar.
Varor massproduceras under slavliknande förhållanden och fraktas sedan jorden runt med lastbilar, båt och flyg. Samtidigt ökar konsumtionshetsen genom reklam och sociala medier, en uträknad kalkyl för att få profiten att ständigt öka. Vi skolas till att tro att vi som individer kan rädda klimatet genom att handla på second hand, äta ekologisk mat eller köpa en nyproducerad elbil, när faktum är att bara inom EU är de rikaste 10% ansvariga för mer än en fjärdedel av alla utsläpp. Kapitalisterna har inget intresse av att lösa detta problem. Genom att måla upp lösningen på klimatkrisen som individualistisk, kan kapitalisterna i lugn och ro fortsätta massproducera varor och skövla regnskog. Istället för att hitta hållbara lösningar på detta brådskande problem, driver denna klass och deras megafoner i de politiska institutionerna oss alla bara djupare in i krisen.
I Sverige kunde vi se det genom att energipolitiken tog en sur vändning efter maktskiftet under valet 2022. Regeringen vill sätta sina planer på ökad kärnkraftsanvändning i verket. Mer resurser ska sättas in, man vill ta bort förbuden i miljöbalken att tillåta nya reaktorer på andra platser än i dag och ha fler än tio reaktorer samtidigt i drift. Man vill också förkorta miljötillståndsprövningen för att ”säkra näringslivets konkurrenskraft”. Detta innebär inte bara att regeringen vill se mer ohämmad miljöförstörelse för profitens skull i största allmänhet: de vill skapa en genväg för mer bruk av uran inom energiförsörjningen, vilket är en energikälla som inte är förnybar och vars instabilitet genom historien lett till katastrofala följder för både människor och natur. Ett skäl till att bygga ut kärnkraften har varit den rådande energikrisen, trots att det inte egentligen produceras för lite el i Sverige. Problemet är att vi har en avreglerad elmarknad där vi exporterar 15-20% av vår befintliga el till den andra europeiska länder. Regeringens planer betyder i praktiken att vi ska bygga ut kärnkraften för att tillgodose den anarkistiska produktionen, och därigenom gå de privata intressena till mötes som i första taget satt oss djupare i energikrisen.
I nuläget är det de ungdomar i den globala klimatrörelsen, bland annat bestående av Fridays For Future, som tagit detta på störst allvar. Denna rörelse lamslogs dock av pandemin och agerade inte offensivt i den utsträckning de gjort tidigare, på grund av restriktioner avseende folksamlingar och offentliga möten. Men i takt med att pandemin har avtagit har också klimatrörelsen börjat komma tillbaka ut på gatorna: och vi kan också se att deras paroller har radikaliserats. Fridays For Future har mobiliserat ungdomar världen över till demonstrationer under paroller som ”Uproot the system” och ”People, not profit”. I Sverige har föreningen Fältbiologerna antagit vad de kallar för ett antikapitalistiskt program, där de kräver en omfattande ekonomisk omfördelning och ökat demokratiskt inflytande över ekonomin.
Att klimatrörelsen uttrycker dessa krav på detta sätt är en positiv sak. Men problemet är att deras metoder i slutändan blir uddlösa. Demonstrationer och aktioner har ett symbolvärde och visar på att det finns en kraft som vänder sig mot denna utveckling, men symbolvärde utgör inget hot mot kapitalismen. Så länge klimatrörelsen inte för en revolutionär socialistisk kamp på arbetarklassens grund, kommer den trots sina radikala paroller aldrig kunna angripa problemets kärna. Istället fastnar den i uddlösa vädjanden som att “lyssna på vetenskapen” och krav på världssamfundet att följa upp klimatmål uppsatta av FN.
För det är just i föreningen av arbetarklassens kamp och klimatkampen vi på riktigt kan sätta ett stopp för klimatkrisen. Så länge vi lever i vårt nuvarande samhällssystem kommer exploateringen av naturen och dess tillgångar fortsätta. Istället måste vi gemensamt ta kamp mot kapitalismen, men inte på vilket sätt som helst. Då det är arbetarklassen som håller igång produktionen i samhället, så är det genom denna position kapitalisterna på riktigt skulle kunna pressas. Klimatrörelsens krav måste alltså förenas med arbetarklassens kamp: mot kapitalisterna, mot kapitalismen och för en beboelig jord där socialismen råder.