Uttalande antaget av RKU:s sextonde kongress, 19-20 maj 2023, i Göteborg.
Den ekonomiska krisen har tillsammans med kapitalismens andra kriser satt en ökad press på våra redan pressade liv. Ännu en gång beordras vi ta smällen, ännu en gång förväntas vi göra mer för mindre, ännu en gång ska arbetare betala krisen.
Det är uppenbart för alla att detta är ett ohållbart och ovärdigt tillstånd. Vem kan säga motsatsen? Ändå är det som att inget är fel. Vreden sjuder hos oss alla, men varför är det ingen som tycks göra något?
Nyliberal individualism och socialdemokratiskt klassamarbete har fått många av oss att glömma vad kollektivt agerande och klasskamp är. Medvetet eller omedvetet så är det som att vi tror det är omöjligt. Vi får inte fastna i denna lögn, sanningen ser vi runt vår jord.
Den rådande krisen har mötts av enormt motstånd i flera länder. Kanske först ut i stor skala var britterna, med RMT i spetsen. Den oerhörda levnadskostnadskrisen möttes av strejk. Detta blev starten på en strejkvåg som spred sig som en löpeld från järnvägen. Busschaufförer, postarbetare, sjuksköterskor, ambulanspersonal, sophämtare, kommunikationer är bara några av de yrkesgrupper som gått ut i kamp för högre lön och bättre villkor.
Över hela Europa har denna våg av arbetarkamp, av strejker och demonstrationer gripit land efter land. Mest intensiv och uppmärksammad har varit kampen i Frankrike, med all rätta. I månader nu så har franska arbetare och unga mobiliserat en alldeles häpnadsväckande kraft. Miljontals har med stenhård beslutsamhet vägrat ge herrarna lugn och ro.
Statens borgerliga klasskaraktär har gjort sig oerhört tydlig i dessa protester. Soldater skickades in som strejkbrytare i Storbritannien. Polisens övervåld har varit en vanlig syn i Frankrike. Lastbils- och tågstrejkerna olagligförklarades i Sydkorea respektive USA.
USA, denna kapitalismens högborg, har inte heller kommit undan arbetarnas rättmätiga vrede. Att se en sådan strejkvåg där är en mycket välkommen och inspirerande omväxling.
Detta är bara de senaste åren. Vi minns de 250 miljoner som gick ut i strejk i Indien för tre år sedan och vår historia ännu längre tillbaka. Vi lär oss att vi måste organisera oss själva, på arbetarklassens grund. Att vi måste lära av varandra och bryta högerns samarbetspolitik.
Över hela jorden finns det arbetare. Vi är fler än någonsin och aldrig någonsin har en revolution varit så nödvändig. En revolution för att göra slut på kapitalismens rovdrift och kriser, massmorden och ödeläggelsen av vår planet. En revolution för jämlikhet, vår framtid och fred mellan folken.
Arbetare i alla länder, förena er!
För klasskamp och socialism!
