Snart 82 år gammal ska han med ålderns och hälsans rätt ta det lite lugnare. Men alltså fortsätta skriva krönikor. Det gör han rätt i. Få har väl gjort sig så förtjänt av lite vila som denne kubanske hjälte. Ledare för Kubas socialistiska revolution sedan segern över den USA-stödda fascismen 1959. Älskad av folket och aldrig ifrågasatt som president och överbefälhavare. Varför? För att han stått upp för rättvisa och ädla ideal, försvarat Kubas självständighet mot 500 år av kolonialt och imperialistiskt förtryck och i handling visat att en bättre, mer mänsklig värld är möjlig.

Det är trist att läsa bombhögerns idiotiska anklagelser mot Fidel. »Diktator», »brott mot de mänskliga rättigheterna» och så vidare. Pyttsan. Samma bombhöger som lydigt underordnar sig George Bush, försvarar ockupationen av Irak, Afghanistan och Palestina har mage att kritisera Fidel.

Att Kuba trots USA:s olagliga och snart 50-åriga blockad mot landet lyckas skapa ett mer mänskligt och rättvist samhälle än något av sina grannländer bryr sig inte bombhögern om. Deras hyckleri är så stort att man undrar om de själva tror på det de skriver?

Lika trist är det att i Sydsvenskan läsa Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly vräka ur sig lögner om Fidel. Fidel står enligt honom för förtryck och Kuba avfärdas som enpartistat.

Om Ohly och bombhögern faktiskt läst Fidels ovan citerade brev hade de fått följande upplysning. Vi citerar:

»Det har blivit dags att nominera och välja ledamöter till Statsrådet, dess ordförande, vice ordföranden och sekreterare.
Jag har innehaft det hedersamma uppdraget att vara dess ordförande under många år. Den 15 februari 1976 antogs den socialistiska grundlagen genom fri, direkt och hemlig folkomröstning av mer än 95 procent av väljarna. Den första nationalförsamlingen konstituerade sig den 2 december samma år och valde ledamöter och ordförande till Statsrådet. Tidigare hade jag varit premiärminister under nästan 18 år. Hela tiden har jag haft de befogenheter som behövts för att med överväldigande folkligt stöd fortsätta det revolutionära samhällsbygget.»

En folkvald ledare alltså, som nu trappar ner på takten. Lycka till i fortsättningen Fidel och Kuba, ni har vårt fulla stöd!