Den av Chávez grundande Femte Republikens Rörelse (MVR) fick, enligt de preliminära resultaten, 114 av de 167 platserna i nationalförsamlingen medan Fosterlandet för alla (PPT), Vi kan (Podemos), kommunistpartiet (PCV) med flera vann övriga 53 mandat. Chávisterna går alltså från en knapp majoritet i parlamentet - 86 platser mot oppositionens 81 - till att inneha samtliga mandat.

Nu är denna parlamentariska representation inte ett uttryck för total enighet bland venezuelanerna, utan ett resultat av att de största oppositionspartierna i sista stund valde att bojkotta valet.
Varför agerade de så? Varför tog de inte strid för sina 81 platser?

Kritiserar valprocedur
Officiellt hävdar oppositionen att den inte litar på valkommissionen (CNE). Man har kritiserat de elektroniska röstmaskinerna, som införts för att effektivisera valproceduren och minska risken för fusk, samt att de röstande ska lämna fingeravtryck, vilket krävdes i folkomröstningen förra året för att förhindra människor röstade flera gånger.

Kritiken är dock svepsväl. Till exempel är Venezuelas elektroniska röstning upplagd så att en manuell kontrollräkning kan göras i efterhand, någon som var omöjligt i USA:s presidentval. Dessutom har valobservatörerna getts möjlighet att kontrollera dataprogrammen, så att allt går korrekt till. Trots att Venezuelas system är betydligt säkrare än USA:s valde valkommissionen att godkänna elva av oppositionens krav, bland annat slopades kravet på lämnandet av fingeravtryck.
Men istället för att glädja sig över detta valde socialdemokratiska Accian Democrática och kristdemokratiska Copie, båda tidigare regeringspartier, samt högerpartierna Primero Justicia och Proyecto Venezuela att bojkotta valet.

En förklaring är att det tidigt stod klart att oppositionen, oavsett valkommissionens tekniska lösningar, skulle förlora merparten av sina parlamentsplatser. Kommunvalet 7 augusti i år var en tydlig signal om detta. Då fick Accian Democrática, som röstmässigt och organisatoriskt är det starkaste oppositionspartiet, bara nio procent av rösterna. Copei fick fyra.

Oppositionen försvagad
Inför parlamentsvalet i söndags visade samstämmiga opinionsundersökningar att chávisterna skulle få den två tredjedels majoritet som krävs för att skriva om konstitutionen och anpassa den till bygget av den venezuelanska socialismen.

Så istället för att bidra till parlamentets legitimitet, valde oppositionen att ställa sig utanför med syftet att framöver försöka stämpla alla viktiga beslut, som exempelvis förändringar i socialistisk riktning, som olagliga.

Beslutet dikterades med största säkerhet av Bushadministrationen och deras närmaste allierade i Venezuela. MVR-politikern William Lara anklagade inflytelserika mediekapitalister, krafter som stödde både statskuppförsöket och det ekonomiska sabotaget, för att på ett möte i oktober ha pressat oppositionen till bojkott.

Att taktiken var bestämd sedan länge, och att kritiken mot valkommissionen därför var symbolisk, avslöjas av att oppositionen knappt fört någon valkampanj. Accian Democratica har enligt uppgift inte en enda affisch i Caracas. Varför kasta bort pengar på kampanjande när de ändå inte tänker ställer upp?

Vi lär framöver få se en upptrappad hetskampanj mot Venezuela regisserad från USA. Alla försök hittills att bli av med Chávez, vilket inkluderar kuppförsök, ekonomiskt sabotage, lögnpropaganda och miljontals dollar i stöd till oppositionen, har misslyckats. Och Bushadministrationens vilja att krossa den bolivarianska revolutionen är idag ännu större än den var statskuppåret 2002.

Inte nog med att oljepengarna börjat användas i folkmajoritetens intresse och att man slagit in på den socialistiska vägen, den venezuelanska revolutionen har för de fattiga i hela Latinamerika allt mer kommit att symbolisera möjligheten att bryta med nyliberalismen och föra en annan politik. Bushadministrationen kommer att göra allt vad den kan för att inte Chávez ska väljas för ännu en period i presidentvalet i december 2006.

Sprängdåd
Dagarna före parlamentsvalet såg vi nya exempel på metoder som den USA-stödda oppositionen tidigare har praktiserat och som vi kan komma att se mer av framöver. Bombdåd utfördes bland annat mot en oljepipeline i västra delen av landet och i närheten av valkommissionens kontor i Caracas. I Zulia, en av två delstater som fortfarande styrs av oppositionella guvernörer, greps elva personer för sabotageaktioner. Vid gripandet konfiskerades bland annat ett sextiotal molotov-coctails samt falska id-kort för armésoldater.

Risken är stor att USA kommer att förespråka bojkott i andra val där vänsterkandidater ser ut att vinna, för att därefter kunna stämpla dem som ej demokratiskt valda. Med start i Bolivia om ett par veckor, där vänstern har möjlighet att vinna, ska hela elva nationella val att genomföras i Syd- och Centralamerika under det kommande året.

Slutligen några kommentarer om det låga valdeltagandet, vilket lyfts fram stort i medierna i väst. 25 procent är lågt, även med venezuelanska mått mätt. Förklaringarna till detta är många:

I många fattiga områden ringlade köerna till vallokalerna långa medan invånarna i de finare kvarteren följde oppositionens uppmaning att stanna hemma. Att ytterst få motståndare till Chávez röstade, vilka ändå utgör kring 30 procent av befolkningen, påverkar naturligtvis deltagandet.

Uppslutning för Chávez
I folkomröstningen förra året, om huruvida Chávez skulle avgå i förtid eller sitta kvar, var antalet väljare som deltog rekordhögt. Då stod revolutionens framtid på spel. I söndags ansågs däremot utgången given på förhand, en inställning som stärktes av att oppositionen drog sig ur.
Antalet röstberättigade har de senaste åren blivit två miljoner fler, tack vare regeringens kampanj för att alla venezuelaner ska få id-kort och därmed kunna registrera sig som väljare. Ett ökat antal röster kan därför ge ett i procent lägre resultat, i jämförelse med tidigare val då betydligt färre var röstberättigade.

Det intensiva regnandet i delar av landet kan man inte heller bortse från. Alla som besökt de fattigas kåkstäder, ofta byggda längs bergssluttningar, inser att ett rejält oväder kan ha stor betydelse. Branta grusvägar och stigar som förvandlas till lervälling eller svämmar över tillsammans med risken för ras påverkar möjligheterna att ta sig till vallokalen.

Oavsett svårigheterna att mobilisera väljarna i detta val kvarstår faktum: Stödet för revolutionen, och de satsningar som förbättrat levnadsförhållandena för landets folkmajoritet, är starkt. Om så inte varit fallet hade Chávez varit borta för länge sedan - och oppositionen hade både kandidaterat och kammat hem segern i parlamentsvalet.