(det talade ordet gäller)

Ja, vi kallar oss kommunister - en del av oss som samlats här på torget.

Och det är klart - ord kan väcka förargelse, och tanken bakom orden kanske inte är så populär i alla läger.

Ideologier kan vara främmande, ibland motbjudande för den som själv gör en annan tolkning av verkligheten och som för egen del har en annan värdegrund.

Politiska åsikter kan uppfattas som orättvisa, skadliga, dumma och rentav befängda om de riktar sig mot bestämda intressen eller förutfattade meningar.

Ord, tankar, åsikter, ideologier - om allt detta är vi beredda att diskutera med vem det vara månde. Lågmält, högljutt, i tal, i skrift, mellan fyra ögon eller på gator och torg.

Vi är som alla vet ett litet fattigt och uppstudsigt parti. En udda fågel måhända i det politiska livet. Men det enda vi vill, vad vi vill med demokratin, det är - för att citera det socialdemokratiska partiets program som det löd innan det sent omsider ändrades för några år sedan - vi vill så omdana samhället att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer, så att medborgarna frigörs från beroende av varje slags maktgrupper utanför deras kontroll.

Ja, vi vill avskaffa klassamhället. Ja, vi är kommunister. Nog om detta.

Attentatet mot våra lokaler är en kriminell handling - mordbrand - men inte ett brott vilket som helst. Det är ett politiskt brott, ett hatbrott, och som sådant ett angrepp mot demokratin och mot föreningsfriheten. Nu var det mot oss, nu var det vi - den udda fågeln - som var villebrådet, nu var det en sextonårig medlem i vårt ungdomsförbund som var en hårsmån från döden, som bokstavligen röktes ut och måste krypa under röken ut ur föreningslokalen.

En annan gång kan elden komma att riktas någon annanstans. Vi är många som inte är önskvärda. Vi är många som inte får plats i det likriktade, renläriga och renrasiga Sverige som eftersträvas av nazister och likasinnade.

Olof Palme talade på sin tid om "hatets och illviljans kolportörer" vilka smutskastade sina motståndare, förvrängde deras avsikter och utmålade dem som demoner. Vårt parti och vårt ungdomsförbund har nyligen blivit en måltavla för sådana kampanjmakare som försökt utdefiniera oss från det politiska livet. Med anledning därav har vi funderat både före men mest naturligtvis efter branden:
- Är inte demokratin till också för sådana som oss? Eller ska den begränsas till oförargliga åsikter som inte väcker anstöt hos någon? Vad blir i så fall kvar?

Nu är tid och tillfälle också för dem som är lite mer moderata, lite mer försiktiga, lite mer diskreta i sin framtoning, lite lagom liberala, lite lagom radikala i sina åsikter - nu är tid och tillfälle att säga sin mening om detta klart och tydligt.

Talarstolen står här sotig och svedd - men den står här. Här på Hoppets Torg. Välkomna fram.

Idag är vi alla amerikaner, sa Göran Persson efter terrordådet mot World Trade Center. Det var lite mycket sagt och så långt behöver ingen som inte vill gå i sympatiyttring för oss. Idag är vi inte alla kommunister, men idag är vi inte här för att applådera eller motsäga varandras åsikter utan för att hävda rätten att få framföra dem.

Vi förblir i våra olika organisationer och positioner. Vi verkar i skilda sammanhang och utifrån våra respektive övertygelser. Låt oss bara vara överens om en sak:

Att ta ett gemensamt ansvar för yttrandefriheten, mötesfriheten, föreningsfriheten! Att försvara den med näbbar och klor, i tanke och i handling! Idag är vi alla demokrater!

Carl-Johan Ulff