Publicerat den 15 december 2003
Gripandet av Iraks förre diktator Saddam Hussein presenteras nu av USA, och dess lydhundar i västeuropeisk media och politikeretablissemang, som ett slag mot den irakiska motståndsrörelsen.
Genom att det saknas en »symbol» för motståndet, kommer det försvagas, påstår New York Times.
Det är en önskedröm för USA-imperialismen att motståndet mot ockupationen skulle minska eller till och med försvinna på grund av att Saddam greps. Precis som den amerikanske senatorn J Rockefeller påpekade efter gripandet, så visar platsen och sättet han greps på att han inte lett motståndet.
Gripandet av Hussein, i en liten källare utanför Tikrit, är av mindre betydelse för motståndet. Räkna med att attackerna kommer att öka de närmaste dagarna just för att visa detta. Som alla andra "segrar över motståndet" som USA högtidligt ropat ut under hösten, kommer även denna visa sig obetydlig. Om något, kan vi räkna med att motståndet kommer att öka.
Ta striden i Samarra i början av månaden. USA påstod sig ha dödat ett femtiotal motståndsmän och lärt motståndsrörelsen »en läxa». För det första var det civila som dödades och skadades när hus raserades. Sjukhuset i Samarra bekräftade samma dag som striden ägde rum att man endast fått in civila offer. För det andra var det ingen seger för USA. Engelsk media har publicerat brev från en amerikansk soldat som var med om striden, som säger att det tvärtom var ett nederlag för USA. Resultatet av dödandet var inte att motståndskämparna fick sig en läxa av den överlägsna amerikanska krigsmakten, utan att lokalbefolkningens förakt mot ockupationsmakten bara ökade. Soldaten skrev: »Snarare än att klättra ur den grop vi befinner oss i, är jag rädd att vi gräver den än djupare». En lokal politiker från Samarra förklarade det närmre: »Varför växer motståndsrörelsen nu? Helt enkelt för att amerikanerna inte uppför sig inför folket. Allt de gör motiverar de unga att göra motstånd. Inte för att de älskar Saddam. De älskar inte Saddam. De älskar sitt land».
Saddams gripande är ett faktum. Låt mediahökarna och krigspittarna jubla ett par dagar. Snart vaknar de upp till den bistra verkligheten igen. RKU återkommer med fler rapporter om motståndet mot ockupationsmakten, som det nu är läge att åter analysera.
RKU:s centralstyrelse