Det finns dock ett annat moment av ren kriminalitet i Skandia-affären. Det gäller då inte moraliskt förkastliga bonusavtal och lägenhetsaffärer, utan Skandia-direktörernas plundring av »det egna» livförsäkringsbolaget Skandia Liv. Enligt lag är livförsäkringsbolag ömsesidiga, dvs de ägs av de som köpt försäkringar av bolaget och all vinst som uppstår skall gå tillbaka till dem. Inga aktieägare, alltså, och ingen aktieutdelning. Räntan på de insatta pengarna skall endast gå tillbaka till försäkringstagarna (när de skyhöga avgifterna är avräknade, naturligtvis). Juridiskt sett är alltså Skandia Liv, liksom för övrigt Folksam Liv, ett självständigt bolag, underställt andra regler än »moderbolaget» Skandia AB och med andra ägare (de egna försäkringstagarna). Kopplingen till Skandia AB är att detta bolags direktörer även leder Skandia Liv.

Detta förhållande skapar en oemotståndlig lockelse hos de direktörer som gjort girigheten till högsta moralisk norm. Skandia Liv har 1,2 miljoner försäkringstagare, de flesta vanliga löntagare. För dem förvaltar bolaget ett kapital på cirka 240 miljarder kronor. En gigantisk summa, inte minst i en situation då Skandia AB går så knackigt att Skandia-direktörernas bonusavtal kan komma i fara. Alltså iscensätter Skandia-direktörerna en ren plundring av livförsäkringsbolaget. Skandia Liv köper fastigheter av Skandia AB till uppenbara överpriser och där kapitalförvaltningen säljs ut till Den Norske Bank och hela summan för köpen hamnar i Skandia AB. Vad plundringen hittills inbringat vet bara direktörerna, det pågår en utredning och saken har också polisanmälts, men att det handlar om minst 1,7 miljarder kronor är klart. Skandia-direktörerna har alltså stulit minst 1,7 miljarder kronor från försäkringstagarna i Skandia Liv, de flesta vanliga löntagare. För att kunna ge sig själva hisnande bonusavtal och lyxrenoverade lägenheter. Och stöld är som bekant kriminellt.

Skandiadirektörerna skall föraktas och bespottas för sitt svinaktiga roffande, men de ska också ses som företrädare för ett helt system. De är inte ensamma bovar, men bakom lås och bom ska de ändå. Vi lär väl heller inte gråta om någon råkar kasta bort nyckeln.