Givetvis går tankarna idag till Anna Linds familj och hennes nära och kära. Men också till tillståndet i Sverige. Vill vi ha ett samhälle där ledande politiker inte kan vistas på offentlig plats utan risk för liv och lem? Vill vi ha ett samhälle där människor utsätts för hot och våld på grund av sina politiska åsikter? Vill vi ha ett samhälle där förhållandet mellan folk och folkvalda skall manifesteras via livvakter och tutande säkerhetspådrag?

Mordet väcker många frågor, viktiga och nödvändiga att diskutera. Om våld och demokrati, om politiskt klimat, om respekten för politiker och politikers respekt för det folk de är satta att företräda.

Men på söndag har vi likväl att ta ställning till om Sverige skall anslutas till valutaunionen EMU eller ej. Folkomröstningen om EMU äger rum som planerat och samtliga riksdagspartier har förbundit sig att respektera dess resultat.

Riksdagspartierna vill göra folkomröstningen till en manifestation för demokratin. Det är bra. Det är viktigt att vi alla röstar i söndagens folkomröstning - i respekt för Anna Lindh och i protest mot den knivmördare som medvetet eller omedvetet saboterat och förmörkat den demokratiska process som folkomröstningen utgör.

Men rösten i sig är inte det avgörande. Den verkliga demokratiska manifestationen är att vi tar ställning i sakfrågan; är att vi gör vad vi kan för att bortse från den onormala politiska situation som mordet på Anna Lindh utlöst; är att vi röstar ja eller nej till EMU utifrån de sakargument som hittills presenterats och som vi alla haft tillgång till i många månader nu.

Det är det som är demokrati. En manifestation av folkviljan. I sak.

Den onormala politiska situationen lägger ett stort ansvar på framförallt ja-sidan och inte minst på statsminister Göran Persson. Ja-sidan får inte lockas att utnyttja den onormala situationen till sin fördel, utan måste tvärtom tydligt framhålla att det på söndag gäller att rösta efter egen övertygelse. Till frågan om EMU, utan att låta sig påverkas av det fruktansvärda som har hänt. Annars hotas folkomröstningens demokratiska legitimitet.

EMU-frågan handlar i grund och botten om demokrati:
o Skall ännu mer makt och ännu fler beslut flyttas från Sverige till slutna sammanträdesrum i Bryssel och Frankfurt, oåtkomliga för vanliga människors påverkan?

o Skall vi frivilligt underkasta oss en politik som alltid och enligt lag sätter den sk marknadens intressen före sysselsättning, arbetarrätt och välfärd?

Svårare än så är det egentligen inte.

Ett ja till EMU fjärmar makten från folket, gör de politiska besluten ännu mer oåtkomliga för folklig påverkan, gör politiken till en angelägenhet för en liten grupp av Bryssel-resenärer.

Ett nej till EMU innebär att makten över räntan och valutan stannar i Sverige, åtkomlig för folklig påverkan. En ny riksdagsmajoritet kan ändra instruktionerna för riksbanken, kan åter göra full sysselsättning till överordnat mål, kan rentav upphäva riksbankens oberoende expertställning. Det behöver naturligtvis inte bli så, men möjligheten finns. Om folkmajoriteten så vill.

Det är det som är demokrati.

I EMU är den ekonomiska politikens inriktning fastställd i grundlag och den kan inte ändras med mindre än att alla medlemsländers regeringar och alla medlemsländers parlament är överens om det samtidigt. I EMU får moderaterna igenom sin politik oavsett vad svenska folket säger i val.

Det är inte demokrati.

Söndagens folkomröstning handlar om demokrati. Därför bör Du rösta - och därför bör Du rösta NEJ.

Revolutionär Kommunistisk Ungdom - RKU
Kommunistiska Partiet - KPML(r)