Shahira Megahid kom till Sverige 1987 tillsammans med sin mamma och pappa. Båda hennes föräldrar är palestinier, men hennes mamma levde hela sin uppväxt i ett flyktingläger i Libanon.
— När min mormors familj blev fördrivna från sin by 1948 sa israelerna att de skulle få komma tillbaka om två veckor. Men efter en månad infördes en regel som sa att man var tvungen att ha ett israeliskt pass för att få återvända. Något som de som hade blivit fördrivna självklart inte hade, berättar Shahira Megahid som svar på om hur hennes mamma hamnade i Libanon.
Hon berättar vidare hur hennes mormor och andra äldre släktingar har talat om att fördrivningen av araber kom som en överraskning.
— Tidigare levde judar och araber sida vid sida. Men ett par år innan Israels bildande började förföljelserna av araber sakta trappas upp.
Shahira Megahids pappa är född i Gaza, men tillbringade mycket av sin tid i Egypten där han var politiskt aktiv inom PLO. Han blev så småningom utvisad ur både Egypten och Palestina på grund av sitt engagemang för Palestinas befrielse. Han begav sig då till Libanon, dit PLO:s högkvarter hade flyttat. I Libanon blev han skottsadad och uppsökte vård. Där träffade han Shahira Megahids mamma som var sjuksköterska.
— Jag vet att det låter som en romantisk film. En man uppsöker vård och träffar där en sjuksköterska som han sen gifter sig med. Men så gick det till, berättar Shahira Megahid och skrattar.
Hennes pappa fortsatte sitt politiska engagemang och blev efter en tid fängslad i Syrien. Familjen började då förstå att situationen var ohållbar och efter att Shahira Megahids pappa frisläppts valde familjen att fly. De hamnade som kvotflyktingar i Sverige.

Shahira Megahid har aldrig kunnat besöka Palestina på grund av sin pappas politiska engagemang, men hon har varit i Libanon och besökt de 14 palestinska flyktingläger som finns i landet.
— Även de som pratar om situationen i Palestina glömmer lätt bort det som händer i de palestinska flyktinglägrena, i till exempel Libanon. När jag var där träffade jag en pojke som var 13 år och hade fått sin arm bortsprängd i en explosion. Han fick ingen hjälp av UNRWA (FN:s organ för palestinska flyktingar) på grund av att han inte hade en palestinsk legitimation. Han är inte ensam. I flyktinglägret Al-Awda som ligger inne i Ein-Alhelwa finns över 5000 palestinier som saknar legitimation och de har inte rätt till de mest grundläggande rättigheter som skolgång, sjukvård och elektricitet, berättar hon.
Shahira Megahid är övertygad om att hon idag oavsett pappans politiska engagemang inte hade kunnat ta sig in i Gaza.
— Situationen i Gaza är idag helt bisarr. Efter Hamas valseger har området, på grund av bland annat Sverige och EU:s agerande, blivit än mer tillbommat. Inget, varken varor, pengar eller människor, kommer in eller ut.

Någon trodde kanske lite fördomsfullt att Shahira Megahid, vars pappa arbetade tillsammans med Arafat innan de flydde, skulle tycka att denna inskränkning av Hamas utvecklingsmöjligheter var positivt. Men hennes svar är knivskarpt.
— Västvärldens agerande är ett slag mot demokratin. Politikerna här pratar alltid om demokrati och demokratiska val. Men när det genomförs ett demokratiskt val i Palestina så passar resultatet inte makten. Då beslutar samma politiker som annars tjatar om demokrati att bojkotta Hamas, samtidigt som de fortsätter att sponsra Israel. Snacka om dubbelmoral.
Hon vänder sig också mot den stereotypa bild som målas upp i västvärlden av Hamas som en terrororganisation.
— Hamas är inte bara en våldsam organisation. Det finns flera olika grenar inom Hamas. Bara en av dessa använder sig av våld och gör det i kampen för Palestinas frigörelse. Sen finns det bland annat en religiös gren och en gren som arbetar med sociala projekt. Hamas vann valet för att människor var trötta på det som var och ville ha förändring, säger Shahira Megahid.
Det är inte bara vad det gäller Hamas som Shahira Megahid tycker att terroristbegreppet har blivit urvattnat.
— Vad betyder terrorist idag? Det är ett sådant hett inneord. När jag besökte flyktinglägrena i Libanon var det många palestinier som sa att om terrorism är att försvara sig själv och sina barn så är de gärna terrorister, berättar hon.

Shahira Megahid har en förhoppning om att en dag kunna besöka Palestina, och då helst Gaza.
— Min pappa är ju född i Gaza. Jag tror att delar av min identitet finns där även om jag aldrig har varit där, säger hon och ler eftertänksamt.
Hon tycker att det som händer i Palestina idag är fruktansvärt och ser med sorg på att palestinier slåss med varandra istället för mot sin gemensamma fiende Israel.
— Det är sjukt att Abbas inte förhandlar med Hamas. Folk gillar inte det Abbas gör och vill se en förändring.
Hon tycker att det är på tiden att politiker och journalister både i arabvärlden och i väst börjar lyssna på de vanliga människorna i Palestina. Hon tycker också att det är dessa människor och deras vardag som är den viktigaste kampfrågan i dagens Palestina.
— Det behövs en lösning och det är de vanliga palestinierna som bor i Palestina som måste vara dem som ställer kraven, säger hon med eftertryck.
Eftersom konflikten har pågått så länge tror Shahira Megahid numera på en tvåstatslösning enligt 1948- års gränser som ett tänkbart delmål, men hon poängterar återigen att det är de palestinier som bor kvar i regionen som måste bestämma över sin kamp.
Shahira Megahid är medlem i styrelsen för svenska Palestinakommittén. Hon tycker att det är mycket vi kan göra här i Sverige för att visa solidaritet med Palestina.
— Bojkott är jättebra. Det är ett tydligt budskap som visar var man står, säger hon.
Shahaira Megahid tycker dessutom att människor måste börja granska sin omgivning mer kritiskt.
— Idag när folk tittar på nyheterna är det många som stänger av och bara tar in det som sägs: ”Jaha nu har tre israeler dött”. Vi måste fråga oss varför dessa israeler har dödats. Jag gjorde en intervju med en Hamasledare en gång och han sa att många påstår att Hamas är terrorister, men nästan ingen frågar sig varför de kämpar med våld. Jag tror att det ligger mycket i det.

Shahira Megahid ser med tilltro på framtiden och tror att USA:s stormaktsperiod är på nedgång.
— Människor runt om i världen blir mer medvetna och vågar säga ifrån. I Latinamerika sätter sig allt fler länder upp mot USA och fler ledare kallar sig socialister. Det ska bli spännande att se vad som händer.
Shahira Megahids har också en klar uppfattning om vad som behövs för att världen ska förändras till det bättre.
— Det har gått för långt. Världen behöver balans, vi behöver ingen världspolis. Det är dags för ett maktskifte och då måste människor börja säga ifrån.