8/9-14
Ska snart iväg till några polares inflyttningsfest i Majorna i Göteborg, kommer nog att dricka lite vitt och fira deras nya schyssta boplats. Idag är det inte särskilt svårt att få en lägenhet, för nästan alla bostadsrätter är på väg att omvandlas till hyresrätter. Det gör att även vi som inte har plånböckerna sprängfyllda kan få ett ställe att sova på, också tack vare bostadsköerna som åter införts.

Att bo mitt i stan är inte heller längre det enda som anses vara attraktivt, satsningen på Bergsjön och Länsmansgården har gett fina resultat. Människorna som bor där är numera inte bara undertryckta invandrare som aldrig får några jobb som sträcker sig utanför taxibranschen, idag räknas din läkarexamen från Iran även i Sverige. Barnen har fått lika fina tänder och betyg som barnen ifrån Härlanda och den miserabla stämning som förr låg över förorterna är nu ett minne blott!

Det märks att invånarna har fått bättre självförtroende, nu lägger politikerna märke till dem i andra sammanhang än gatuvåld och prioriterar Länsmansgården lika högt som innerstan.

Åren efter den socialistiska revolutionen -11 har varit fyllda av diverse högtider, inte bara alla inflyttningar som ska firas, det var även en högtid den dagen då kollektivtrafiken blev gratis även för dom som ännu inte är fyllda 65 år.

Plötsligt slapp väldigt många människor betala nästan fyra lökar om året för att ta sig till arbetsplatserna och intressena som ligger några hållplatser bort. Utsläppen från bilarna har minskat eftersom majoriteten nu väljer att sätta sig på spårvagnen istället för att ensam sätta sig i sin bil.

Tänkte idag på hur jag för några år sen satt hemma, bönade och bad om ett heltidsjobb samtidigt som mitt blod mer och mer började lukta godis och kaffe, förutom på söndagarna då det luktade mer utav Spendrups… Idag är det en helt annan situation, knappt några går arbetslösa på grund utav att vi delar på jobben genom en 6 timmars arbetsdag och inte heller låter en person göra 3 personers arbete.

Själv jobbar jag på ett äldreboende, vi som jobbar där får ut mycket utav det för vi hinner prata och umgås med de boende där. En glädjande nyhet är att depressionerna har minskat avsevärt bland pensionärer, kanske har nåt att göra med den ökade mänskliga kontakten?
Det arrangeras också mycket mer träffpunkter för oldies, det är inte bara boule som står på agendan längre och man försöker utnyttja deras kunskaper genom att låta de lite klarare hålla föredrag om tidernas begynnelser och så vidare.

Det händer saker även hos den skara som ännu inte kan hålla uppe alla fingrar när det frågas om ålder, min brorsdotter har precis börjat i småskolan och det verkar som att det läggs ned mycket tid på att lära barnen hur grundläggande det är att tänka kollektivt. Att det är viktigt för alla människor att ständigt försöka hjälpa varandra istället för att endast tänka på den individuella lyckan. Detta kommer förhoppningsvis att följa barnen hela deras liv och minska det egoistiska elittänkandet som resulterat i att de flesta ungdomar satt sig själva som numero uno i alla sammanhang.
Jag kan nästan känna att man inte har tid att tänka fullt så mycket på sig själv hela dagarna, samhället uppmanar folk att engagera sig i olika saker. Dels är det många som sysslar med politik och att fler och fler slutat upp med att sitta framför datorn och spela WoW har resulterat i en ökad mängd människor som slår på trummor och tar till sig ett mer kreativt engagemang i livet.

För någon dag sen skulle jag käckt – och idrottsfrämjande - cykla iväg för att göra ett ärende, inte så jävla otippat faller jag såklart, cykeln vänder uppochner på sig och jag ligger mest och undrar vad som hänt. Några sekunder går och jag börjar känna lite smärtsamma känslor strömma upp ifrån benen. Som tur var så hade förnuftet inte skadats och jag hasade bort mot närmsta vårdcentral, där satt en del folk med mer eller mindre allvarliga åkommor. Trots att mitt fall inte var av det mest allvarliga slag så tog det nog inte mer än 10 minuter innan en läkare förbarmade sig över mina knän och vips så var gruset väck och såren fyllda med antibakteriell vätska.

Tacksam kan jag vara över det, för nu är det minst sagt läge för mig att borsta igenom rufset, hoppa i skorna och sedan rusa iväg för att tillbringa kvällen i den än så länge okända lägenheten. Ciao!