Publicerat den 9 maj 2007
Arbetsgivarna har fått hybris nu när de har fått sin borgerliga alliansregering. EIO, el- och teknikföretagens arbetsgivarorganisation, tycks tro att de kan diktera dagordningen helt och hållet nu. Med den nya ordningen vill man vrida tillbaka klocka hundra år i arbetsförhållanden.
EIO vill försvaga facket i så hög grad att Svenska Elektrikerförbundet, SEF bara blir en papperstiger. Därför angriper man elektrikernas arbetsvillkor som ofta är usla och vill göra dem ännu sämre.
I skrivande stund är jag själv varslad till strejk och tar gladligen kamp för SEF:s krav, även om dessa minst sagt är i underkant. Att vi elektriker ofta tjänar rätt bra är något som vi är stolta över, men Sverige har också bland världens bästa elektriker, varför skulle annars mer än 5 000 svenska elektriker arbetar i våra nordiska granländer där de har bättre betalt? Kanske EIO vill att 5 000 till ska börja pendla?
Naturligtvis ska vi precis som alla andra ha rätt till drägliga arbetsförhållanden och trygga anställningar.
I bakgrunden ligger kampen om ackordsystemet och spökar. Arbetsgivarna vill göra om systemet eftersom EIO tycker att elektrikerna tjänar för bra på ackord. EIO vill i stället ha ett ackordsystem där arbetsgivaren bestämmer hur mycket pengar elektrikerna ska få tjäna, och där man hoppas kunna piska upp ett redan sjukt högt tempo än mer. SEF ställer som motvikt en vilja att utveckla det nuvarande ackordsystemet så att elektrikerna får betalt för allt det arbete som de faktiskt gör, och där modern teknik uppmuntras.
Men eftersom EIO vet att elektrikerna inte är bereda att släppa ackordsystemet utan strid försöker man dansa runt problemet och slå in kilar för att försvaga SEF för framtiden.
Elektrikerna har RKU:s fulla stöd i sin kamp för bättre löner och drägliga arbetsvillkor.
Julius Nilsson
elektriker och medlem i RKU:s centralstyrelse