I söndagens SvD skrev professor Masoud Kamali från Uppsala som leder ett europeiskt forskningsprojekt om institutionell rasistisk diskriminering att:
»Folkpartiet drivs inte av ett genuint intresse av att skapa ett integrerat och bättre samhälle för alla, utan av en opportunism kopierad av andra länder i Europa där fiska-röster-strategi går före humanism, solidaritet och gemenskap». I förslagen som nu kommer från Folkpartiet och andra så blandas flera olika politiska diskussioner ihop. Kollektivavtal, asyllagstiftning och bidragsfusk görs till en enda soppa av schabloner. Invandrare görs till en grupp och beskrivs som lömska fuskare trots att den etniska bakgrunden inte är relevant för fem öre, när det gäller vem som jobbar svart, fuskar eller begår brott, jämfört med en faktor som klass.

Folkpartiets utspel är inte bara ett angrepp på invandrares rättigheter utan på alla som jobbar. Folkpartiet använder utsatta grupper för att slå mot kollektivet. Så skall arbetsplikt införas för bidrag om Folkpartiet får bestämma och vips så kan man pressa ner lönerna för alla anställda samt att förvandla förorterna till ekonomiska frizoner där inte LAS, MBL eller några som helst fackliga avtal ska gälla. För som de säger: bättre taskiga jobb än inga jobb alls. Folkpartiets mål är ett skapa ett arbetsmarknadens c-lag och det har inget med solidaritet att göra. Det är klasskamp från höger som måste bemötas från vänster.

Men de finns de som uppskattar den uppvridna tonen i den svenska debatten. Nyfascistiska Dansk Folkepartis Pia Kjaersgaard hälsar att det är bra att detta nu diskuteras i Sverige. En annan är Sverigedemokraterna vars tilltänkte partiordföranden Jimmie Åkesson säger så här:
»Folkpartiets utspel är förstås välkommet, inte minst då det öppnar upp debatten i en tabubelagd fråga».

Det handlar om att etablera en djupt rasistiskt dagordning inför valet 2006. På samma sätt som Ny demokrati 1991 lyckades sätta dagordningen vill nu Folkpartiet göra detsamma. Om Janne Josefsson inte innehar medlemskap i Folkpartiet så agerar han i alla fall som nyttig folkpartistisk idiot. »Jag söker bara sanningen», säger han och tror sig ha funnit den i tre jugoslaviska familjers öden.

Under fyra timmars program i Uppdrag Granskning lyckades nämligen Janne Josefsson inte komma med ett enda avslöjande eller en enda tillförlitlig siffra på att det skulle fuskas mer nu än förr. Försäkringskassan uppskattar fusket, högt räknat till två procent, men för Janne Josefsson är fakta oväsentligt och drar igång ett resonemang om invandrarfusket, moralupplösning, nationell katastrof och sista spiken i folkhemmets kista.

Det Josefsson inte ser är att sanningen är tudelad för att den är klassmärkt. Förstod han det kunde han avslöja att den ökade arbetslösheten och stressen på arbetsmarknaden lett till att på bara fem år har den genomsnittliga förväntade pensionsåldern sjunkit med ett helt år. Att fyra av tio barnfamiljer i Sverige med socialbidrag avstår på grund av ekonomin att gå till tandläkaren och nio av tio i samma situation inte längre köper kläder. Allt enligt socialstyrelsen.

Samtidigt sätter borgarna in en kampanj där fattiga ska misstänkliggöras och själva fattigdomen kriminaliseras. I spetsen för detta går Uppdrag granskning, Janne Josefsson och Folkpartiet. Det är skamligt och det vilar ett ansvar på oss alla att inte låta dem lyckas.