I propositionen föreslås film- och skivbolagens representanter få möjlighet att vända sig direkt till domstol för att få ut IP-nummer på personer som fildelar på nätet. Med dessa uppgifter kan de sedan skicka utpressningsbrev av typen »betala trettio inom tio dagar, annars stämmer vi dig på det dubbla». Det visar erfarenheten från Danmark där en liknande lag redan antagits.

Industrin kommer kunna, med stöd i IPRED-lagen, begära hjälp av kronofogdemyndigheten att utföra en så kallad intrångsundersökning. Det är att betrakta som en privat husrannsakan. Det ger musik- och filmindustrin större befogenheter än vad polisen har. För att polisen ska få tillstånd för en husrannsakan krävs att fängelse ingår i straffskalan. Det är en helt absurd ordning!

En överväldigande majoritet av befolkningen är negativa inställda till lagförslaget, vilket visats i flera undersökningar. Ett exempel är TV4-Nyheterna som har gjort en opinionsundersökning som visar att 66 procent av de tillfrågade är direkt motståndare till att kunna lämna ut uppgifter till privatpoliser. Till och med moderaternas, folkpartiets och centerpartiets egna ungdomsförbund har tagit ställning mot lagen. Det är sannerligen ett bissart läge i svensk politik, där regering på storkapitalisternas uppmaning går emot en massiv opinion.

I vår samhälle, med de möjligheter som Internet och informationstekniken erbjuder, håller kulturen i rask takt på att församhälleligas. Musik och film blir tillgängligt för många människor på ett lätt sätt. Samtidigt försöker industrins lobbyverksamhet motverka denna utveckling med restriktioner och hot. De försöker krampaktigt hålla fast om en marknad där deras egen roll allt mer undergrävs. Musikartister kan numera få direktkontakt med intresserade lyssnare utan att gå mellanvägen över ett skivbolag. Underhållningsindustrins agerande går därför i linje med den parasitära uppgift de har.

Lagförslaget inför också andra negativa förändringar för rätten till kultur. Skyddstiden föreslås utökas till 70 år efter upphovsrättsmannens död. Det är direkt kulturdestruktivt. Klassiska verk behöver komma till gemensamt ägande tidigare, inte senare.