USA:s utrikesminister Donald Rumsfeld påstår att det kommer ta minst ett årtionde att besegra motståndrörelsen i Irak, men att irakierna själva måste göra det. USA:s vicepresident Dick Cheney har sagt att motståndet är på väg att försvinna. Vad är sant?
— För att förstå Irak måste man förstå att det är en skillnad mellan den militära situationen i Irak och deklarationerna från Washington. När Bush, Cheney eller Rumsfeld talar så är det politiskt motiverat önsketänkande. Det har väldigt lite med verkligheten att göra. De amerikanska militärerna har en bättre bild av den verkliga situationen i Irak.

— Om du lyssnar på till exempel George Casey, amerikansk befälhavare över trupperna i Irak, så kan han inte ljuga om styrkeförhållandena mellan ockupationsmakten och motståndsrörelsen. Fakta är att efter två och ett halvt år så har ockupationsmakten inte lyckats nedkämpa motståndet. Motståndet kan inte besegras. Det är ett faktum som är välkänt sedan april 2004, det vill säga efter det att USA försökte krossa motståndet i Falluja men misslyckades.

Vilka är då styrkeförhållandena mellan den USA-ledda ockupationen och motståndsrörelsen?
— Det mest intressanta är att George Bush tvingas tala om ett tillbakadragande. Inte om de ska dra tillbaka sina trupper utan när. Detta är inget som USA själv väljer att göra. De är tvingade till det av det irakiska motståndet. Den väpnade motståndskampen förs över hela Irak och har ett brett folkligt stöd. Om natten har motståndet fullständig kontroll över Irak. Om dagarna går de amerikanska soldaterna eller de som samarbetar med ockupationsmakten inte säkra någonstans. Även i de kurdiska delarna av Irak har motståndsattacker blivit ett utbrett fenomen. Det enda stället som USA kontrollerar är Green Zone.

— Green Zone är ett område i centrala Bagdad från vilket USA och de irakiska samarbetsmännen styr ockupationen. Bakom taggtråd och höga murar, de är rädda att bli dödade om de går ut. Varje dag utförs enligt befälhavare George Casey 50-60 attacker mot ockupationsmakten och dess institutioner. Enbart under juni månad 2005 så uppgick antalet attacker till 2 100. Enligt USA:s egen statistik har över 1700 soldater stupat och varje dag dör ytterligare en. Enligt andra källor är dödstalet för USA över 4 000. Över 15 000 amerikanska soldater har sårats, många av dem kommer att bli handikappade för resten av livet. Men det är ett ringa pris jämfört med det pris irakiska folket fått betala för den amerikansk-ledda ockupationen.

— Över 100 000 irakier har hittills dött som följd av ockupationen. Hälsosituationen har blivit katastrofal. Farsoter härjar bland befolkningen. Detta på grund av att ockupationsmakten systematiskt förstört den irakiska hälso- och utbildningssektorn. Idag finns bara privat sjukvård och det är få som har råd med den. Före kriget och ockupationen ägde staten produktionen och 80 procent av arbetskraften var anställd av staten. Nu har vi ingen stat längre. USA har privatiserat hela vårt land. 75 procent av irakierna är idag arbetslösa. Fabrikerna är antingen stängda eller sönderbombade.

Hur överlever man?
— Den av USA installerade regimen har övertagit det system med ransoneringskort för mat som den tidigare regimen startade. Utan dessa hade man inte överlevt. Men livet för folket är mycket svårt. Det finns inget rent vatten, man får i bästa fall fyra timmar elektricitet per dag. Värst är säkerhetssituationen som har blivit mycket sämre med ockupationen. Det gäller för alla, kvinnor, barn och män. Jag beundrar mina landsmän för att de ändå upprätthåller ett civiliserat liv.

Vilka grupper utgör det irakiska motståndet?
— Det finns en mängd olika grupper som slåss mot ockupationen. De kan delas in i tre stora grupper. Den första är patriotisk och sekulär. Den inkluderar panarabister, baathister och kommunister. Den andra gruppen är den före detta irakiska armén - det är den största gruppen. De planerar motståndets strategiska och taktiska operationer. Denna grupp står för ett högkvalificerat motstånd. Till exempel att skjuta ned en apache-helikopter eller att anfalla amerikanska militärbaser med olika slags vapen.

— Som när fånglägret i Abu Ghraib angreps av moståndsrörelsen i år. Den striden tog 6 timmar och alla Abu Ghraib-lägrets fyra ingångar attackerades. Tänk på att Abu Ghraib inte är ett litet fängelse utan ett fort på 12,5 km2 och du får en bild av styrkan hos motståndet. USA medgav självt att 23 soldater dog i den attacken medan motståndet hävdade att 86 amerikaner dött. Bush var tvungen att kommentera och sa att »de vi möter är professionella».

— Den tredje gruppen är de religiösa. Väldigt intressant för väst-media. I vår media förstoras denna grupp upp och dess betydelse i Irak överdrivs. Med all respekt för dem så utgör de inte mer är 15-20 procent av motståndsrörelsen. Media använder sig av hård propaganda om att motståndet består av »fundamentalistiska och religiösa al-Qaida-anhängare». Det är inte sant. Även de religiösa grupperna ställer sig bakom motståndsrörelsens program.

Och vilka är huvuddragen i ert program?
• Villkorslöst tillbakadragande av all utländsk trupp från Irak.
• Erkänna Iraks självständighet.
• Bygga ett enat och demokratiskt Irak för alla.
— Vi kommer att formera en övergångsregering som kommer att innehålla alla politiska och militära grupper. Denna regering kommer att vara i två år för att säkra stabilitet och säkerhet. Den skall återuppbygga vatten, elektricitet och kommunikationer och säkra Iraks gränser. Sedan kommer det att hållas fria val till ett flerpartiparlament. Vid valet kommer även internationella observatörer att bjudas in, från FN till exempel. Detta är motståndsrörelsen enig om.

George W Bush, Tony Blair och politikerna i väst säger att Irak är på väg mot demokrati och självständighet. Vad anser du?
— De agerar bara utifrån ett imperialistiskt tänkande. De säger att USA är i Afghanistan och Irak för att skapa demokrati. Men demokrati och ockupation är två skilda saker. Demokrati och självständighet kan inte finnas så länge USA kontrollerar Irak militärt, ekonomiskt och politiskt. I själva verket bygger hela den »demokrati» som USA försöker införa i Irak på odemokratiska principer.

— USA delade in Irak i tre delar inför valet den 29 januari: Kurder, Shia och Sunni. Shiagruppen får flest platser i det så kallade parlamentet följt av Kurderna och sist Sunni. Men jag själv, jag räknar mig varken som Shia, Sunni eller Kurd. Jag är Irakier, min nationalitet är arabisk. Det finns en arabisk nationalitet på 85 procent i Irak! Liksom det finns kurder som är shiiter. USA blandar ihop etnicitet och religion. För att omforma landet efter religiösa och etniska skiljelinjer som inte finns. Om jag är arab och är liberal eller kommunist, vem ska jag då rösta på?

— Valet i sig var en demokratisk fars. Först fick vi information från media att 70 procent deltagit, sedan 60 procent och efter några veckor så var det inte fler än 42 procent. Men vi vet nu att i verkligheten så var det max 30 procent som röstade. Men frågan är hur mycket dessa röster bör räknas. I vissa områden tvingades folk att rösta för att få sina ransoneringskort. Många som gick och röstade trodde också att valet verkligen innebar självständighet.

Sveriges utrikesminister Laila Freivalds säger att det inte finns någon ockupation längre eftersom USA överlämnat makten åt irakierna. Kommentar?
— Ja, det är et märkligt uttalande. Hur kan man tala om nationell självständighet när det finns uppåt 200 000 utländska trupper i Irak? Den nya så kallade regeringen har ingen verklig makt. USA är tydligt på den punkten och säger öppet att »vi har den militär bestämmanderätt i Irak». Det är en quisling-regim. Dess funktion är att legalisera den olagliga ockupationen och ta tillvara USA:s intressen i Irak. Det är också en brist på historisk kunskap. Anser hon att quisling-regeringen i Norge var legal representant för norska folket, trots att den lydde under Hitler under andra världskriget och trots att tysk trupp rörde sig som de ville i Norge?

Nästa steg i Bush och Blairs "demokratisering" är att Irak får en ny konstitution. Vad innebär det?
— Detta är en politisk fars. Konstitutionen skrivs av USA:s ståthållare i Irak, Paul Bremer. Till sin hjälp har han en ung advokat vid namn Noa Fieldman. Ingen irakier har något inflytande över detta. Den irakiska "regeringen" har inget inflytande. Det märks tydligt. Till exempel så sägs i utkastet till konstitution att det finns en fjärde nationalitet Irak-persisk. Vi har ingen persisk nationalitet i Irak!

— För övrigt är vår inrikesminister iranier som valts ut av USA. Alla ministrarna i regeringen har en amerikansk »supervisor» som ser till att de fattar rätt beslut. Sådana saker, och att det inte kommer finnas något i konstitutionen som motsätter sig ockupationstrupper i Irak, visar vilken fars det är. Men USA har makten att få det att framstå i media som att Irak håller på att demokratiseras.

Vad har folk för förtroende för den irakiska polisen och militären?
— Inget alls. Man måste förstå vad dess institutioner är för något. De är skapade för att garantera USA:s och dess quisslingregerings säkerhet. De är inte skapade för att skydda det irakiska folket. Och det gör de inte heller. I Bagdad, där koncentrationen av amerikansk trupp och irakisk polis- och militär är hög så härjar kriminella ligor ostört. Ockupationsmakten struntar i dem. På så sätt uppmuntras kriminalitet i syftet att destabilisera Irak och på så sätt knäcka folket och få dem att acceptera ockupationen.

Media matar oss med att alla motståndsattacker i Irak utförs av självmordsbombare och att de begås av al-Qaida. Vad är sant?
— Det finns utländska krigare i Irak som slåss på motståndets sida. Men de utgör högst 2 procent av det totala motståndet. Jag vet inte om al-Qaida finns i Irak. Några bevis för att de skulle delta i kampen mot ockupationen har jag inte sett. För USA:s propaganda är Al-Zarqawi, om han nu finns, den perfekte motståndaren.

— USA vill måla upp en bild av sig själva som befriare. De säger att de är i Afghanistan för att slåss mot al-Qaida, de säger att de är i Irak för att slåss mot al-Qaida, galna fundamentalister. USA vill kunna säga att det inte finns någott irakiskt motstånd, att det bara finns utländska terrorister. Men al-Qaida är inte så sofistikerat som den verkliga motståndsrörelsen. Det irakiska motståndet har infiltrerat hela quisling-regimens institutioner. Motståndet använder sig av självmordsbombare men de är väldigt få jämfört med det antal attacker som utförs dagligen.

— I juli 2005 skedde två fruktansvärda illdåd. En bomb sprängdes och dödade över trettio barn i Bagdad och en bomb på en bensinstation dödade 200. En mängd olika grupper ur motståndsrörelsen tog avstånd från attentaten och istället har vi fått information om att det var USA som låg bakom attentaten för att kunna skylla dem på motståndsrörelsen. För att skapa splittring.

Och vad vinner motståndsrörelsen på att spränga civila i luften? Då skulle folk vända sig emot dem.

Vad har motståndsrörelsen lyckats med hittills?
— Vår största seger är att vi hållit vårt land enat. USA vill att shiiter, sunni och kurder ska slåss inbördes. Detta har inte hänt. Istället är det motståndsröresen som har initiativet. Vi har inte visat någon svaghet utan tvärtom vuxit i styrka. Ockupationsmakten däremot visar svaghet.

— Motståndet har förstört varje institution som kan garantera ockupationsmaktens säkerhet. Jag talar om irakiska polisen och militären. USA lyckas inte utbilda tillräckligt med poliser och militärer. Moralen hos de amerikanska såväls om hos de irakiska soldaterna är bottenlåg. Motståndet har lyckats attackera varje militär bas som ockupationsmakten satt upp. Dagligen attackeras de fjorton militärbaser som USA håller till på. Till sist så är det oljan. Före kriget sa vice försvarsminister Paul Wolfowitz till USA:s kongress att kriget skulle kosta 100-200 miljarder. Idag är kostnaden uppe 300 miljarder dollar. USA hade räknat med att ta kontroll över oljan och på så sätt finansiera ockupationen. Men före kriget exporterade Irak 2,5 miljoner fat olja varje dag, idag är exporteras bara 1 miljon, eftersom motståndsrörelsen attackerar oljepipelines som går på export.

— Donald Rumsfeld säger att USA ska börja dra tillbaka sina trupper i mars nästa år. Men det är inte hans eget val. Det är irakiska motståndets val hur länge det ska dröja innan USA drar tillbaka sina trupper.

— Det finns två fronter i Irak nu: Ockupationen och motståndet. Motståndet kommer att segra och vi kommer att befria vårt land!