Den palestinska presidenten Mahmoud Abbas har sagt sig vilja utlysa nyval. Partierna PFLP och Hamas betecknar agerandet som en statskupp, vilket är precis vad det är frågan om.

I januari vann Hamas överlägset det palestinska parlamentsvalet. Valet gick demokratiskt till väga och erkändes av internationella observatörer. Ändå stod det klart redan före valet att västvärlden inte skulle acceptera Hamas seger. Konsekvensen blev att allt ekonomiskt bistånd från EU och USA frös inne och att den nytillträdda Hamasregeringen i praktiken berövades sin möjlighet att regera.

När Hamas flyktingminister besökte Malmö i maj för att delta i en konferens var villkoret till inresetillstånd att han reste som "enskild palestinier". Någon dialog från den svenska regeringens sida var det inte tal om. I maktens korridorer anses det väldigt kontroversiellt att bojkotta ockupationsmakten Israel, trots den omfattade dokumentation som finns om övergreppen mot det palestinska folket. Men att fatta beslut om bojkott av den palestinska regeringen gick snabbt och lätt.

Oberoende av vad man tycker om Hamas religiösa orientering kvarstår faktum att partiet valts av folkflertalet. Respekterar man de demokratiska spelreglerna måste det parti som vinner flest röster få företräda folket, såväl nationellt som internationellt. När regeringen inte kan utöva sin funktion: hur kan man då avgöra om den gör ett bra jobb? Varför anordna demokratiska val när omvärlden ändå ignorerar resultatet?

Hamas har sagt sig vilja bojkotta ett nyval, om ett sådant överhuvudtaget genomförs. För vad skulle ett nyval tillföra? Varför skulle Hamas delta när valresultatet endast kommer respekteras om det palestinska folket väljer "rätt"?

Israel, USA och Storbritannien välkomnar Abbas idé om nyval. Dagen före presidentens uttalande förklarade den amerikanska utrikesministern Condoleezza Rice att hon skulle begära miljontals dollar från kongressen i syfte att militärt utrusta och träna Abbas militär. Som om inte detta vore nog, besökte nyligen Storbritanniens premiärminister Tony Blair landet. Ömsint och högtidligt klappades Abbas på ryggen. Det är så imperialisterna behandlar sina marionetter. Inser man bildernas sprängkraft i mellanöstern?

I palestiniernas ögon gör sig Abbas skyldig till högförräderi genom att samarbeta med västmakterna. Storbritannien har precis som Sverige militärt samarbete med Israel. USA bistår med tiotals miljarder dollar om året i vapenbistånd till kolonin. Bistånd och samarbete som omvandlas till exploderande bomber och granater i palestinska hus. "Made in USA" är ingen kvalitetsmärkning i Palestina.

Det finns bara en som vinner på ett palestinskt inbördeskrig - fienden. USA och Israels regeringar vill ta död på frihetskampen mot den orättfärdiga ockupationen, och det gör man bäst genom att spela ut systrar och bröder mot varandra. Till sin hjälp har man lydiga undersåtar i London och Stockholm som gärna har militärt samarbete med en ockupationsmakt (så länge den stöds av USA).

Palestinas folk behöver, mer än någonsin, sammanhållning - en enad folkfront mot den israeliska ockupationen.