Man måste se resultatet i ett större perspektiv. Det är inte bara ett nej till EMU som sådant, utan också ett nej till EU och EU:s utveckling till en mer centraliserad superstat. Det är ett nej till den EU- och EMU-politik som förts i Sverige de senaste dryga tio åren. Det är ett nej till att Sverige ger upp ytterligare makt till EU och nej till en folkfientlig politik som sätter storkapitalets intressen före arbetarrätt, sysselsättning och välfärd.

Det svenska folkets djupa misstro och motstånd mot EU som helhet utgjorde basen för resultatet i folkomröstningen. Allt sedan Sveriges inträde i EU har regering och riksdag försökt få oss att bli mer EU-positiva och acceptera EU. Det har återigen misslyckats. Folkomröstningen visar att kravet på utträde ut unionen fortfarande är ett riktigt krav förankrat hos majoriteten av svenska folket.

Resultatet ställer stora krav på regering och riksdag.

- Givetvis måste folkomröstningsresultatet respekteras. Folkets nej ska gälla i åtminstone tio år till.

- EU:s framtidskonvent har föreslagit en ny grundlag för EU som innebär mer överstatlighet och att mer makt förflyttas från medlemsländer till Bryssel. Sveriges regering måste i respekt för folkomröstningens resultat lägga in sitt veto mot förslaget om ny grundlag för EU.

- Regeringen och dess stödpartier måste lägga om inriktningen på den ekonomiska politiken. Det ska inte bedrivas EMU-politik i Sverige efter folkets nej till EMU. Sverige ska ensidigt säga upp stabilitetspaktens regler och återinföra full sysselsättning som överordnat mål. Offentlig sektor måste byggas ut och offentlig verksamhet som privatiserats ska återföras till statlig eller kommunal regi.

Detta lägger ett extra stort ansvar på Vänsterpartiet, då det socialdemokratiska partiet troligtvis inte kommer tolka resultatet på detta sätt. Vänsterpartiet måste leva upp till de utfästelser man gjorde i folkomröstningskampanjen och i konsekvens med sitt nej till EMU också bekämpa den förda EMU-politiken.

Folkets nej till EMU innebär ett trendbrott i svensk politik. I över 20 år har arbetarklassen och de breda folklagren pressats tillbaka i fråga efter fråga. Storföretagen och deras politiker i regering och riksdag har vunnit i fråga efter fråga. Men nu har de lidit nederlag. Överheten förlorade och kan förlora igen. Arbetarklassen vann och kan vinna igen.

Revolutionär Kommunistisk Ungdom