Samarbetsandan mellan kapital och fackföreningar har på många sätt spelat ut sin roll. Stärkta av bland annat EU-inträdet tar kapitalisterna ingen hänsyn. Facket bjuder inte motstånd och de senaste åren har vi fått massarbetslöshet och en otryggare arbetsmarknad.

En vanlig fråga många unga ställer sig idag, är om man ska vara med i facket?
Man kan också undra vad det betyder att inte vara med?
En del kanske också frågar sig vad innebär att vara medlem? Betyder det att man stödjer den socialdemokratiska ledningen och politiken som förs?
Rebell ska försöka ge några svar.

Alla som arbetar bör man vara med i facket. Väldigt förenklat innebär det att alla som jobbar ansluter sig till ett kollektiv – facket – för att tillsammans bli starkare mot arbetsgivaren – kapitalisten. Det handlar naturligtvis mycket om ekonomiska intressen – bland annat lönen – men även rättigheter i övrigt.

Att inte vara med innebär att kollektivet försvagas. Istället för att gemensamt ta strid är du utlämnad åt dig själv då lönen ska sättas eller neddragningar står på dagordningen. Arbetsgivarna jublar.

Dock har vi i RKU, liksom många av våra arbetskamrater, märkt att facket agerar efter arbetsgivarens pipa. Att de nästan aldrig tar strid och valt att acceptera EU-anpassningen av arbetsmarknaden, med allt vad det innebär i form av massarbetslöshet och osäkra anställningar.

Men samtidigt är själva tanken med fackföreningsrörelsen viktig. Att arbetare kollektivt kämpar för sin sak. Bara tillsammans kan vi bjuda kapitalet motstånd. Klubbmötena kan vara ett bra forum att diskutera angelägenheter som rör alla på arbetsplatser och kollektivavtalen ger ett visst skydd.
Därför är det trots allt viktigt att vara med. Att stå utanför kan isolera dig från arbetskamraterna och det går inte att ställa krav på facket om man valt att gå ur.

Samtidigt får man inte hysa några illusioner om att klasskamp står på fackföreningens dagordning. Det har det inte gjort sedan tidigt 1900-tal. Sossepamparna som styr facket vill ha klassamarbete och är i enighetens namn bredda att sälja ut sina medlemmar när som helst. Titta på Saab i Trollhättan, där facket lägger sig platt för arbetsgivarnas hot om utflyttningen av fabriken. Att facket inte är någon kamporganisation står utom allt tvivel.

Inrikta därför krafterna på att få arbetskamraterna att agera. Tillsammans kan ni få saker att hända och sätta er i respekt hos arbetsgivaren. Behövs det så tveka inte att ställa facket åt sidan.

Förutom svekfulla pampar finns också andra faror med facket. Stridbara arbetare försöker de ofta tysta på olika sätt. Bli inte förvånad om det smickras och erbjuds poster. Att köpa upp besvärliga är ett gammalt knep.

Facket kan också vara ett hinder vid strejk. Detta arbetarnas främsta vapen är i dag omgärdat med en massa regler. Har du ett fackligt uppdrag är du till exempel tvungen att försöka få dina arbetskamrater att avbryta en vild strejk. Det kan alltså vara negativt att ta uppdrag. Samtidigt kan man hamna i ett läge där arbetskamraterna ställer krav på att du ska ta en post. Då kan det vara svårt att säga nej.

En annan brist är den obefintliga medlemsdemokratin. Allt större förbund och färre medlemsmöten med allt färre besökare talar sitt tydliga språk. Fackledningar som förskingrar medlemmarnas pengar och det ekonomiska stödet som många betalar till Socialdemokraterna är andra saker som inte direkt får en kommunist att klappa händerna.

Den bristande demokratin gör att ytterst få av LO:s två miljoner medlemmar har någon verklig möjlighet att påverka vad som sker i toppen. Som medlem tar man alltså inte med automatik ställning för s-pamparna och den politik som förs.