Det råder bostadsbrist i landet, och det är ingen slump. Näst Grekland är Sverige det land i EU som satsar minst på bostadspolitik. Det senaste decenniet har det byggts 70 000 lägenheter mindre än vad en lägstanivå skulle kräva. Värst är situationen i storstäderna och universitetsstäderna, men problemet har brett ut sig lavinartat. I en rapport från Boverket 2002 konstateras att 116 kommuner i Sverige har brist på bostäder - mer än halva befolkningen bor i kommuner med bostadsbrist.

119 000 lägenheter behövs
Enligt en rapport från Hyresgästföreningen 2003 behövs det omkring 119 000 bostäder bara åt ungdomar idag. Sveriges förenade Studentkårer, SFS, konstaterar att det finns 350 000 studenter i Sverige idag, men endast 60 000 studentlägenheter. Samtidigt är trångboddheten tillbaka – fyra av tio småbarnsfamiljer bor i för små lägenheter.

Rebell har träffat Karin Blomquist från jagvillhabostad.nu, ett nätverk som har bildats i bostadsbristens kölvatten. Genom debattinlägg, möten, träffar med politiker med mera, försöker de väcka uppmärksamheten hos makthavare och allmänhet. Karin beskriver situationen:
– Behovet av fler bostäder är skriande, inte bara i de stora städerna. Bostadsbristen är dessutom inte längre något isolerat problem som drabbar människor med mycket låg inkomst. Idag är bostadsbristen ett stort problem som även drabbar medelinkomsttagare.

Hon är besviken på politiker som inte lever upp till sina åtaganden.
– Vid valet lovade de guld och gröna skogar i bostadsfrågan, men det mesta tog man ju tillbaka så fort det hela var över.

Ett av nätverkets krav är att det skall införas kommunala bostadsköer. I många städer, bland annat Göteborg och Malmö, finns nämligen inte några sådana. Istället är det upp till värden att bestämma vem som skall få lägenheten.

Oattraktiva hyresgäster såsom ungdomar utan fast jobb, invandrare, studenter och så vidare, rensas snabbt ut bland ansökningarna. Karin berättar att intresset från kommunpolitikernas håll har varit näst intill obefintligt.
– Här har sossarna tjatat om solidaritet och rättvisa sedan 30-talet, och ändå vill de inte införa bostadskö här i Göteborg – den enda lösningen som faktiskt skulle vara solidarisk och rättvis. Idag är det inte ens slumpen som avgör vem som får lägenheten. Massor av lägenheter har 100 sökande, klart man väljer den med bäst inkomst...

Karin tror att många ungdomar känner att de inte har några möjligheter att påverka politiken idag.
– De vanliga påtryckningsmedlen fungerar inte, politikerna vägrar lyssna. Vi har inte något folkstyre, vi har ett fåstyre.

Hon berättar att ju större problemen blir, desto större har intresset för nätverket blivit. På senare tid har jagvillhabostad.nu:s medlemsantal fördubblats.

Effekterna av bostadsbristen är många. Studenter tvingas tacka nej till utbildningar, människor får tacka nej till jobb. Tillväxten som så ofta omnämns som ett mål, hotas av bostadsbristen. Ungdomar kan inte flytta hemifrån och Göran Perssons uppmaning till svenskarna att föda fler barn blir hängande i luften.

Är det då omöjligt att bygga fler bostäder? Naturligtvis inte. När Sverige genomförde sitt »miljonprogram», byggdes en miljon lägenheter på tio år. Syftet var att bygga bort »lort-sverige» så att folk kunde bo i riktiga hus med WC och badkar. Resultatet blev på sina platser mindre lyckat, men programmet visade tydligt att det går att hosta upp mängder av lägenheter – om man vill.

Bara bostäder för rika
Men istället för att satsa på allmännyttan (de kommunalt ägda bostadsbolagen), fjäskar man för de privata bolagen. Regeringen har infört investeringsbidrag, anordnar bygg-billigt-tävlingar och ger stöd till byggande av studentlägenheter. Men det hjälper inte.

Aftonbladet sammanfattar situationen: »Satsningarna görs hellre på dyra och för byggarna vinstrika bostadsrätter – för betalningsstarka köpare». För visst byggs det på sina håll, till och med i Stockholm. Men det handlar om projekt såsom Hammarby sjöstad, där en 54 kvadratmeters etta kostar omkring en och en halv miljon kronor.

För borgerliga debattörer är lösningen enkel: inför marknadshyror. Kravet återkommer med jämna mellanrum. Än så länge har dock inte regeringen nappat – resultaten skulle bli förödande för alla låginkomsttagare som bor centralt. Samtidigt visar forskning att marknadshyror, där de har tillämpats, leder till högre hyror, men inte till fler hyresbostäder (se utredningen Vem bygger för tillväxt).

Nej, bostadsbristen går inte att lösa genom marknadshyror eller frikostiga bidrag till privata byggnadsbolag. Istället krävs en målmedveten satsning på bostadsbyggande via allmännyttan och ett införande av kommunala bostadsköer, som garanterar en rättvis fördelning av bostäderna.
Att bygga de 119 000 lägenheter som ungdomar behöver vore en bra start.