Vi bygger det kommunistiska ungdomsförbundet!

Folkets eller ägandets makt

Hur ser kommunisterna på makten i samhället? I Kommunistisk Samhällskunskap del 4 träffar vi Robert Mathiasson från Kommunistiska Partiets partistyrelse och diskuterar staten, demokratin och socialismen.

William Frejd

Hur definierar kommunister demokrati?
– Vi definierar demokrati som folkmakt. Ordet har idag också en ideologisk innebörd där den demokratiska ideologin tas som förevändning för imperialismens härjningar i världen. Men demokrati betyder i grunden folkmakt. Att vi eftersträvar en statsmakt där så mycket som möjligt av makten ligger hos folket, såväl politiskt som ekonomiskt.

Är marknadsekonomi samma sak som demokrati?
– Absolut inte, marknadsekonomins grund är att ju mer pengar du har desto mer makt har du. Det är motsatsen till folkmakt, att så mycket makt som möjligt ska ligga hos folket enligt principen »en person, en röst». Marknadsekonomi är motsats till demokrati i ekonomisk mening. Detta får också politisk betydelse.

I marknadsekonomi har alla rätt att starta tidningar. Är inte det demokratiskt?
– Ja, men där visar sig den borgerliga demokratins brister. Att vi alla har lika rätt, men att vi inte har lika möjligheter eller samma resurser. Jag och Bonnier har lika stor rätt att starta en tidning, men inte lika möjligheter. Möjligheten är det väsentliga. Vi bör sträva efter samhälle där alla har samma möjlighet att påverka och föra fram sin åsikt.

Vi har ju rösträtt. Räcker det inte det för demokratin?
– Rösträtten är jätteviktig. Det är tack vare arbetarrörelsens kamp som vi överhuvudtaget har allmän rösträtt. Men den har också sina begränsningar. Den verkliga makten finns i ägandet.
Men vi ska inte underskatta parlamentets makt. Det visar utvecklingen i Latinamerika. En revolutionär rörelse måste också finnas representerad i parlamenten och mycket kan utföras inom parlamenten, men man kan aldrig utföra något utan en folklig rörelse bakom sig.
Det måste finnas en rörelse i samhället där folk själva aktiverar sig. Det är vår demokratisyn. Det är totala motsatsen till de politiker som tycker att protester mot nedskärningar är ett hot mot demokratin och att politiker ska sköta sig själva när de väl är valda. Vår demokratisyn bygger på att medborgarna är aktiva. Det är det som ger en levande demokrati.

Vilka är det som har sett till att vi fått våra demokratiska rättigheterna? I skolorna framställs liberalerna som förkämparna för demokratin.
– Det ligger en viss sanning i det. Det fanns folk inom den liberala borgarklassen som var för en allmän och lika rösträtt. Sedan visar alla de strider som var runt förra sekelskiftet att de var villiga att kompromissa mycket. Bara de fick en lite mer utvidgad rösträtt så var de nöjda.
Den kraft i samhället som konsekvent kämpade för demokratin, var arbetarrörelsen. Genom storstrejker, folkriksdagar tog man till kamp. Det var först 1918 när det till och med var revolutionära stämningar i Sverige som man lyckades pressa högern och kungamakten så mycket att man kunde tvinga igenom rösträtten, dock inte ännu för kvinnor.

Vad finns det för brister i demokratin i dag?
– Vi har ju tidigare talat om medias makt, men också reklamens makt är ett tydligt exempel. Har du pengar har du hur mycket reklampelare och tv- och radiotid som helst till ditt förfogande. Har du inte pengar, eller anses du inte passande utifrån normerna, så stängs du ute från det utrymmet. Då återstår affischering som enligt lagen är förbjudet. Har du pengar så har du rätt att propagera, har du inte det så är det olagligt.
Det gäller samma med mötesfrihet. Du har rätt att samla till möte, men vilka är det som äger lokalerna? I fråga efter fråga är det samma sak. Det är ägandets makt som är det avgörande.

Varför stängs vi kommunister ute från demokratin?
– Till stora delar stängs vi inte ute. Trots åsiktsregistrering och problem med bidrag, så har vi alla möjligheter att agera öppet som en kommunistisk rörelse. Det måste vi ha med oss.
Visst är det så att att alla samhällen sätter sina gränser för demokratin. Under kapitalismen innefattas inte till fullo de som arbetar för kapitalismens avskaffande. Borgarna försöker hävda att det handlar om att vi är mot demokratin. Men det handlar om att vi är mot kapitalismen och att vi är revolutionära.

Är inte en revolution odemokratisk?
– Nej, det är inte möjligt. En revolution är per definition demokratisk, eftersom det krävs att folkflertalet aktivt stödjer revolutionen. Det handlar inte om en statskupp.
Alla revolutioner, till exempel den franska, den amerikanska och den ryska, har varit demokratiska. Revolution är när en ny klass tar till makten och störtar den gamla makten. Alla klasser som genomför revolution baserar sig på folkflertalets stöd. I franska revolutionen var det borgarklassen, med stöd av den framväxande arbetarklassen och fattigbönder. I den ryska var det arbetarklassen tillsammans med bönderna.

Är socialismen en utvidgning av demokratin?
– Om socialismen inte lyckas utveckla de framsteg som arbetarna har gjort under kapitalismen, både i materiell och demokratisk mening, är den dömd att misslyckas. Du kan under speciellt hårda förhållanden motivera en lönesänkning, men du kan aldrig sätta det i system. Så är det också med demokratin. Vi kan aldrig acceptera att vi får det sämre efter revolutionen än innan. Om det stora folkflertalet, och då menar jag inte den forna överklassen, känner att de har mindre inflytande än innan revolutionen så kommer de överge den.

På vilka sätt kommer demokratin utvidgas under socialismen?
– Det som socialismen måste ställa som sin uppgift är att det som enbart har varit rättigheter under den borgerliga demokratin ska bli möjligheter under socialismen. Till exempel rättigheten för en grupp arbetare, eller en bostadsorganisation att ge ut en tidning ska bli en möjlighet.
Den folkliga makten ska omfatta hela samhället, det vill säga även ekonomin. Både inflytande över arbetsplatsen och över ekonomin i stort. Istället för att vinstmaximering ska vara i fokus ska ekonomin inrikta sig på de mänskliga behoven och inordnas under den politiska makten.

Är det inte en risk att en så planerad och demokratisk ordning över ekonomi blir väldigt trög?
– Självklart. Men det finns en väldig fara med det effektivitetstänkande som genomsyrar dagens samhälle. Det var det nazisterna använde också, när de sa att »det är för mycket pratkvarnar och allt ska utredas, det behövs mer effektivitet». Liknande tongångar hörs ju från borgarregeringen. Saker får inte ta tid och effektivitet är viktigast. I det långa loppet är oftast inte de mest kortsiktigt effektiva beslutet det bästa. Det behövs utredas vad saker får för konsekvenser.
Den andra sidan är att demokrati måste få ta tid. Samtidigt är det inte så att alla beslut ska malas igenom hela det politiska systemet. Istället ska, i så stor omfattning som möjligt, de som påverkas av ett beslut, också fatta beslutet. Vilket ju är en effektivisering.
Det finns en motsättning mellan effektivitet och demokrati och vi ska vara medvetna om den.

Vad kan vi dra för lärdomar av socialismens demokratiska erfarenheter?
– Den viktigaste lärdomen är att om inte socialismen förmår att aktivera folkmajoriteten och utvidga och utveckla demokratin så är den dödsdömd. Folkmakten är kärnan i socialismen. Endast så kan vi bygga ett samhälle som har som mål den klasslösa kommunismen.
Det är alltid svårt med historiska erfarenheter. Det finns en historielöshet idag, och det är lätt att se på saker och ting med svenska glasögon och inte ser i vilken tid saker hände. Alla olika historiska skeenden måste bedömas utifrån den tiden och den kunskap de hade då. Ta frågan om dödsstraff till exempel. Dödsstraffet återinfördes i Sovjet en tid efter revolutionen. Det var ju legio i hela världen, alla länder hade dödsstraff. Det ändrar inte vårt principiella motstånd mot dödsstraff men jag tror vi måste ha med oss det när vi ser på historien.
Det är de negativa erfarenheter man ska titta på för att man ska kunna lära sig något. Det är då vi kan utvecklas och lära oss. Socialismens stora problem har varit urholkningen och uppväxandet av en ny byråkratklass. Dessa problem bottnar i bristande demokrati och bristande förmåga att aktivera folk att ta del av och styra samhället. Även där har man antagligen agerat utifrån konkreta förhållanden, »nu måste vi prioritera effektivitet framför demokrati ». När effektivitetstänkandet blir alltför tongivande gräver socialismen sin egen grav och det som på kort sikt är bra blir på lång sikt katastrofalt.
Jag tror att vi kommunister som har genomskådat den borgerliga demokratins brister, till exempel att rättigheter inte är möjligheter, kan bli lite nonchalanta inför de stora framgångar som har gjorts i demokratisk mening de senaste 200 åren. Det är vårt arv. Socialismen m­åste ta fasta på det bästa i demokratin och utveckla det.

Bli medlem i RKU!

RKU är ett revolutionärt ungdomsförbund för arbetar- och vänsterungdomar.
Vi tar kamp mot kapitalismens utsugning och imperialismens krig. Vi säger att socialismen är framtiden.
Vill du arbetarpolitik och socialism? Kom med oss!
Läs mer

RKU i aktion