Publicerat den 18 september 2009
Vi publicerar här ett tal hållet av Fanny Edstam från RKU-Göteborg vid ett appellmöte mot krisen. Det talade ordet gäller.
Många ställer sig frågan, hur kunde det bli så fel? Det finns väl ingen anledning att vara missnöjd, att klaga? Men jo, det gör det fan! Ungdomsarbetslösheten är uppe i nästan trettio procent. En tredjedel utav Sveriges ungdomar, mellan 18 och 25 år är alltså arbetslösa. Det är ingen liten del. Och bland dom som faktiskt har ett jobb, så består 75 % utav osäkra anställningar. När aktieägarna och kapitalisterna klantat sig rejält är det vi vanliga människor som får betala med våra jobb. Och ungdomarna är dem som drabbas först. Det är slöseri att folk som vill jobba går arbetslösa, både för samhället och för individen.
Det har den senaste tiden pågått en lång debatt om avskaffandet av LAS. Många skyller på turordningsreglerna och att det är en anledning att unga inte etablerar sig på arbetsmarknaden. Men det som är problemet är en vettig jobbpolitik. Att göra de äldres anställningar osäkra hjälper inte oss unga på något sätt. Att avskaffa Las innebär bara att man fritt kan anställa och avskeda personal utan större problem. Ska äldre, etablerade också drabbas? Ska de behöva fjäska för chefen och jobba ihjäl sig hela livet för att det finns en risk att en ung, frisk och alert person tar ens jobb? Till ett lägre pris? Vi måste försvara de fackliga rättigheterna! De gynnar alla; både ung som gammal.
Jag jobbar som timvikarie. Det innebär noll trygghet. Jag måste ta i princip alla jobb jag blir erbjuden. Annars kan min arbetsgivare bli irriterad och sluta ringa. Så en hel vecka har jag gått med misstänkt svininfluensa till jobbet och försökt låtsas att jag är hur frisk som helst. Mitt jobb som timvikarie innebär att jag inte har en fast inkomst och därför inte vågar flytta hemifrån, jag kan inte ta lån eller planera min framtid. Vi i RKU vill ha riktiga jobb till ungdomar! Det är absolut ingen omöjlighet.
Det finns betydligt fler saker man kan göra för att förändra situationen vi har idag. Ett andra krav som vi i RKU har är att satsa på ett statligt bostadsprogram. Pensionsfonderna ska användas till att bygga nya lägenheter. Då kan alla de unga som fortfarande bor hemma skaffa sig en bostad och nya jobb skapas. Även skolor och offentliga lokaler behöver renoveras. På mitt gamla gymnasium läckte det in vatten genom fönstren när det regnade. Kanske vore bra att renovera.
Ytterligare ett krav är att införa sex timmars arbetsdag! Samma förvirrade uppsyn många har när det hör kravet idag uppstod när vi gick från 12 till 10 och till slut 8 timmars arbetsdag. Att minska arbetstimmarna är inte att minska på lönen! Detta är inget problem. Då kan fler dela på de jobb som finns kvar istället för att några sliter ihjäl sig och andra är arbetslösa. Pengarna finns, bara i fel fickor.
Kriser är inget ovanligt i kapitalismen, det är faktiskt helt naturligt. Det drivs av viljan att göra stora vinster, och helst stora vinster fort, även om detta kör ekonomin rätt i väggen. Vad som skulle behövas är en planerad ekonomi som utgår från människors behov. Det som behövs är socialism! Men vi i RKU förstår att det ändå finns åtgärder som bör vidtas för att förhindra de värsta konsekvenserna. Det är trots allt vi arbetare som drabbas.
- Riktiga jobb till ungdomar!
- Satsa på ett statligt bostadsprogram!
- Inför sex timmars arbetsdag!
Fanny Edstam