Studera, kämpa, lär!

"Samhället ser kvinnor som övermänniskor" - Ett samtal med Kajsa Ekis Ekman

Under sista helgen i januari höll Kommunistiska partiet en nationell valkonferens i Varberg där Proletären också nylanserades med sin nya layout. Konferensen gästades även av bland annat Pål Steigan och Kajsa Ekis Ekman. Den senare träffade Rebellredaktionen under dagen för att diskutera kvinnokamp, nedskärningar, synen på kvinnan och hur organisering ser ut i dagens Sverige.

Oliver Carlberg

För att börja med effekterna av, låt oss kalla det nyliberaliseringen, av samhället, för kvinnors rättigheter. Mikamottagningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö hotas nu av nedläggning. Kan du beskriva skeendet? Vad är det som pågår?

Sverige har ju haft en prostitutionsbehandling i världsklass. Det har varit någonting som har haft internationellt genomslag. Folk har kommit och hälsat på från världens alla hörn; forskare har kommit, socialarbetare, politiker har kommit, poliser och alla har varit så imponerade av det här. Därför: vad har det här handlat om? Det har inte handlat om såna här religiösa projekt som finns i alla länder där man ska dra ut kvinnor ur prostitution och det är hela målet så man kan säga »Titta! Vi har räddat såhär många!« Utan detta har varit mycket mer än så. Det har verkligen varit brukarcentrerat; det har handlat om att du kan komma dit och berätta »Jag var i prostitution för tjugo år sedan men jag har minnen av det här: kan jag få prata om det?« och ja det kan du få. »Ah hej jag behöver hjälp med en bostad, kan ni hjälpa mig?« Vad du än har behövt ha hjälp med så har du kunnat komma dit.

Vad som händer nu (det här har du funnits i tre städer, Stockholm, Göteborg och Malmö) är att några jävla okunniga byråkrater i Stockholm som har tagit bort det här stödet. De vill bara ha uppsökande verksamhet, ungefär att man ska gå ut och dela ut visitkort på stan. Men ingen behandling, man ska skickas till en vanlig psykolog ungefär.
Jag vet inte om det är besparingar det beror på eller om det beror på olika konton, man vill lägga det på landstinget istället för på kommunen för kommunen ska inte syssla med sånt. Jättekonstigt. Man är ju verkligen frustrerad över det här, alla berörda har gått ut och sagt »Sluta med det här!«

Ja, jag läste det här stora uppropet i Svenska Dagbladet som var signerat av...

Typ alla sidor av frågan! Men de skiter i det, dem bryr sig inte.

Det kan verkligen ligga någonting i det att de kanske försöker fördela om verksamheten från kommunen till landstinget eller liknande. Men i slutändan handlar det säkert om ekonomin. Vi vet ju hur kommuner och landsting fungerar, det handlar om budgetslaveri.

Men precis, det är mycket med det. Sen är det också att man bryr sig inte om det här, förstår du? Ja menar om det varit så att till exempel kungahusets budget hade hamnat på fel ställe så hade man löst det på något sätt. Man hade inte sagt »ja nu får det inte va något kungahus för vi råkade lägga fel budget!«
Det funkar ju inte så. Det handlar om ett ointresse för den här gruppen. Det kan man ju se överallt. Våldsutsatta kvinnor, drogmissbrukande kvinnor; de är så jävla snåla när det kommer till det här! Då är det »Nej det går inte!« du vet. Apropå: Nya Karolinska, som de ju slösat hur mycket pengar som helst på.

Ja, pengarna finns så fort det är något man kan göra vinst på.

Ja eller som handlar om status på något sätt kan jag tänka mig. Ska det va ska det va, då kastar de bara ut liksom. Men kan vi få tre miljoner till kvinnor i missbruk, nä det går inte.

Det handlar ju verkligen om synen på utsatta kvinnor. Också hur de här nedskärningarna samspelar med gamla patriarkala synsätt på kvinnor.

Ja man tycker inte det är något viktigt, man tycker inte att samhället behöver de här kvinnorna.

En annan fråga om prioriteringar och en annan verksamhet som nedmonteras allt mer är förlossnings- och mödravården. Varför tror du just dessa är så drabbade?

Det är så korkat! Det är ju inte ens en kvinnofråga – män har ju också barn. De har väl också ett intresse av att deras barn inte ska födas i en bil! Det vill väl inte män heller? Det är ju liksom allas samhällsklassers intresse.
Men det är det här att man låtit det offentliga förfalla – det gör inte så mycket. Det brukade ju vara tvärtom. Till exempel om du såg en offentlig byggnad så var den fin och modern medan en privat byggnad var lite si och så. Nu är det ju tvärtom. Ser man något privat ska det vara jättefint, ser man något offentligt ska det förfalla.
Det är verkligen något som har hänt. Biblioteken brukade ju vara superlyxiga – nu har de inte renoverats på ett tag. Det är gamla böcker, du kan inte längre gå fit och få det senaste av det senaste från hela världen som det brukade vara. Om du åker till Norge så är det fortfarande så. Du går till vilket bibliotek som helst och kan hitta tidskrifter från hela världens hörn. Verkligen lyxkänsla.

Men att nedläggningar och nedskärningar drabbar förlossnings- och mödravård. Som vi pratat om kan man lägga miljarder på Nya Karolinska men just BB, det lägger vi ned.

Grejen är såhär: samhället ser kvinnor som övermänniskor egentligen. Vi tror ju att de ser kvinnor som svaga men det stämmer inte. Då hade de ju tagit hand om oss men det gör de ju inte.
Nej de ser oss som övermänniskor som ska klara allt själva. Så vad man än gör mot en kvinna så får hon klara det själv; en missbrukande kvinna, du får ta dig ur det här själv; en kvinna som ska föda barn, »Ja du får fixa det själv!«

Alla de här nedskärningarna där man säger såhär »Det slår mot kvinnor, det drabbar kvinnor« – vad menar man med det? Jo då menar man att vi på något sätt blir utsatta av det men egentligen är det tvärtom eftersom vi får täcka över hålen.
Så om du till exempel har hemtjänst och de skurit ner timmarna så att personalen har bara tid att göra vad de ska göra och springa fram och tillbaka. Och de som jobbar inom hemtjänsten de jobbar ju ofta gratis övertid ändå, tänker »ja jag måste göra det här« eller så är det kvinnorna i familjen som täcker upp. Det blir att kvinnorna täcker upp hålen och bär upp samhället.

Och de vet! De vet att vi bär upp samhället utan att klaga, att vi inte lägger ner allt det här därför att vi har emotionella kopplingar. Om du till exempel jobbar på en arbetsplats kan man säga »jag slutar här« eller »jag strejkar«.
Men handlar det om din mamma som ligger hemma och dör eller dina barn så säger du inte »Ja men jag skiter i det här, jag gör inte det här jobbet!« för du måste göra det här jobbet! Du säger ju inte att du inte tänker ta hand om ditt barn nu. Det slutar ju bara med att man får ett jävligt trassligt liv och blir sur och arg sen så säger männen »Varför är du så sur?!«

Kapitalet beror ju inte bara på det direkta lönearbetet utan beror på en hel drös oavlönat hemarbete som ser till att varje arbetare går till jobbet.

Ja men så är det och de litar på oss, de vet att vi gör det ändå. Sen säger de att folk skulle tro att kvinnor är så svaga, jag tycker det är skitsnack. Det är det ingen som tror, då hade de sagt »vi hjälper till här« men det är ju ingen som gör. Du får klara dig själv och kan du inte det så får du helt enkelt anställa någon annan kvinna!

Hur tycker du den feministiska rörelsen har svarat på här angreppen på kvinnors rättigheter?

Det har ju varit värsta upproret! Kolla på Sollefteå! Vad coola de är som ockuperar fortfarande i över ett år! Vad de gäller Mikamottagningarna så har tjejjourerna gått ut och gjort upprop och manifest och allt sånt där men de bryr sig ju inte om vad man säger. Det är ju det. När folk klagar på rörelser idag så tänker de inte alltid på att det är mycket svårare att ha en rörelse nu för man får inga svar. Under den här expansionistiska tiden, då fick man ju svar!

Om man läser till exempel Expressen eller Aftonbladet från 70-talet då handlar det om tio kvinnor som går upp till kommunkontoret för de tycker att de behöver en lekpark i sitt område. »Ja det ska vi fixa!« säger den ansvariga politikern. Så händer det ju inte idag. Den tidens rörelser blev ju legendariska för att de fick respons, de fick igenom sina krav. Det får vi inte nu så då syns inte rörelsen. »Ja men ni gör ju inget!« – vi försöker men det händer ingenting. Man måste vara jävligt enveten för att få igenom någonting idag.

En mer bred fråga om feministisk organisering: me too tog upp mycket spaltmeter under hösten 2017. Vad tycker du det har lett till i slutändan?

Det kan inte leda någonstans för det funkar inte så. Det här är ju på ett mer djupt strukturellt plan, skulle jag säga. Sedan tycker jag det är häftigt att de lyckats få massa människor avsatta. Det tycker jag verkligen är häftigt.
Det sänder ju skräck till folk som håller på sådär – »oh my god, de kan komma på mig.« De har ju känt sig omnipotenta. Nu istället kan de få sparken om det kommer upp om trettio år. Då tror jag folk tänker sig för, kanske. Jag tror i alla fall man tänker sig för. Eller jag vet ju inte hur män tänker.

Det handlar ju inte om konkreta resultat på det sättet. Man måste skilja på konkreta kamper – som handlar om »Vi vill ha det här biblioteket kvar och det och det och det.« Men det här handlar ju inte om sådant. Det handlar om att vi har fått nog, vi orkar inte med det här längre. Nu säger vi ifrån! Nu talar vi ut! Bara det är en grej i sig.

Är det något du vill se hända dock?

Framförallt när det gäller våldtäkter så är det ju typ straffrihet för det! Det är ju fruktansvärt – det går ju inte att få någon fälld, känns det som ibland. Det är verkligen deprimerande. Jag kan inte säga vad som ska till, alla försöker vara jurist-wannabes men jag vet inte om det är domarnas fel, om det är lagens fel, om det är tillämpningsfel, om det är polisens fel.
Jag märker bara att det är genomgående att det är väldigt svårt att få någon fälld. Jämfört med andra brott som jag tycker de kan vara lite, okej men du gjorde det nog. Men när det är en våldtäkt säger alla självutnämnda experter att om man inte kan bevisa utan rimligt tvivel kan man inte fälla någon. Men har de varit på andra rättegångar? De är ju inte så att om man inte har en film som visar hela händelseförloppet då vet vi inte! Man antar att om någon vittnar att de såg den här personen råna den andra och kan beskriva hur den såg ut och så vidare, då har det hänt.

Det finns en helt annan mentalitet runt våldtäktsfall. Det finns en misstänksamhet mot kvinnor som ligger i hela systemet med alternativa förklaringar. »Kanske vill hon hitta på det här för den här och den här anledningen? Kanske var det såhär istället?« Den misstänksamheten är en grundbult i systemet.

För att återgå till det vi började med: tycker du den feministiska rörelsen, så som den är, varit tillräckligt bra på att möta alla dessa angrep på kvinnors rättigheter? Det känns som vi hela tiden går bakåt…

Tycker du det?

Det kan vara nedstämmande. Vad vi än gör går det bakåt...

Så tycker jag inte det är! Det är inte så bakåt eller framåt. Det finns ju olika cykler till ting beroende på vilken samhällsordning vi lever under. Kapitalismen har sina cykler, enskilda kamper har andra cykler. Vad det gäller forskning eller kvinnokamp så är det massa olika grenar som går. Vad det gäller till exempel prostitutionspolitik så går det ju faktiskt framåt. Det är ju skitbra! Förut var det inte alls problematiskt. Det var självklart att vi var något man kunde köpa och sälja, hittade man någon fattig tjej kunde man köpa och sälja henne. Det var helt normaliserat. Nu är det inte alls så! Nu börjar det bli sexköpslagar i många viktiga länder, det är frammarsch i hela världen. Medvetenheten att man inte ska sälja och köpa kvinnor den har ju kommit nu. Så att på det sättet går det ju framåt.

Slutligen: vad hoppas du händer i kvinnokampen under 2018?

Jag hoppas verkligen Riksdagen äntligen ska rösta igenom den här lagen mot surrogatmoderskap! Nu börjar den här industrin etablera sig i Sverige, de har startat kontor, de vill ragga köpare. Vi har ett lagförslag om att förbjuda alla former av surrogatmoderskap som vi bara behöver få igenom i Riksdagen. Fan väntar de på, jag vet inte? Men när de gjort det kan vi kasta ut de här jävla företagen, om vi inte gör de kommer de etablera sig. Så vi måste göra det innan det börjar en debatt igen, ska vi ha det eller inte. Nej! Vi ska bli av med det!

Bli medlem i RKU!

RKU är ett revolutionärt ungdomsförbund för arbetar- och vänsterungdomar.
Vi tar kamp mot kapitalismens utsugning och imperialismens krig. Vi säger att socialismen är framtiden.
Vill du arbetarpolitik och socialism? Kom med oss!
Läs mer

RKU i aktion