Det vilar ett särskilt vansinne över kapitalismen. Kapitalismen är historiens enda hittillsvarande samhälle som drabbas av ekonomisk kris när vi producerar för mycket. I jordbrukssamhället handlade kriserna om torka eller översvämning som skapade missväxt och svält. I kapitalismen producerar vi för mycket, vilket leder till kriser, eftersom köpkraften alltid är mindre än det köpbara.
Det finns varor och pengar i överflöd men ändå är det mest grundläggande blott en dröm. Ett fast jobb med en okej lön. En lägenhet i första hand. Grundläggande nödvändigheter som inte hade varit några problem som helst att verkställa med den otroliga tillväxt som vårt samhälle har haft. Men istället framstår det som en utopi.
William Frejd
Redaktör för Rebell
Värst är villkoren för unga tjejer. Varannan ung tjej inom LO-yrkena jobbar idag under en osäker anställning. Det kan vara korta vikariat eller timanställningar. Anställningsformer som gör det svårt att planera sin framtid, att flytta hemifrån, att få ta ett lån. Att bli vuxen helt enkelt. Att inte veta om man får jobba kvar eller inte, gör också att man har lite makt över sitt arbete. Man vet inte hur länge man får vara kvar och då vill man inte vara “bråkig” och klaga på obetalt övertidsarbete eller säga ifrån mot sexuella trakasserier.
För trots att Sverige sägs vara världens mest jämställda land, så är fortfarande skillnaderna mellan män och kvinnors situation stora. Detta märks särskilt på arbetsmarknaden. Kvinnor har lägre lön, sämre anställningsvillkor och jobbar oftare ofrivilligt deltid. Nio av tio deltidsanställda är kvinnor. Som deltidsanställd får man lägre lön, också grundlönen är sämre än motsvarande heltidslön. Regeringen har också försämrat villkoren för de deltidsarbetslösa genom att göra det svårare att stämpla upp till heltid.
Kapitalismen är genom nyliberalismens totala genomslag på väg att återgå till sin barndoms totala produktionsanarki, med en helt oreglerad arbetsmarknad. I kapitalismens barndom fanns varken avtal eller trygghet på jobbet. Det är en situation vi är på väg tillbaka till om högern får som de vill. Samtidigt försöker man visa upp den unga kvinnliga “entreprenören” som vägen till jämställdhet. På detta sätt försöker högern lägga över en samhällelig fråga på den enskilde individen. Trivs du inte med villkoren? Starta då ett eget företag där du själv kan bestämma över dina arbetsvillkor!
Högerns våta dröm är att vi alla föds med F-skattesedel, att vi själva ska vara våra egna företag. Istället för anställda ska vi vara inhyrda och fakturerade. Detta för att storföretagen inte ska behöva ta något långsiktigt ansvar för sina anställda utan istället kunna hyra in exakt den personal som behövs, när den behövs. Att använda arbetskraft som en slit- och slängvara innebär ett stort kliv tillbaka i mänsklighetens utveckling. Som din egen löneslav åsidosätts den arbetskyddslagstiftning som över 100 år vunnits i kollektiv arbetarkamp mot det enskilda vinstintressets tillkortakommanden. Denna kamp har utkämpats just därför att den oreglerade kapitalismen inte klarat fylla de mänskliga och samhälleliga behoven. Vurmen för egenföretagandet och avregleringen av arbetsmarknaden är inte en framtidsväg utan istället en direktbiljett till 1800-talet.
I detta nummer av Rebell skärskådar vi EU-projektet. EU har haft en särskild roll i att förstöra och luckra upp arbetsmarknaden, speciellt för unga tjejer. EU har tvingat Sverige att slå rekord i välfärdsslakt. Genom EU:s budgetpolitik tvingas kommuner och landsting till konstanta nedskärningar, vilket omöjliggör nyanställningar. Samtidigt som vår sjukvård, äldrevård och våra skolor går på knäna tvingas de anställda att jobba timmar för att hålla den bantade verksamheten levande. Den anställde slängs ut eller skickas vidare innan timanställningen löper över i tillsvidareanställning.
Svaret på utlasning är dock inte sämre anställningsformer. Det handlar istället om att bryta med EU:s direktiv och på sikt lämna det nyliberala nedskärningsprojektet.
För många unga, och framförallt tjejer, är rätten till en trygg anställning, en egen bostad, att få bli vuxen, som sagt en dröm. Men det måste bli något mer än en dröm. För att det ska verkställas måste det bli ett krav, ett krav som vi tillsammans med våra arbetskamrater kämpar för att infria. Rättigheter är nämligen inte något vi får, utan något vi tar. RKU kräver rätten till heltid och trygga anställningar med en lön som går att leva på. Kom med i den kampen du också! Det är ett steg i rätt riktning mot ett samhälle där vi demokratiskt beslutar över vilket arbete som ska utföras och under vilka former.