Studera, kämpa, lär!

Vad händer nu?

Så var det amerikanska presidentvalet äntligen över. I över ett års tid har vi i det lilla landet lagom i media dagligen blivit matade med de senaste uppdateringarna i valrörelsen.

Simon Renner

Den absurda fixeringen kring vem som ska vara ansiktet utåt för världens största och mest aggressivt imperialistiska land den kommande fyra åren har på ren svenska vara helt sjuk. Ingen annan händelse i världen ägnas hälften så många livesända nyhetstimmar eller genererar lika långa spaltmetrar, frågan är om vår eget riksdagsval ens når upp till den nivån. Den “smutsigaste valrörelsen någonsin” vanns tillslut av mutlimiljardären Donald Trump. En kapitalist ut i fingerspetsarna som har spenderat hela sitt liv med att berika sig själv och suga ut andra. Trump är en misogyn klimatförnekare och en populist med en konservativ politisk grundsyn. Kort och gott – en reaktionens man.
Hans sexistiska och rasistiska uttalanden, hans “ickeprofessionella” sätt att föra sig, hans oerfarenhet av politiskt arbete (listan kan göras längre), gjorde att expertyckarna världen över räknade bort honom som möjlig vinnare. De flesta stämplade honom och hans väljare som idioter. När det stod klart att de haft fel stod många av dem med händerna i skyn och undrade vad det var som hade hänt: hur kunde HAN vinna valet? Hur ska HAN kunna leda världens mäktigaste land?

Den förklaring som ligger närmast till hands är för att Donald Trump representerar det som Hillary Clinton inte gör. Han lever förvisso sitt liv i absolut lyx – i ett land där så många som 50 miljoner människor är beroende av matkuponger – men han tillhör (än så länge) inte det politiska etablissemanget. Till skillnad från Clinton kunde han därför på allvar tala om en förändring och vinna amerikaners förtroende.
Det kan vara lätt för en utomstående att sitta på åskådarläktaren och säga si eller så men när man exempelvis lever i arbetslöshet och periferin samtidigt som man inte känner att någon lyssnar på en, varför ska man då inte lyssna på den som säger sig vilja ändra på det när det inte finns något alternativ i den andra kandidaten?

Trump gick till val på att göra amerika stort igen genom att bland annat lägga mindre pengar på militären; han har för övrigt uttalat sig mot invasionen av Irak och Libyen (den senare var Clintons verk som utrikesminister) och han ville riva upp frihandelsavtal för att istället satsa på att skapa jobb på hemmaplan. Två saker som gemene amerikan uppenbarligen upplevde som lockande.
Mot detta stod en Clinton som med Wall Streets uppbackning i princip ville driva samma politik som Obama, det vill säga mer krigshets och ännu fler handelsavtal med en lidande inhemsk produktion som följd. En politik som många amerikaner med rätta är trötta på.

Att Trump lovat och sagt mycket under sin valkampanj betyder inte att han kommer kunna genomföra det. Något felaktigt brukar man säga att USA:s president är världens mäktigaste man när det snarare förhåller sig så att så länge presidenten dansar efter finanselitens pipa så kan han få ge sken av att bestämma det mesta. Skulle han inte underordna sig kapitalet blir han dock inte långvarig på posten.
Av den anledningen är det högst otroligt att han kommer fortsätta i den aggressiva framtoningen som blev hans signum under valrörelsen. Faktum är att man redan de första dagarna efter valet kunde se en betydligt mer återhållsam och synes mer “politikermässig” Trump.
Även om Trumps möjlighet till större förändring mot den bakgrunden kan tyckas mindre möjlig – USA:s ekonomi är faktiskt helt beroende av en enorm utgiftspost till det militära komplexet och vapenindustrin – så är hans politik skrämmande på många plan. Han vill exempelvis begränsa möjligheten till abort och i hans vice president Mike Pence finns en fullfjädrad abortmotståndare från den kristna högerfalangen.
Det faktum att det Republikanska partiet nu även har majoritet i senaten och kongressen gör att de kommer ha möjlighet att driva igenom förslag utan ett behov av att söka kompromisser med Demokraterna.

Utgången av det amerikanska valet visar att det mesta är möjligt. Få hade kunnat föreställa sig detta för bara några år sedan.
Hur Donald Trump kommer förvalta det bloddrypande arvet från mördarpresidenten Obama återstår att se. Det verkar dock som att Trump redan nu skulle vilja lägga om USA:s mellanösternpolitik. I en TV-intervju bara fyra dagar efter valet talade han hur Rysslands bombande av IS i Syrien var bra och hade hans stöd, och att USA inte borde stödja de grupper som destabiliserar landet. Om detta skulle kan vara en potentiell öppning till ett närmande av slutet på kriget i Syrien återstår att se men klart är att det är ett annat ljud i skällan.

Bli medlem i RKU!

RKU är ett revolutionärt ungdomsförbund för arbetar- och vänsterungdomar.
Vi tar kamp mot kapitalismens utsugning och imperialismens krig. Vi säger att socialismen är framtiden.
Vill du arbetarpolitik och socialism? Kom med oss!
Läs mer

RKU i aktion