Studera, kämpa, lär!

Krönika: Det reformistiska sisyfosarbetet

Snart, som ingen kan ha missat, är det dags för riksdagsval igen och samtliga partier arbetar för fullt med att nå ut med sin politik. Det blir första riksdagsvalet jag får delta i. För några år sedan skulle jag ha varit jättepeppad på att rösta, på Miljöpartiet eller Vänsterpartiet, för att få göra skillnad!

Maja Ericson

Den makt vanliga människor har att påverka på politisk nivå är ju faktiskt att rösta i val. Jag skulle ha röstat på ett parti som gör allt för att lyfta kvinnors rättigheter, stärka arbetares position och inflytande, bryr sig om miljöfrågor, samt tar tydlig ställning mot rasism och dylikt.
Jag kan inte förneka att allt detta är bra och viktiga frågor, men kommer det bli verklighet om man röstar Vänsterpartiet i riksdagsvalet? Ett parti som samtidigt inte vill göra något åt det ekonomiska systemet som skapar och bidrar till dessa problem, utan bara vill försköna systemet genom reformer, och sedan viker sig för högerns förslag om bland annat höjd pensionsålder, inskränkt strejkrätt och permanenta tillfälliga uppehållstillstånd. Därför känns det inte som min röst kommer att påverka mycket överhuvudtaget, förutom som en siffra i röststatistiken.

Rosa Luxemburg jämförde fackrörelsen med Sisyfos straff från grekisk mytologi, där han tvingas rulla en sten uppför ett högt berg och alltid måste börja om från början, då stenen rullar ner igen. Att man arbetar hårt med något men aldrig förmår uppnå någonting. Detta kan också appliceras på parlamentarism och reformism inom kapitalismen – vi röstar på ett parti som lovar oss lösningar på ekonomiska och sociala problem. Och ja, vi kan få mer pengar till skolan, bidrag till nödvändiga ting, fri tandvård upp till en viss ålder och så vidare. Men kommer vi fram till någon grundläggande förändring, blir det ett samhälle som värnar om människan istället för att rika ska bli rikare?
Allt tyder på att svaret är nej. Inom socialdemokratin och även parlamentarisk vänsterpolitik, pratar man ofta om att minska klassklyftor och andra viktiga frågor. Men problemet är att man alltid förhåller sig till kapitalisterna. Inom kapitalismens ramar inför man en viss skatt, höjer ett visst bidrag, eller reformerar kapitalismen så den blir mer uthärdlig för arbetarklassen. Då blir någonting en aning lättare, men stenen kommer ändå rulla ner från berget hela tiden.

Det är även intressant hur lärare uppmanar elever att engagera sig politiskt. Riksdagspartiers ungdomsförbund håller bokbord på skolor, för att sedan få med sig massor av registrerade men inaktiva medlemmar, för att elever blir pressade att skriva ner sitt namn när de fått en godis och en tatuering. På det sättet flyttas också politiken längre ifrån folket – ungdomar lockas med pizzakvällar och tomma ord om jämlikhet, för att sedan inte engagera sig vidare.
Lärare betonar, enligt min erfarenhet, ofta vikten av att engagera sig och påverka. Gör skillnad! Men bara inom kapitalismens ramar, självklart. För när man ska engagera sig i det man tror på, duger självklart inte att man vill kämpa för socialismen. Vi får höra att socialismen aldrig fungerat och att det är ett otänkbart system. Vi blir påtvingade skrämselpropaganda mot socialistiska länder och man jämför dem med nazismen.

På det sättet får vi från ung ålder lära oss att kapitalismen är det enda tänkbara och fungerande systemet.
Detta blir extra tydligt när Revolutionär Kommunistisk Ungdom inte tillåts ha bokbord på vissa skolor och att rektorer nu ska få bestämma vilka ungdomsförbund som ska besöka skolan efter eget önskemål. Men hallå – ville ni inte att ungdomar skulle engagera sig? Eller ska vi bara engagera oss efter vad våra rektorer har för politisk ståndpunkt. Det, om något, är odemokratiskt.
Trots att vi i Sverige, jämfört med exempelvis USA, har många partier att välja mellan känner jag mig begränsad och förväntar mig ingen större förändring efter valet i september. Att inte rösta alls känns som slöseri, och jag kan lika gärna använda min röst – men samtidigt kan jag inte stå helt bakom riksdagspartiers värderingar och handlingar, då samtliga vill förändra inom kapitalismen och ständigt viker sig för högerns förslag – och det är just kapitalismen som är roten till många samhällsproblem.
Vi kan ge Sisyfos bättre arbetshandskar, ett jämnare underlag eller kortare arbetsdag – men likförbannat kommer stenen att rulla ner igen. Höstens riksdagsval är inbyggt i det kapitalistiska systemet och oavsett hur många sossar och vänsterpartister vi kan fylla riksdagen med kommer kapitalismen bestå.

Om vi ska tänka framåt och istället sikta på målet – det socialistiska samhället – måste vi engagera oss, vara aktiva, diskutera, få ut vårt budskap, ställa dagskrav men samtidigt stå fast på vår grund.
Jag känner mig överlag ganska maktlös inför valet, men val är ett verktyg för att bland annat uppnå dagskrav och göra människor politiskt medvetna och intresserade. Målet kan verka långt borta, men just därför får vi inte sluta kämpa för ett solidariskt och socialistiskt samhälle.

Bli medlem i RKU!

RKU är ett revolutionärt ungdomsförbund för arbetar- och vänsterungdomar.
Vi tar kamp mot kapitalismens utsugning och imperialismens krig. Vi säger att socialismen är framtiden.
Vill du arbetarpolitik och socialism? Kom med oss!
Läs mer

RKU i aktion