Socialismen är framtiden - framtiden är vår!

Resa till Grekland och Ogiditis

Mot slutet av september reste jag likt många svenskar till Grekland. Jag var inte i där för att semestra på Rhodos stränder eller turista på Zeus påstådda födelseplats Kreta. Jag hade nämligen nöjet att resa från det privatiserings- och nedskärningshärjade Sverige till det privatiserings- och nedskärningshärjade Grekland för att träffa kommunister och antiimperialister.

Jakob Lejon

Jag har i stort sett sedan jag blev organiserad kommunist hört historier om den stora och välbesökta festivalen Ogiditis. En mäktig årlig tillställning som organiseras av Greklands Kommunistiska Ungdom KNE som varje gång samlar tiotusentals människor för fem dagar av kommunistisk politik och musik.
Så när våra goda kamrater i KNE ännu en gång bjöd in RKU till deras festival, och jag fick möjligheten att åka ner, svarade jag såklart ja! Festivalen heter som sagt Ogiditis och årets festival var extra speciell. Den 44:e festivalen hölls till ära av att det Grekiska Kommunistiska Partiet KKE fyller 100 år och att Greklands Kommunistiska Ungdom KNE fyller 50 år! De gångna åren har varit en tid av otrolig kamp för de grekiska kommunisterna och för den grekiska arbetarklassen, bland annat repression och förföljelse under en fascistdiktatur och den ekonomiska krisens härjningar i landet efter 2008. En historia som de med all rätta är väldigt stolta över och det var väldigt intressant att under besöket vid flera tillfällen få lära sig av och inspireras av denna historia.

Bara ett år efter KKE:s grundande och medan de miljontals liken från första världskriget fortfarande var varma såg Greklands borgarklass nya marknader att erövra och invaderade Turkiet.
Kommunisterna ställde sig emot detta imperialistiska erövringskrig och blev, som vanligt händer antiimperialister, anklagade för förräderi. KKE växte, trots statlig förföljelse, och arbetarklassen blev allt mer organiserad vilket självklart skrämde livet ur borgarna. Så de gav fascisten Metaxas i uppdrag att krossa arbetarrörelsen, så de kunde fortsätta sin rovdrift i lugn och ro. Några år senare marscherade Nazitysklands krigsmaskin in i Grekland och det fascistiska våldet bara ökade. Det grekiska folket samlades kring den Grekiska Befrielsefronten, EAM, och den väpnade grenen ELAS där kommunisterna var den dominerande kraften.
Det finns, som i alla länder där Hitlerfascismen drog fram, otaliga berättelser om lidande och förödelse, om hjältemod och kamp. Särskilt sorliga och inspirerande är kanske de historier om de barn och ungdomar som mördades av nazisterna och om de ungdomar som organiserade sig i EAM:s ungdomsförbund EPON i kampen mot ockupationen.

Men ett enat folk kan aldrig besegras och 1944 drevs nazisterna ut ur landet. Grekerna hade inte bara nu sparkat ut barbarerna men nu såg det även ut som att socialismen bara stod runt hörnet! Den borgerliga regeringen som övergett landet återvände för att ta makten från kommunisterna och tillsammans med de borgerliga krafterna bland partisanerna och med stöd från soldater från de brittiska imperialisterna tog de över landet.
Men kommunisterna omorganiserade sig i Greklands Demokratiska Armé, DSE, och fortsatte kampen mot reaktionärerna och deras brittiska bundsförvanter. Ett långt inbördeskrig bröt ut som tog slut först 1949 med en förlust för den grekiska arbetarklassen och den socialistiska revolutionen.
Kommunister som inte flydde landet mördades eller slängdes i fängelse och sympatisörer förföljdes och var uteslutna från den offentliga sektorn. Trots det här var borgarklassen fortfarande rädd för det kommunistiska spöket så 1967 tog en militärjunta makten i en kupp. Men inte ens med juntan vid makten kunde kapitalisterna dra en lättnadens suck. Stödet för KKE växte, det var demonstrationer och strejker i hela landet och mitt i juntans förföljelse och terror bildades KNE som en underjordisk organisation.
Efter påtryckningar från arbetarklassen, interna stridigheter och studentprotester så föll till slut juntan och 1974 blev KKE och KNE legaliserade. Läget för KKE-KNE idag och den grekiska arbetarklassen är inte så olikt det i Sverige. De grekiska arbetarna lider, precis som vi, av osäkra anställningsformer, bostadsbrist och låga löner. Borgerliga partier och borgerlig press hetsar arbetare mot varandra, socialdemokrater är klassförrädare precis som här hemma och nazismen växer sakta fram.
Men som en trevlig omväxling så är den kommunistiska rörelsen i Grekland en riktigt stor rörelse. Kommunisternas fackförbund, Alla Arbetares Militanta Front, PAME, organiserar nästan en miljon arbetare och till skillnad från största delen av våra fack så kämpar PAME för arbetarnas rättigheter. Strejkvapnet är våra grekiska kamrater mer än vana med. Men även hos landets studenter är kommunismen omtyckt. MAS, Fronten för Studenternas Kamp, lyckades på bara ett par år bli Greklands näst största studentorganisation.

Som ni kanske kan tänka er blev jag under mitt besök ständigt mållös och imponerad av KKE:s och KNE:s historia och vad de åstadkommer idag. Festivalen var verkligen orsaken till många av de här reaktionerna. En park som vanligtvis är öde och nedskräpad förvandlades och var helt full med folk. Även nu med distans till festivalen slår det mig hur overkligt det kändes att vi var flera tiotusentals människor som deltog på en och samma kommunistisk tillställning. Flera konserter på samma gång, utställningar om KNE:s, KKE:s och landets historia, föredrag, kiosker och så International City, där jag och de andra internationella gästerna spenderade största delen av vår tid. Ett område av parken där vi bemannade kiosker och bokbord vilka blev väldigt välbesökta.

Sista festivaldagen gick vi i samlad trupp till festivalens höjdpunkt då KNE:s förbundssekreterare och KKE:s generalsekreterare skulle hålla sina årliga tal. Vi kom till en del av parken som var full av en otrolig mängd folk. Men jag borde ha förväntat mig att det skulle bli mer imponerande, för in marscherade ett av de största tågen jag sett. En hel här med kamrater gick och ställde sig runt omkring oss, de skrek kraftiga och antiimperialistiska slagord och synen av hundratals viftande flaggor är något jag aldrig kommer glömma.
Men när hjärnan började haverera i försöket att förstå att de även bortom denna massa stod en ännu större massa och ivrigt väntade på talarna så snappade jag upp namnet »Ahed Tamimi« och upp på scen gick hon ackompanjerad av en storm av dånande applåder. Att få vara så nära och få se en legend för det palestiniernas befrielsekamp hålla tal är bortom vad ord kan beskriva. Hon talade på arabiska och tolken översatte till grekiska men vi förstod vad hon sa ändå. Talet lades senare upp på KNE:s hemsida och en bit av det följer här nedanför:

Despite the suffering that each Palestinian undergoes every day, we don›t view ourselves as victims, but as fighters for freedom and the cause. We always say that the peoples and our people can achieve change and can bring the struggle to fruition; for this, free people all over the world must join together to put an end to exploitation, capitalism and colonialism and to end imperialism.
We thank everyone for the support you have given us. Your stance means a lot to us and gives me great strength to return to my homeland, to my country and to continue the struggle against colonialism.

In closing, I would like to say that we come from the land of peace, from Palestine, which at no time had peace. If there is no peace in Palestine, there will be no peace ever in the world.

Alla tal medföljde jubel och applåder och när det var över avslutades mötet som sig bör med Internationalen. Att höra sången som knyter världens kommunister samman inte bara från tusentals grekiska röster. Dessutom av kamrater från alla möjliga länder från Irland till Sri Lanka och från Korea till Portugal gjorde det faktiskt väldigt svårt att inte bli lite fuktig i ögat.
När jag sen kom tillbaka till min hemstad Sundsvall, mitt i natten, kände jag ingen uppgivenhet. Istället för att sjunka ihop deprimerad över vår relativa litenhet ser jag mig tvärtom runt med nya krafter. Vi har också en historia att vara stolta över och lära av och vi har miljontals kamrater i alla jordens hörn som kämpar mot samma fiende. Kamrater, vi har ett starkt fundament och det är bara att bygga uppåt!

Bli medlem i RKU!

RKU är ett revolutionärt ungdomsförbund för arbetar- och vänsterungdomar.
Vi tar kamp mot kapitalismens utsugning och imperialismens krig. Vi säger att socialismen är framtiden.
Vill du arbetarpolitik och socialism? Kom med oss!
Läs mer

RKU i aktion