Venezuela

Revolutionens Venezuela

rku — Thu, 19 Nov 2009 03:28:22 +0100

Tidigare i år vann den progressiva sidan i Venezuela en folkomröstning. Omröstningen gällde ändringar i grundlagen. Den ändring som uppmärksammades i svensk media var att begränsningen av antalet mandatperioder för folkvalda politiker togs bort. Men efter denna seger har de vart relativt tyst som vanligt om vad som händer i detta progressiva land. Efter folkomröstningen proklamerade presidenten Hugo Chávez att en ny epok i det bolivarianska projektet startat. Denna nya era innebär en fördjupning av försöket att föra landet mot socialismen och det är nu den svåraste kampen börjar.

De första tio åren av processen har varit en kamp för att tillfredsställa de mest grundläggande behoven som sjukvård och skola åt alla. Nu skall processen ta ett nytt steg. Samhället ska omformas från grunden genom att förskjuta makten från de folkvalda till folket. Samtidigts sätts dock de viktiga frågorna som säkerheten, kampen mot byråkratismen och korruptionen i fokus. Korruptionen inom det venezuelanska samhället är ett stort hot mot socialismen. Under året har därför kampen mot korruptionen prioriterats vilket bland annat lett till att den förre presidentkandidaten för oppositionen Manuel Rosales i våras åtalades (dock hann han sticka och söka politisk asyl i Peru). Det är inte bara oppositionspolitiker som blivit åtalade utan även guvernörer från regeringspartiet PSUV.

Ett annat viktigt mål för regeringen är att säkra tillgångar till mat och vatten åt folket. För hur ska man annars kunna få förtroende för sin politik och ena det venezuelanska folket för socialismen? Venezuela har länge haft en eftersatt jordbruksindustri. Detta har lett till att Venezuela importerat cirka 70 procent av den mat som konsumerats, trots att man har kapacitet att försörja det egna landet och större delen av Sydamerika.

Under 2008-2009 har kampen för jordreformen intensifierats och prioriterats. Regeringen har gått till attack mot storbönder och skyndat på jordreformen. Detta är ett viktigt steg i att bekämpa den nu akuta matbristen men också för att genomföra visionen om att i framtiden göra Venezuela självförsörjande. En viktig del i jordreformen är att staten har rätt att beslagta jordbruksmark som inte används. Den beslagtagna marken tas i statens ägo och drivs av socialistiska bondekooperativ som istället för att äga marken brukar den. Ett exempel på ett sådant kooperativ finns norr om huvudstaden Caracas där deltagare i Mision Nerga Hipolitan, som hjälper hemlösa bort från gatan och in i ett fungerande liv, är brukare av jorden.

I augusti i år beslutade den nationella radio- och telekommunikationsmyndigheten (Contatel), efter att tidigare i år inlett en granskning av alla sändningstillstånd i landet, att dra in tillståndet för 32 privatägda radiostationer och två regionala tv-stationer. Detta ledde till högljudda protester från högern. Även här i Sverige anklagades Venezuelas regering för att försöka tysta oppositionen. Granskningen gick ut på att myndigheten skickade ut en begäran om uppdatering av uppgifter om ansvarig utgivare och andra tillstånd som behövs för att få sända radio.

De stationer som fått tillståndet indraget hade antingen struntat helt i att svara myndigheten eller skickat ofullständiga uppgifter. Flera kanaler som ägs av en radiokapitalist vid namn Nelson Belforts visade sig ha sänt illegalt i över 30 år. De kanaler som nu tilldelas tillstånd att sända är små lokala radiostationer som finns i bostadsområden eller bland folkrörelser där förankringen hos lokalbefolkningen är deras styrka, istället för de kommersiella kanalerna som stödjer sig på reklam. Dock är inte de nya lokala medierna en toppstyrd megafon för Chávez och regeringen. Dessa radiokanaler granskar kritiskt de folkvalda politikerna och dess politik.

Tittar man på förändringarna som sker i Venezuela idag är det inte förändringar som kommit av sig självt. Det är kampviljan hos det venezuelanska folket under en lång tid som tagit dem dit de är idag. Trots hårt motstånd från den alltmer desperata högeroppositionen som har USA-imperialisterna som sin närmaste bundsförvant har folket lyckats att visa världen att det går att kämpa för socialismen på 2000-talet.

Vänstern vann folkomröstningen i Venezuela

rku — Tue, 17 Feb 2009 12:13:07 +0100

Den revolutionära rörelsen i Venezuela vann folkomröstningen som huvudsakligen gällde om en sittande president ska kunna väljas om i fler än två valomgångar. Segerresultatet skrevs till 54,36 % till ja-sidan och bara 45,63 % till oppositionens nej-linje. En marginal på 9 procentenheter.

Räknat i röster skiljer en miljon personer mellan ja och nej: 6 miljoner för förstnämnda medan 5 miljoner röstade nej. Det betyder att Chávez progressiva rörelse lyckades mobilisera 1,5 miljoner fler väljare vid söndagens val än i den liknande folkomröstningen 2007 då högeroppositionen vann med en procentenhets marginal. I söndagens val deltog 11 av 16 miljoner registrerade väljare.

Valet tycks ha gått lugnt tillväga. Inga våldsamheter eller provokationer från oppositionella studenter har rapporterats. Det är grupperingar som valupptakten utförde diverse våldsdåd.

Seger!

Chávez proklamerade sent på söndagen att nu fortsätter nästa era i den bolivarianska revolutionens historia. Den tredje eran år 2009-2019. Från en balkong på presidentets residens i centrala Caracas läste han också upp en hälsning från Kubas revolutionära ledare Fidel Castro: »Kära Hugo Chávez, gratulationer till dig och venezuelas folk för en seger som på grund av dess storhet är omätbar». Det mötte folkmassornas jubel.

Borgarpressen i Sverige har inför folkomröstningen spytt ut sin galla över den folkvalda presidenten Chávez. Avsikten bakom att kunna bli vald mer än två presidentomgångar har gång på gång misstänkliggjorts. Det har insinuerats att Chávez och hans närmaste krets nu vill bli »president för evigt» och att han utgör ett hot mot demokratin i Venezuela. Värst hetsar väl som vanligt Dagens Nyheter som i artikeln »Hugo Chávez - diktator eller demokrat?» »pratat med» exilvenezuelaner bosatta i Sverige som röstade vid ambassaden. Flera av dessa individer tillåts breda ut deras uppenbara ovilja mot den sociala utveckling, men ingen benämner Chávez som diktator. Den kopplingen tillåter sig däremot Dagens Nyheter göra.

De personer som i artikeln säger sig röstat ja, liknas lite nedlåtande vid fotbollsupportrar. Nej-sägarna, som helt klart tillhör Venezuelas övre klasskikt, är »välutbildade» och en av dem har minsann jobb inom »databranschen».

En annan intressant sak i sammanhanget är Colombia och dess högervridna president Uribe. År 2005 genomförde Álvaro Uribe en nästan identisk grundlagsomröstning med målet att undanröja de paragrafer som hindrade honom från att bli omvald mer än en period. Reaktionerna i både amerikansk och europeisk press var närmast obefintliga. I borgarpress framställs ofta Venezuela som ett extremt farligt land med skyhög brottslighet. Colombia nämns sällan, förutom då det handlar om FARC-gerillan, trots att landet notoriskt bryter mot mänskliga rättigheter, bland annat visat i en nyligen publicerad studie från FAIR, Fairness & Accuracy in Reporting.

Arbetet för att utveckla Venezuela i en socialistisk inriktning måste skärpas och drivas på. Det kommer att skapa än hårdare klassmässiga motsättningar i Venezuela. I den kampen måste det nybildade socialistpartiet PSUV tillsammans med revolutionens andra grupperingar, exempelvis kommunistpartiet PCV, stå starka. Söndagens valresultat måste utvärderas mot bakgrund av utvecklingen av revolutionen. Det pekar på fortsatt folklig uppslutning kring den sociala, progressiva politiken.

Tor Härnqvist

Venezuela mot ny folkomröstning

rku — Sat, 24 Jan 2009 16:45:41 +0100

I mitten av februari går Venezuela till folkomröstning om ett tilläggsförslag till landets konstitution. Förslaget innebär bland annat att presidenten ska kunna bli vald fler än två valperioder.

Höger-studenter kastar sten

Inför folkomröstningen har oppositionella studenter genomfört våldsamma demonstrationer riktade mot den folkvalda regeringen med syfta att skapa instabilitet i landet. I Mérida, som ligger i västra Venezuela, brände maskerade studenter bildäck och kastade glasflaskor för att blockera en större gata. Från städer runt om i hela landet rapporteras om liknande våldsaktioner.

President Hugo Chávez har beordrat att säkerheten ska skärpas och att det politiska våldet från oppositionens sida stoppas.
- Allt destabiliserande våld som uppkommer ska upplösas omedelbart, sade presidenten i söndags i ett tal inför olika kvinnogrupper.

Samtidigt har progressiva studentorganisationer genomfört fredliga demonstrationer till stöd för tilläggsförslaget och mot oppositionens våld. Tusentals universitets- och gymnasiestudenter deltog i demonstrationerna.

I veckan samlades också pro-Chávezgrupper för ett upptaktsmöte till den kommande valkampanjen. 100 000 lokala kommittéer har nu gett sitt stöd till ja-sidan och Chávez poängterade vikten av stark organisation:
- Om det är någon social process som kräver disciplin, så är det revolutionen. Här kan du inte göra vad som helst; det finns utarbetade normer, en doktrin och taktik.

Även oppositionen har hållit upptaktsmöten för att formera nej-blocket. Till de högerpartier som sedan tidigare verkar inom oppositionen har nu tillkommit det socialdemokratiska partiet Podemos. Det var tidigare en del av den progressiva rörelsen men har i takt med de ökade klassmotsättningarna övergivit revolutionen och den sociala utvecklingen.

Tor Härnqvist

Venezuela utvisar Israels ambassadör

rku — Thu, 08 Jan 2009 18:05:09 +0100

I protest mot Israels terror mot Gaza har Venezuela beslutat att visa ut Israels ambassadör ur landet.

»Det är en förintelse som pågår just nu i Gaza» sa Venezuelas president Hugo Chávez som en förklaring till sitt agerande i en tv-kommentar, och fortsatte: »Israels president borde föras inför internationell domstol tillsammans med USA:s president».

I veckan krävde också parlamentariker i Ecuador att en internationell rättslig prövning av Israels brott mot mänskligheten.

Det är ett gott tecken att man börjar agera mot Israels attack på Gaza. Förhoppningsvis kan det bli en början på en stor internationell protest- och bojkottrörelse som kan få Israel att avsluta ockupationen av Palestina.

William Frejd

Revolutionen måste fördjupas

rku — Tue, 06 Jan 2009 12:00:00 +0100

– Det är vi som bygger upp det nya samhället, säger Euler Calzadilla från Venezuelas förenade socialistpartis ungdomsförbund.

Proletären träffade Euler Calzadilla från Venezuelas förenade socialistpartis nybildade ungdomsförbund (förkortat J-PSUV) som i slutet av november besökte Sverige för att prata om utvecklingen i Venezuela. Initiativet till ungdomsförbundet togs samtidigt som processen med att bilda partiet inleddes och i början av september höll J-PSUV sin konstituerande kongress.

– Vi samlades och diskuterade oss fram till ett politiskt program för förbundet. Mycket tid lades också på att debattera hur vi kan uppnå de mål vi har satt oss, berättar Euler Calzadilla och fortsätter:
– Kongressen var viktig för hela vår sociala rörelse. Partiet har ännu inte utarbetat ett program, men det har vi.
– Diskussionerna kring programmet var inte lätta. Under kongressens gång gick vi från en förklarande text till ett färdigt program som kan användas för att gripa in i brännande frågor. Jag har fortfarande synpunkter på programmet men ser det ändå som ett stort steg framåt.

Att J-PSUV ska vara ett självständigt förbund är Euler Calzadilla noga att poängtera.
– Vi var tydliga med att vi inte bara skulle dela flygblad och sätta upp affischer för vårt moderparti. Ungdomen måste delta aktivt i utformandet av vår politik, det är den roll vi kan fylla. J-PSUV ska vara en organisation som planerar, förbereder och utför politiska aktioner, menar Calzadilla.
Processen med att bilda ett socialistiskt ungdomsförbund är långt ifrån avslutad. Om tre månader ska kongressen samlas igen. Då för att välja representanter både på lokal och nationell nivå.

Efter kongressen i september tog det nybildade förbundet itu med förberedelser och kampanjande inför region- och lokalvalen som hölls i Venezuela 23 november.
– Mycket av vårt arbete hittills har kretsat kring lokalvalen. Förutom spridandet av vår propaganda tryckte vi också på för att PSUV:s kandidater ska ha kontakt med massorna, säger Euler Calzadilla.
– Vi har även dragit igång IT-utbildningar för ungdomar och inte minst gjort en stor kartläggning av de sociala behov som finns bland arbetare, bönder och studenter. Diskussionen hur vi kan lösa dessa frågor pågår hela tiden. I vår rörelse finns tyvärr vissa byråkratiska krafter kvar. De håller tillbaka folkligt deltagande i revolutionen. Vi vill istället bygga en organisation nerifrån och upp. I alla frågor måste vi samarbeta med lokala råd och organ. Allt för att besluten ska bli så demokratiska som möjligt.

Euler Calzadilla berättar att de bildade J-PSUV för att skola den generation som ska föra revolutionen vidare.
– De äldre kamraterna blir ju inte precis yngre med tiden. Vi ser det som att våra föräldrar krossar det gamla utsugarsystemet och att vi bygger upp det nya samhälle som ska ta över, förklarar Euler.

För att kunna bygga ett socialistiskt Venezuela är det folkliga deltagandet helt avgörande. Till denna fråga återkommer Euler Calzadilla flera gånger i vårt samtal. Ska folkmakten kunna vinna i längden måste revolutionen fördjupas och fler måste bli direkt delaktiga i beslutsfattande och dess verkställande.

– Styrkan ligger i folkmakten. Såväl socialt, ekonomiskt, politiskt och militärt måste vi arbeta kollektivt. Han menar att bara enade kan man stå emot imperialismens och den inhemska borgarklassens attacker. En annan punkt Calzadilla framhåller i vårt samtal är att de folkvalda måste svara direkt inför väljarna. De ska vara möjliga att avsätta om de inte sköter sitt uppdrag.
– På agendan nu står förändring av samhällets struktur, det räcker inte med att bara tillfredställa de allra mest grundläggande behoven, som utbildning och sjukvård. Att utveckla revolutionen inom den nuvarande statsapparaten är uteslutet. När missnöjet växer med hur samhället är uppbyggt måste vi ha en organisation redo att kanalisera den viljan till aktion.

Dagen innan vårt samtal hölls region- och lokalvalen i Venezuela. Oroväckande vann oppositionen i flera viktiga delstater, bland annat huvudstaden Caracas. Jag frågar Euler hur han tänker kring valresultatet.
– Från vårt perspektiv fungerar valet som en indikator på hur folket tänker – en social barometer. Det är en viktigare funktion än för partiet att ta ledande poster. Valresultatet är inte förvånande. Vi som arbetade på gräsrotsnivå hade en känsla för utgången.
Euler Calzadilla bor själv i delstaten Miranda där oppositionens kandidat segrade. Enligt Euler ansågs PSUV:s kandidat allmänt som en representant för en högerinriktning. Många har också varit bekymrade över korruption och oegentligheter.
– Oppositionens relativa framgångar utgör i sig inget stöd för deras politik. Vi förlorade i några delstater på att vissa inte kom iväg till valurnorna. Samtidigt får vi inte glömma att vi vann 17 av 22 delstater. Stödet för revolutionen är den absoluta majoriteten, säger Euler Calzadilla.

– Jag tror att en social utveckling är möjlig och nödvändig i världen. Vi venezuelaner fortsätter kämpa för det, men vi behöver internationell solidaritet för att kunna lyckas, avslutar Euler Calzadilla innan han måste hasta vidare.
Senare samma kväll talade han nämligen på ett offentligt möte i Göteborg. Framöver väntar på nytt vardagen i Venezuela full av politisk kamp.

Tor Härnqvist

Venezuela är fortfarande rött

rku — Thu, 27 Nov 2008 12:00:00 +0100

Efter nederlaget i folkomröstningen om konstitutionen vacklade hoppet om revolutionen i Venezuela. Men regionvalet den 23 november visar att revolutionen fortfarande har stöd av en majoritet i landet.

Det nybildade partiet Venezuelas förenade socialistparti (PSUV) fick 57% av rösterna i valet och vann guvenörsposten i 17 av 22 delstater. I borgmästarvalet vann PSUV 265 av 328 poster. Valdeltagandet på 65% är den högsta noteringen i Venezuela på val som inte rör presidentposten. Detta visar att stödet fortfarande är starkt för byggandet av den bolivarianska socialismen.

Trots allt hade högern framgångar. Detta för att man denna gång framträdde som en enad kraft. Den totala dominansen i media spelar givetvis också in. En annan orsak är att vissa vänsterguvernörer har misslyckats med att förbättra villkoren för vanliga människor.

Den sociala utvecklingen i Venezuela går fortsatt framåt med en fokusering på att öka folkets levnadsstandard genom sjukvård och utbildning. Detta genom att använda oljeinkomsterna till folkets behov istället för till privata intressen. Detta är en utveckling som är värd att stödja och uppmärksamma.

William Frejd

Venezuela köper en miljon datorer till skolbarn

rku — Tue, 30 Sep 2008 13:00:00 +0200

Venezuelas president Hugo Chávez har varit på resa i Europa senaste tiden. Förutom att skriva under olika typer av samarbetsavtal med Ryssland och Frankrike, blev det klart att Venezuela köper en miljon(!) små bärbara datorer av Portugal.

Datorerna ska användas i klassrum för att ta Venezuelas satsning på utbildning ett steg längre. De innehåller senaste modellen av Intels mikroprocessorer, enkla digitalkameror och kombineras med internettillgång.

Samtidigt presenterades att Portugal ska bygga 50 000 färdigmonterade hus som sedan skickas till Venezuela. Landet köper även infrastruktur för elektricitet och telefoni. Samarbetet mellan de båda länderna har därmed fördjupats ytterligare och det var Chávez tredje besök bara i år till Portugals huvudstad Lissabon.

Tor Härnqvist

Rapport från en sjuksäng i Venezuela

rku — Fri, 19 Sep 2008 13:00:00 +0200

Den 1 juni 2008 bar det äntligen av till Venezuela. Två veckors brigad med Venezuelagruppen och en veckas turistande med min pappa väntade.

Redan den första veckan hade vi varit på besök på en skola, ett sjukhus, ett musikhus för ungdomar, ett i vad vi i Sverige kallar soppkök, en kultur skola och faktiskt med egna ögon fått se Hugo Chavez och Evo Morales som var på besök i staden för att lägga blommor på Simon Boliviars grav! Allt verkade bara bli bättre när min hälsa började krångla. Den sjunde dagen åkte vi första gången till sjukhuset, en så kallad CDI- Centro Médico de Diagnóstico Integral. Det är med andra ord en vårdcentral där de gör i princip alla hälsokontroller som kan vara nödvändiga och även mindre operationer. Vi satt i väntrummet max en kvart för att sedan få komma in till en doktor. Jag fick diagnosen som vi alla hade väntat oss att få förr eller senare - turistmagsjukan. Jag fick all medicin som behövdes och ungefär tjugo minuter senare gick jag där ifrån, inte ett öre fattigare och inte heller på väg till något apotek för att köpa medicin för några hundralappar. Redan efter några dagar kände jag mig bättre.

Hela brigaden hade nu flyttat sig 15 timmar ner i landet till staden Upata för att besöka urinvånare i regionen, då jag blev sjuk igen. Och denna gången var det värre. Jag fick skjuts av några kamrater till sjukhuset där det även här gick väldigt smidigt, det tog inte många minuter förrän jag satt inne hos doktorn. Det första de frågade var om jag tagit medicinen ordentligt, och med närmare eftertanke kom jag på att jag nog inte varit så noga med att komplettera med en viss dricka jag skulle ta med medicinen. Vi åkte till ett hotell för att kurera mig, jag och pappa. Men det blev bara värre, och medicinen jag tagit kom upp lika fort som jag svalt ner den. Tillbaks till sjukhuset. Nu började vi märka att det var mer än turistmagsjukan som spökade. Jag las in över dagen och fick dropp medan de tog olika prover på mig, svaren kom redan efter ett par timmar. Jag var uttorkad, plus att mitt blodvärde var dåligt då jag är vegetarian och haft svårt att hitta nyttig mat för mig här nere.

När jag fått i mig droppet mådde jag genast mycket bättre och skulle utföra doktorns förslag - ät kött Frida, rött kött, annars blir det blodtransplantation. Medan jag åkte hem för att vila på hotellet sprang några kamrater ner för att köpa en hamburgare till mig. Jag hade inget val, i med den bara. När jag äntligen intalat mig själv att just denna kossan kanske haft ett ganska bra liv ändå, kom den upp lika fort igen, och jag kände mig åter igen sämre. Bussen tillbaks till Caricuao avgick dagen efter och under den 15 timmar långa bussresan började jag må riktigt dåligt. Jag hade knappt fått i mig någon mat alls på en vecka. Väl framme stod en bil och väntade och jag kördes omedelbart tillbaks till sjukhuset där jag var första gången. Jag las in - igen. Denna gången såg det värre ut, minst fem dagar sa dom.

Allt gick väldigt fort, ingen väntetid, inga doktorer som fick mig att känna att jag var ett problem och kanske hade inbillat mig att jag var sjuk ändå. Jag fick sängen C-4, den stod i ett rum bland fyra andra venezuelaner. Direkt blev jag omhändertagen och fick dropp och dem tog sänka och några andra prov. Dagarna gick, och jag trivdes faktiskt bra där inne i sjukhuset. Då och då kallades jag iväg till en doktor och de tog massvis med prover, röntgen, ultraljud och så vidare. Efter bara en dag fick jag diagnosen av läkarna - maginfektion, parasit i magen, urinvägsinfektion, dåligt blodvärde, uttorkad och undernärd. Hur blev det så här? Direkt påbörjades behandlingen och jag fick antibiotika genom droppen då jag inte än kunde äta. Tiden på sjukhuset gick fortare då doktorerna alltid var på bra humör och var roliga och kärleksfulla, både mot oss patienter och varandra. Att jag inte kan spanska störde jag mig bara mer och mer på då patienterna alltid skojade med varandra och försökte få med mig även fast jag aldrig förstod de roliga. Hela sju dagar fick jag stanna. Men på den sjunde dagen, då mådde jag verkligen bra. Det var nästan lite sorgligt att säga hejdå till alla, speciellt dem andra patienterna som fixat mitt hår och hämtat juice åt mig för att få mig gladare de jobbigaste dagarna. Alla de 18 doktorerna på det lilla sjukhuset försökte jag hinna med att tacka, och jag vet inte hur många sjuksköterskor dom var.

När jag var som sjukast kan jag inte påstå att jag låg och tänkte på vilken otroligt bra sjukvård jag fick, det är nu i efterhand jag har förstått. Inga väntetider, inga samtal för att fråga om jag äns fick komma dit. Sjukhusdörren stod öppet dygnet runt för alla, och det var gratis. Verkligen helt gratis. På mornarna var det fullt i väntrummen, men redan efter ett par timmar var det nästan tomt igen. Och läkarna verkade inte stressade för det. Med detta vill jag bara säga att jag som en vanlig människa, fick bästa möjliga vård utan något krångel. Det är så här det borde vara för alla människor. Varken mer eller mindre.

Frida Lund

Ännu ett bevis för demokrati i Venezuela

rku — Mon, 03 Dec 2007 13:57:12 +0100

Hela hösten har vi bombarderats med påståenden i media om att Chávez är på väg att bli diktator och att yttrandefriheten i Venezuela inskränks. Högern har hävdat att de förslag till förändringar av Venezuelas grundlag som befolkningen röstade om den 2 december är ett steg mot diktatur och att Chávez inte visar någon respekt för folkviljan. Men trots att folkomröstningen inte fick det utslag som Chávez kanske hade hoppats blev det återigen ett bevis för att högerns propaganda är lögner.

Visst har Chávezanhängarna drivit kampanj för ett ja till förslaget och säkert hade de önskat att en majoritet av venezuelanerna hade röstat därefter. Men när så inte blir fallet tvekar inte Chávez en sekund att acceptera och följa valresultatet.

– Jag vill tacka alla er som röstade på mitt förslag. Men jag vill också tacka er som röstade mot mitt förslag. Alla venezuelaner har visat demokratisk mognad i dag, sade han när han erkände ja-sidan besegrad.

Han sa också att han föredrog det här valresultatet, med en knapp vinst för nej-sidan, framför en vinst i Chávez-lägret med knapp marginal. Detta eftersom han säkert vet att om situationen hade varit den motsatta, att ja-sidan hade fått någon enstaka procentenhets övervikt hade dem som i vanliga fall skriker sig hesa om diktatur varit lika snabba med att inte acceptera folkviljan.

Detta har vi sett många gånger förr då oppositionen kallar alla demokratiskt fattade beslut som inte följer deras vilja för ett steg mot diktatur. Det är även bra att ha den statskupp som oppositionen försökte genomföra mot Chávez år 2002 i färskt minne. Den opposition som hyllas av högern här i Sverige och som kallar Chávez för diktator tvekade inte att fängsla en folkvald president och med våld försöka förhindra den process av sociala förbättringar som majoriteten av det venezuelanska folket står bakom. Ändå är det Chávez, som återigen respekterar det beslut som fattas av folket, som beskylls för att vara diktator, vart är logiken i detta?

Vi kan även göra en jämförelse med Sverige, vi som ofta framhåller oss själva som en fulländad demokrati. Här tillåts inte ens folket rösta om EU:s nya grundlag då politikerna vet att resultatet inte kommer bli det de vill. Istället för att respektera folkets starka EU-motstånd fattar politikerna beslut över våra huvuden. Svenska politiker har en hel del att lära av Chávez.

Tove Janzon

Om någonting händer Hugo Chávez håller vi dig ansvarig, Bildt!

rku — Sat, 01 Dec 2007 14:00:36 +0100

Nu pågår omröstningen om Venezuelas socialistiska författning. Den demokratiskt valde president Chávez har vunnit varje folkomröstning sedan 1999 och mycket talar för att han segrar igen.

Hotet mot den venezuelanska demokratin kommer från högeroppositionen och USA-imperialismens manipulationer. Här är Sverige och utrikesminister Carl Bildts tystnad skrämmande. Sverige måste omedelbart agera för att skydda den Venezuelanska demokratin mot angrepp från USA och protestera mot de odemokratiska metoder som delar av den venezuelanska oppositionen använder sig av.

Minns statskuppen 2002, då Sveriges socialdemokratiska regering tyst iakttog hur den folkvalde Chávez med våld avsattes och ledaren för Venezuelas motsvarighet till svenskt näringsliv installerades som "president".

Det finns en stor risk att söndagens val störs av falska opinionsmätningar som i efterhand kommer att användas för att ifrågasätta valets giltighet och därmed skapa argument för ytterligare USA-stödda statskuppsförsök eller direkt militär intervention av George Bush. Så skedde 2004 då ett inflytelserikt amerikanskt opinionsföretag Penn, Schoen och Berland publicerade falska opinionsundersökningar som visade att Chávez skulle förlora återkallande omröstningen med marginalen 59-41. I själva verket vann Chávez med 58-41, och valets giltighet bekräftades av flera internationella observatörer.

Senare publicerade Carter center i Atlanta rapporter som visade att Penn, Schoen och Berlands opinionsundersökning varit falsk.

Före detta amerikanske president Jimmy Carter, som agerat valobservatör, sa själv att: "Oppositionen distribuerade medvetet denna felaktiga opinionsundersökning i syfte att bygga upp, inte bara förväntan om seger, utan också för att påverka de som fortfarande köade för att rösta".

För tillfället använder sig beväpnade gäng, tillhörande den venezuelanska oppositionen, av våld och terror för att skrämma och skapa kaos inför söndagens val. Samtidigt som Sveriges television publicerar just den typen av tveksamma opinionsundersökningar som ger oppositionen segern, utan att rapportera om de undersökningar utförda av andra institut, som ger Cháves och socialismen segern.

Sverige får inte svika Venezuela igen! Bryt tystnaden och protestera mot USA:s inblandning i Venezuelas demokratiska process. Protestera mot högeroppositionens våld och manipulationer. Om någonting händer med Chavéz håller vi dig ansvarig, Bildt!

RKU:s centralstyrelse