Resolution antagen på RKU:s åttonde kongress, maj 2007.
Kampen mot rasism och främlingsfientlighet är i dag viktigare än någonsin tidigare i RKU:s historia. Högerns seger i riksdagsvalet 2006 har förändrat den politiska situationen i Sverige på många sätt. Samtidigt är valsegern i sig ett tecken på att högern stärkt sina positioner i samhället, och att arbetarklassen har tvingats tillbaka.
Högerns valframgång är på så vis en del i en större frammarsch från kapitalet. De borgerligas politiska avsikter är att genomdriva nedskärningar och privatiseringar för att kapitalisterna och de styrande i samhället ska kunna berika sig än mer, på bekostnad av det stora folkflertalet. Detta är en politik som även får stora konsekvenser för främlingsfientligheten och rasismen i samhället.
Med ökad fattigdom, utslagning och missnöje följer också en grogrund för att främlingsfientliga stämningar ska kunna få fäste. När de arbetslösas ersättning sänks och många ställs helt utanför a-kassan, när politikerna skär ned i skolan och sjukvården och när klassklyftorna ökar skapas det utrymme för högern att skylla på utsatta grupper i samhället. Så utgör högerpolitiken och dess konsekvenser en materiell förutsättning för att främlingsfientlighet ska kunna spridas till större delar av befolkningen.
En annan följd av högerpolitiken är att segregationen i samhället ökar. Genom att invandrare och barn till invandrare hålls geografiskt åtskilda från infödda svenskar är det lättare att skapa och sprida mytbildningar samt underblåsa splittringar inom arbetarklassen. Dessutom skapar segregationen en situation som kan leda till att människor med ursprung i andra länder sluter sig samman och isolerar sig.
Tidigare har jobbfrågan setts som den stora lösningen på segregationen. Resonemanget har grundat sig på antagandet om att invandrarna bara får jobb så kommer de i kontakt med infödda svenskar på arbetet. På så vis skulle de få en naturlig ingång i det svenska samhället. Givetvis är kampen för arbete åt alla fortfarande viktig. Men dels måste vi inse att full sysselsättning under kapitalismen är en illusion, och dels måste vi se att även människor med invandrarbakgrund som har arbete kan vara segregerade. Detta beror delvis på att arbetsmarknaden i sig är alltmer segregerad. Infödda svenskar samlas i vissa branscher och människor med invandrarbakgrund koncentreras oavsett utbildning i andra yrken.
Lösningen på segregationen är därför mer komplex än så. I grunden handlar det om att ge förorterna mer resurser, att stoppa den statliga finansieringen av friskolor och ge mer pengar till den kommunala skolan, samt att ta krafttag mot diskrimineringen av människor med ursprung i andra länder. Dessutom måste alla få rätt till en bra svenskundervisning, eftersom det är en förutsättning för ett aktivt deltagande i samhället.
Högerpolitiken skapar alltså materiella grunder som kan föda och nära främlingsfientligheten. Men högern gör mer skada än så.
De borgerliga partiernas framgång i valet är ett tecken på att högerns idéer har fått större fäste i samhället. Dessa idéer sätter individens frihet före kollektivets behov, och deras analys lägger ansvaret på individen istället för att se de strukturella orsakerna. Detta blir exempelvis tydligt i folkpartiets förslag om språktest och i deras retorik kring arbetslöshet, där de arbetslösas "lathet" eller ovilja till "flexibilitet" utmålas som det stora problemet.
Regeringens nyliberala inställning till arbetskraftsimport är också av betydelse i sammanhanget. Högern vill avskaffa en generös flyktingpolitik och istället låta de som har jobb få stanna i Sverige. Detta ska bland annat åstadkommas genom införande av ett särskilt arbetsvisum och genom att Sveriges gränser öppnas för arbetskraftsimport även från länderna utanför Europa. Detta innebär inte bara att lönerna pressas, utan det skapar också splittring och främlingsfientlighet.
* * *
Men det var inte bara de traditionella högerpartierna som gjorde framsteg i 2006 års val, även sverigedemokraterna mångdubblade sina kommunala mandat och var mindre än en procent ifrån att komma in i riksdagen. Sverigedemokraternas väljare är svåra att karakterisera eftersom de kommer från flera olika samhällsgrupper. Men de har några saker gemensamt: dels anser de att "invandrarfrågan" är den viktigaste politiska frågan, dels har de lågt förtroende för det politiska etablissemanget.
Sverigedemokraterna är ett socialkonservativt parti med främlingsfientliga inslag. De rent rasistiska inslagen i partiprogrammet har rensats bort. Därför innefattas de inte av RKU:s förbudskrav mot nazistiska organisationer, och vår taktik gentemot sverigedemokraterna måste vara en annan än taktiken mot nazistiska grupperingar.
Sverigedemokraterna är i dag ett relativt stort politiskt parti som de allra flesta känner till. Därför är det meningslöst att försöka tysta dem. Istället måste vi ta debatten och visa att de är ett arbetarfientligt högerparti, vilket inte minst märks i deras motstånd mot fackföreningarna. Som kommunister är det vår uppgift att visa att sverigedemokraternas politik inte på något sätt tjänar arbetarklassens intressen.
Samtidigt som vi tar kamp mot sverigedemokraterna och främlingsfientligheten i samhället så får vi inte bli perspektivlösa. Vi får inte glömma att sverigedemokraterna snarare är ett symptom på främlingsfientligheten i samhället än orsaken till densamma.
Taktiken att skapa splittringar inom arbetarklassen med hjälp av rasism och främlingsfientlighet är en gammal metod för att hindra oss att gå samman och ställa gemensamma krav.
Vår uppgift som kommunistiskt ungdomsförbund är att ta kamp mot den högerpolitik som skapar grogrunden för rasism och främlingsfientlighet, samtidigt som vi tar kamp mot främlingsfientligheten i sig.