Publicerat den 30 november 2006
Sveriges företag slår alla rekord i effektivitet och vinster. Kanonbra kan man tycka. Då finns det stora möjligheter till rejäla lönelyft. Det är ju arbetarna som skapar alla vinster, och då borde vi också ha del av pengarna.
Det är hög tid att vi tar igen det vi förlorat. Under många år har det gått bra för Sveriges företag men utan att Sveriges arbetare fått vara med på kalaset. Av vinsterna som arbetarklassen arbetat ihop roffar företagen åt sig det mesta. Kvar till löner har det bara blivit smulor. Pengar som borde gå till högre löner och kortare arbetsdagar har, i stället används till att göra redan snuskigt rika ännu rikare.
Ett tydligt exempel är att Sverige nyligen fått 32 nya miljardärer. Till vilken nytta?
Nu har vi till råga på allt fått en borglig regering, som ska sänka skatten för de rika och höja kostnaderna och avgifterna för oss arbetare. Därför måste vi kräva högre lön om vi inte vill få mindre kvar i vårt lönekuvert. Det är med andra ord läge att sätta hårt mot hårt i avtalsrörelsen, lönerna måste upp. Förra årets aktieutdelningar på sammanlagt 170 miljarder kronor var ett ”all time high”
Hur många extra tusenlappar det skulle de bli i lönekuvert till alla Sveriges arbetare i fall vi fick dela på vinsterna vet vi inte. Men att pengarna hade behövts bättre hos arbetarna är en sak som vi vet säkert. Arbetsgivarna säger att löneutrymmet är begränsat. De påstår att vinsterna är nödvändiga för att företagen ska överleva i en allt tuffare internationella konkurrensen. Skitsnack säger vi i RKU. Allt beror på vem man tycker ska ta del av vinsterna. De som arbetar eller de som lever på andras arbete.
Allt större del av vinsterna används idag till direkta pengautdelningar till aktieägarna. Bara en väldigt liten del av vinsterna som investeras i företagen.
Pengar finns alltså. Men ändå hamnar LO:s krav på på futtiga 3,9 procent eller 825 kronor i månaden för heltidsanställda. Lägstalönen ska höjas med minst 910 kronor i månaden.
Dagens Industri kommenterar det hela så här:
"Med gängse beräkningar av produktivitet och prisökningar i näringslivet är det rimligt att facken lägger sig kring den nivån. Industrins konkurrenskraft är generellt god och hotas inte i nuläget."
Att arbetsköparorganet Dagens Industri i en ledarkommentar talar om "rimliga krav" säger det mesta om LO:s avtalsbud. Det är ett skambud av sällan skådat slag som inte på något sätt kommer att bryta den kraftiga överföringen av vinstandelar från de som arbetar till kapitalägare och offentliga arbetsgivare.
Sveriges kapitalister blir aldrig nöjda. Deras giriga labbar vill alltid ha mer. Svenskt näringsliv tycker att de lägst betalda ska tjäna ännu mindre. Fast de flesta unga redan nu har lägre lön än sina arbetskamrater trots att våra matkassar, hyror och bensin kostar lika mycket. Ändå kräver Svenskt näringsliv att minimilönerna i dom flesta kollektivavtalen sänks. Förhoppningsvis är de väldigt få som jobbar för minimilön idag. Men syftet är såklart att pressa lönerna neråt. Säkert kommer importerad arbetskraft ”erbjudas” minimilönerna och då får inte heller du eller jag mer i lönekuvert.
Julius Nilsson
RKU:s centralstyrelse