Publicerat den 5 december 2006
Följande citat går att läsa på Ung Vänsters hemsida under rubriken »Heja LO - höj kvinnolönerna!»: »Det är dags att lönediskrimineringen och undervärderingen av kvinnors arbete upphör. I kampen för det är LO:s krav inför avtalsrörelsen ett viktigt steg.»
Rebell håller absolut med om att det är dags att lönediskrimineringen och undervärderingen av kvinnors arbete upphör, men just därför fördömer vi LO:s fjuttiga krav.
LO har inför vinterns avtalsrörelse lanserat kravet på en lönehöjning på 3,9 % eller 825 kronor i månaden för heltidsanställda. Lägstalönen ska höjas med minst 910 kronor i månaden.
Detta är ett skambud om man ser till de jättevinster som företagen i Sverige gör. IF Metalls egen förbundstidning, Dagens Arbete, har räknat ut att sedan 1998 har de 25 största storföretagen ökat sin vinst med 120 000 kronor per anställd och år. Det motsvarar 10 000 kronor i månaden, vilket skulle vara ett betydlig mer rimligt lönekrav. Sett från medlemmarnas horisont.
Men istället nöjer sig LO med ynkliga 3,9%. Något som till och med arbetsköparorganet Dagens Industri kallar för »rimliga krav» i sin ledarkommentar.
»Med gängse beräkningar av produktivitet och prisökningar i näringslivet är det rimligt att facken lägger sig kring den nivån. Industrins konkurrenskraft är generellt god och hotas inte i nuläget.» (Källa: Dagens Industri 2006-11-07)
Att även Ung Vänster väljer att nöja sig med detta för kapitalister rimliga krav är ett svek mot framförallt de lågavlönade kvinnor, som de säger sig representera.
Tove Janzon