Detta är precis vad den pågående antikommunistiska kampanjen ska leda till. En smutskastning av alla former av protester. Över hela landet har vi sett hur vårdcentraler lagts ner av ljugande politiker som gick till val och blev valda för att satsa på just vård, skola och omsorg.

Som ett resultat av stängningarna har det under senaste året vuxit fram en folklig rörelse som försökt påverka de ansvariga politikerna att ändra sitt beslut. Människor som har ordnat opinionsmöten, demonstrationer, namninsamlingar och uppvaktningar beskrivs av den statliga televisionen som pöbel. Det är ett förakt för det folk som har valt våra politiker.

Människors agerande är inte konstigt eller nytt, på samma sätt vann vi, våra föräldrar och deras föräldrar sociala rättigheter som vård, skola och omsorg som vi alla under många år haft tillgång till oberoende av den enskildes ekonomi. Nu är detta på väg att ändras och istället för att diskutera denna politiska omställning så gråter politikerna ut i TV och radio och känner sig rädda och hotade.

Är det någon som idag hotar folks hälsa så är det de politiker som fattat dessa tragiska beslut. Inte kan väl någon tro att det är de gamla och sjuka som skulle börja vidta våldsamheter.

Visst är demokratin hotad men inte av de som protesterar mot vårdslakt och svikna vallöften, de är demokratins försvarare. Demokrati är folkmakt vilket innebär att de valda ska lyssna på det folk som valt dem och ska genomföra de beslut som politikerna i valrörelsen sa sig arbeta för och som nu över hela landet på olika sätt kämpar för.

I många fall handlar det om att ha tillgång till vård och det arbetet kommer att fortsätta tills politikerna ändrar sig och öppnar stängda vårdcentraler och sjukhus. Det är inget hot. Men om politikerna inte lyssnar på vad folk vill utan fortsätter att avveckla det som vi en gång kände som ett folkhem så är det politikerna som hotar folks hälsa och liv.