När sultanen av Brunei fyller år besöks hans palats av 40 000 uppvaktande undersåtar - som dessutom bjuds på buffé. Efter buffén ger sig sultanen ut på en rundresa i sitt lilla rike och »hälsar på varenda invånare».
Detta imponerade uppenbarligen på XVI, som nyligen drog slutsatsen att Brunei är ett ovanligt öppet land. För detta måste ju vara den högsta formen av demokrati från ett kungligt perspektiv.

Man kan raljera över kungens inkompetens och avundsjuka gentemot sultanen av Brunei men det stora felet är det politiska systemet som låter honom hållas. Den svenska monarkin.
Carl XVI Gustaf begick diplomatisk harakiri och borde få sota för det genom att hans socialbidrag dras in och kungahuset avskaffas. Att Sverige har ett system där statschefen tillsätts genom avel är en stor skam. En större skam än alla kungens samlade grodor.

Kungen passade också på att till sultanen av Brunei dela ut Sveriges finaste orden, Serafimerorden. Den ges till personer som »genom humanitär eller allmänt samhällsgagnande gärning gjort sig synnerligen förtjänta». Den gavs enligt »Kunglig logik» till Kungens barn samma dag som de föddes, men också till sultanen av Brunei.

Att parlamentet i Brunei stängdes med brittiska gevär 1962 efter det att ett parti kammat hem samtliga parlamentsplatser är ytterligare ett tecken på landets »öppenhet». Bruneis diktator Hassanai Bolkai är inte bara sultan, han är också landets premiär-, försvars och finansminister, landets högste religiösa ledare, rektor för universitetet, landets polischef och nu också – efter kungens besök – svensk Riddare!

Kanske är den dag inte så långt borta då den längsta och dyraste av alla dokusåpor – Kungahuset – läggs ner och deltagarna tvingas ut i det verkliga livet. Kungen kan bli bilmekaniker. Silvia kan fortsätta i släktens spår och jobba på krematorium. Viktoria kan erbjudas ett eftertraktat lärarjobb i någon överfull och sönderstressande skola.

Madeleine kan för sin försörjning jobba som städare och diskare på någon nattklubb och torka upp all den skit som hon och hennes stroppiga överklasspolare i Stockholms innegäng spritt kring sig inne på ställena.

Från denna dag ska jag vara nöjd.