Detta är en internationell trend. Efter sovjets fall och ännu mer efter 11 september sker en våldsamt ökad motsättning: mellan imperialism och förtryckta länder och folk. Det handlar inte bara om Irak, Palestina och Afghanistan. Det handlar om en principiell inriktning.

En offensiv är inledd mot det nationella självbestämmandet, och alla länders rätt till suveränitet. Principen om nationellt självbestämmandes tvingades imperialismen erkänna under kraft av hot från ett konkurrerande samhällssystem: den »socialistiska faran» som Sovjetunionen kallades. Den självständighet som byggts upp av nationella befrielserörelser i tredje världen, och de framsteg för den nationella suveräniteten som gjordes när det fanns två supermakter i världen, rivs idag sönder.

USA tar sig rätten att tillsätta och avsätta regeringar om nödvändigt. Att attackera och ockupera militärt svagare stater. Kriget mot Irak handlar givetvis om olja. Men absolut inte bara. Utan också om just den nationella suveräniteten. Om alla länders suveränitet. Kriget handlade på ett plan om krig mot en princip, det var ett krig mot hela den exploaterade världen. Ett första slag i ett krig för att återvinna det som förlorats genom den nationella befrielsekampen under 1900 talet.

Det är mycket lätt att uppfatta USA:s imperialism som stark och övermäktig, ja till och med stabil utan reella hot. Detta är delvis sant, men bara delvis.

Vad är imperialism? Enligt Lenin är imperialism monopolistisk kapitalism. Detta är grundläggande. Ekonomin är alltid basen för politik och ideologi. Kapitalismen har inneboende centraliserings- och koncentrationsprocesser. Företagen slås ihop eller köps upp av större företag. Detta leder till monopol. Monopolistisk kapitalism måste expandera och gör det över nationsgränserna, blir imperialism. Detta är en grov förenkling men utgör grunddragen för förståelsen av imperialismen, som Lenin analyserade och som gäller än idag.

Kapitalismen är expansionistisk till sin karaktär. Har så varit sedan år ett. Den måste expandera för att överleva. Den måste finna avsättning för ett allt större kapital. Utan expansion kvävs kapitalismen. Så har den också expanderat de senaste 15 åren. Geografiskt till exempel över Östeuropa och Kina. Kapitalismen har idag underkastat hela världen marknadsekonomins och imperialismens diktat. Men inte bara geografiskt utan också på djupet.

I Sverige till exempel där inget skall vara undandraget profitmöjligheter - inte vården eller skolan eller någon annan verksamhet. Imperialism och privatisering hör alltså ihop, är olika uttryck för samma kapitalistiska expansion, fri från konkurrerande samhällssystem. Expansionismen är nämligen en överlevnadsfråga. Den är tvångsmässig.

1960-1979 var den ekonomiska tillväxten i i-världen: 3,4 procent, enligt världsbanken. I u-länderna var tillväxten 2,5 procent. Mellan åren 1980-1998 var tillväxten i de rika länderna 1,8 procent och i u-länderna 0 procent. Dessa siffror visar en kapitalism som växer, men som växer allt långsammare. Det samlade kapitalet kan inte investeras för att bringa mer kapital. Kapitalet finner ingen lönsam avsättning. Detta har lett till en dramatisk ökning av spekulationskapital på världens börser.

Istället för att investera i nya fabriker slänger kapitalisterna iväg pengarna på börsen. Men den avstannade tillväxten har också lett till politisk expansionism, ty frågan om profit och tillväxt måste, enligt kapitalistisk logik, få en lösning. Därför ställer Sveriges kapitalister och deras politiker krav på privatisering och ökad utsugning. Därför privatiseras sjukvården i Sverige och därför får svenska arbetare jobba allt hårdare.

Expansionismen är inte bara ett styrkebevis utan också ett svaghetstecken. Ty kapitalismen plågas av oförmåga att sätta sitt kapital i rörelse och då får profiterna upprätthållas på desperata sätt. Kapitalismen söker också desperat efter nya sätt. Att öka den globala utsugningen är givetvis en lösning. Men ändå inte alls. För utan konsumtion ingen produktion. Kapitalismen sågar av den gren den själv sitter på. För när utsugningen ökar, utarmas också de människor som ska köpa kapitalisternas varor. Alltså, det som ser ut att vara kapitalismens styrka är också dess inneboende svaghet.

Imperialismen skapar ett ökat elände i tredje världen. Tillväxten låg alltså som helhet på 0 procent. Men tillväxten fördelas också ojämnt. Världsbanken (som ju inte är världens bank utan USA-kapitalisternas bank över världen - för dominans) har räknat lite på det och kommit fram till att 85 procent av jordens befolkning tillhör förlorarna. De får en mindre del av det som produceras. 10 procent av mänskligheten är vinnare. De roffar åt sig över hälften av den samlade världsproduktionen. För majoriteten av jordens befolkning är imperialismen ett helvete. Den sätter alltid kapitalisternas vinster före människans behov.

Ytterst vilar imperialismens makt på vapenmakt och politiskt förtryck. Den blodiga ockupationen av Irak är ett exempel på detta. Varje dag dör oskyldiga människor för att USA-imperialismen vill lägga beslag på Iraks olja. Våra svenska politiker böjer sig lydigt för George W Bush och försvarar den brottsliga ockupationen. Ja, Sverige hjälper till och med USA att utbilda poliser i Irak. USA är ju det överlägset starkaste landet i det imperialistiska systemet men de svenska storföretagen har också imperialistiska intressen. Om USA är ett stort och rovgirigt lejon så är Sverige en liten hungrig piraya.

Mot USA:s imperialism har det vuxit fram en allvarlig motmakt. Den andra stormakten som tidningen New York Times kallade den, det vill säga alla världens människor som protesterade mot Irakkriget. Ungdomar i Sverige och hela världen kan förändra världen. Solidariteten med Iraks folk och kampen mot imperialismen går hand i hand.