Ungdomsstyrelsen bjöd i torsdags i förra veckan in de ungdomsorganisationer som får statsbidrag för att äta en lunchmacka med rostbiff eller skagenröra i Stockholm samt »tycka-till» om de nya reglerna för statsbidrag.

RKU kunde inte tacka nej till en sån chans utan bjöd in oss själva till konferensen som samlade alla de organisationer i Sverige som »främjar ungdomars demokratiska fostran» samt två ledamöter från RKU:s centralstyrelse.

Konferensen inleddes med att Ungdomsstyrelsens generaldirektör Per Nilsson talade om den politiska verkligheten. De problem han kunde skönja var av demografisk karaktär: hur ska allt färre ungdomar kunna försörja allt fler äldre. Detta »spännande samhällspolitiska landskap» har vi ungdomsorganisationer att verka inom menar generaldirektören. Vi sitter tysta i publiken, visserligen hade vi hellre pratat om klass, makt, ägande och vinster än demografi som vår tid viktiga politiska frågor, men man får välja sina strider. Och det säger en del om ungdomspolitikens och socialdemokratins ideologiska kollaps när demografi och »köttberget» beskrivs som den stora ungdomspolitiska frågan.

Staffan Ekelund som är chef för Ungdomsstyrelsens föreningsenhet tar sedan vid och går igenom de nya kriterierna för vad som anses vara demokratins idéer. Under våren ska nämligen alla organisationer genomgå det lackmustest som RKU misslyckades med. Det handlar om alla människors lika värde, om respekt för majoritetsbeslut om mötesfrihet och en fungerande rättsordning. Alla ombeds skicka in sin idémässiga grund för granskning. Men kriterierna är fortfarande under utveckling meddelar Staffan Ekelund. Ett intressant faktum för oss i RKU som ju redan drabbats av dem.

Den som inte har ett idéprogram som motsvarar kraven blir i år utan pengar. Det ska dock »ligga mera fokus på lärande och dialog än på granskning» när de övriga organisationerna ska granskas utefter hur det lever upp till målen för statsbidraget. Vi i RKU ifrågasatte de nya reglerna på konferensen med generaldirektörens egna ord i GP dagen innan beslutet togs att neka RKU statsbidrag: »Frågan är dock vad detta innebär, hur långt en myndighet ska gå i granskningen av enskilda organisationers verksamhet och om det går att finna tillämpbara och obestridliga demokratiska principer. För demokratins vitalitet måste många röster finnas. Även organisationer som har åsikter som går emot regeringen eller den allmänna opinionen bör kunna få stöd till sina föreningar. Risken finns annars att stödet blir ett sätt för staten att kontrollera ungdomars åsikter och handlingar. Det är viktigt att stödet till föreningslivet inte styrs av snabba förändringar i trender och opinioner.» (GP 14/12-05)

Uppenbarligen kan inte Ungdomsstyrelsen garantera att systemkritiska organisationer som ifrågasätts kraftigt i media får stöd. Man förmår än så länge inte skilja mellan antidemokratiska organisationer och systemkritiska och detta menade vi i diskussionen är det verkliga hotet mot systemets trovärdighet. Om statsbidraget blir ett sätt för den sittande regeringen att gynna ungdomsorganisationer positivt inställda till den förda politiken så har det förlorat all trovärdighet. Om det nu var för att »rädda trovärdigheten» som de nya demokratikriterierna sattes upp så verkar deras tillämpning hittills i rakt motsatt riktning.

Vi i RKU hävdade sedan i denna diskussion två saker. För det första att kriterierna är snömos, helt godtyckliga, kan missbrukas och bör avskaffas. För det andra att vi lever upp till dem bättre än någon annan ungdomsorganisation.

De är godtyckliga eftersom de - även om de sägs bygga på regeringsformen - blir smalare och kanske till och med strider mot regeringsformen. Till exempel kan man fråga sig om liberala ungdomsförbundet, efter att i höst ha drivit en kampanj i Göteborg för att RKU inte ska ha rätt att hyra kommunala lokaler och demonstrerat utanför de kommunala lokaler vi hyrt och krävt att möten stoppas och arrangörer åtalas med hjälp av EU:s terroristlagstiftning, lever upp till kravet om mötesfrihet? Nej, skulle vi säga. Men ändå hävda deras rätt till statsbidrag eftersom det inte gör detta med olagliga metoder.

Så kunde vi tolka kriterierna och argumentera för att de utesluter LUF. På samma sätt gjorde radioprogrammet Kaliber i höstas när de lyckades hitta en statsvetare som anser att RKU »naturligtvis har rätt att verka i ett demokratiskt samhälle, men att organisationen med de regler som Ungdomsstyrelsen har för bidrag, inte uppfyller dem». Att göra på det här sättet är ungefär lika vårt som när Agendas Lars Adaktusson ska hitta femton »framstående nationalekonomer» som säger att det är skadligt med en stor offentlig sektor, eller att hitta femton katolska präster som säger att gud finns.

Det konstiga i debatten kring ungdomsorganisationerna och statsbidraget är att ingen ifrågasätter det sjuka i att överhuvudtaget diskutera vad som är rätt och fel att tycka som ung människa. Alla tar steg på den enda vägens politiska stig där demokrati handlar om att tycka rätt. Den här debatten handlar egentligen inte om att vara för eller mot pengar till ett smutskastat RKU. Den verkliga frågan är att vi i Sverige år 2004 fick ett statligt åsiktsdekret mot ungdomsorganisationer som resonerar om formerna för ett socialistiskt samhälle och anser att staten har klasskaraktär.

När Johan Ehrenberg kritiserade kaliberredaktionen i höstas så sammanfattar han på ett bra sätt principen: »Alla organisationer som arbetar demokratiskt, alla som skapar debatt i Sverige, som agerar för att via ORD i studiecirklar, debatter och tidningar driva sina egna åsikter, har rätt till stöd för den verksamheten. I mångfaldens och debattens namn. ÄVEN om de tycker fel'... Det är nämligen inte odemokratiskt att stödja en helt annan politik så länge man gör det med demokratiska metoder.»

Men nu finns det ett statligt myndighetsbeslut på att ungdomsorganisationer som hävdar att staten har klasskaraktär inte har rätt till statsbidrag. Vi upplyste generaldirektören under konferensen om de konsekvenser detta fört med sig för RKU ute i landets kommuner där vi förlorat samtliga kommunala bidrag. Några politiker har skrämts så av liberalernas hets att man nekat RKU kommunala bidrag man inte ens sökt (Göteborg). Detta verkade komma som en överraskning för Ungdomsstyrelsen och de hade nog inte riktigt räknat med vilket genomslag deras beslut skulle få.

***

Tillbakarullningen av de demokratiska fri och rättigheterna är en av vår tids mest allvarliga politiska frågor. Det är en process som sker inom flera olika politikområden. I denna process är det som sker mot RKU ett avsnitt. Vi kräver inte att alla demokrater ska ställa sig upp och ta RKU i försvar för våra idéer men som politisk organisation, som en organisation som har rätt att bedriva arbete i enlighet med demokratiska spelregler, och prövas för statsbidrag på samma villkor som andra organisationer. Vi kräver inte det omöjliga. Bara att den liberala och demokratiska principen om likabehandling ska gälla.

RKU anser inte det vara en mänsklig rättighet med statsbidrag. Vi tycker mycket är konstigt med statsbidragsystemets omfattning och utformning. Men i vår strid för statsbidraget så kräver vi egentligen rätten att behandlas som de övriga ungdomsorganisationerna. Vi reste inte till Stockholm och bråkade på en konferens för att be om pengar. Vi reste till Stockholm för att kräva de delar av statsbidraget vi rätmätigen anser tillhör oss, eftersom de kriterier Ungdomsstyrelsen har satt upp inte - i skriven form - kräver att vi ska förneka vår analys av statens klasskaraktär, eller tona ner vår totala systemkritik. Om kriterierna uttryckligen sagt att RKU skulle ställa sig bakom den borgerliga egendomsrätten eller den liberala demokratin, så hade det givetvis varit en annan sak, då hade det bara varit att slänga igen dörren, men nu gör de inte det och då väljer RKU att argumentera och ta politisk strid för rätten att betrakta den socialistiska demokratin som demokratisk, rentav som mer demokratisk än den borgerliga.

Genom att driva kravet på likabehandling försvarar vi demokratin mot borgarna själva och mot den demokratiska anorexia som Ungdomsstyrelsen drabbats av. (För ju mer Ungdomsstyrelsen och olika församlingar runt om i landet pratar om demokrati, ju mindre demokrati får vi. Desto mindre blir det demokratiska rummet och snart är det bara ett benrangel kvar.) Men vi hyser efter denna konferens fortfarande inga illusioner om att RKU kommer att få några pengar från Ungdomsstyrelsen framöver, även om en del tjänstemän under våren viskat i våra öron att de inte delar generaldirektörens beslut att neka oss statsbidrag. Vi hyser inga illusioner om att det är formuleringarna i plattformen som ligger till grund för beslutet, det är mera undanflykter från Ungdomsstyrelsen i en pressad situation, utan det är den antikapitalism och den antiimperialism som RKU representerar i praktisk handling som gör RKU otillåtligt, då inte minst den konsekventa antiimperialismen.

Åsiktsdekretet mot RKU har politiskt stöd högre upp i statsapparaten och Ungdomsminister Hallengren ( som tidigare arbetet på Ungdomsstyrelsen) låter också i ett brev till RKU hälsa att »Vi i regeringen har inget med RKU:s statsbidrag att göra. Det sköter Ungdomsstyrelsen». Konstigt då att Ungdomsministern står i kammaren och deklarerar att om RKU får pengar igen ska bidragsreglerna ändras ytterligare. Brevet fortsätter sedan: »Rent allmänt tycker jag inte att det är rimligt att organisationer som inte accepterar demokratiska principer får bidrag till verksamheten». (U2004/4665/DL).

För att leva upp till statsbidrag måste man alltså leva upp till både de formella och informella kraven samt "rent allmänt" vara omtyckt av Ungdomsministern. Situationen RKU hamnat i är Kafkaartad. Det mest intressanta på konferensen var att flera andra ungdomsorganisationer kom fram i raster och uttalade sitt stöd för RKU:s rätt till statsbidrag och ansåg beslutet felaktigt. Hur RKU ska förvalta och mobilisera det stödet återstår att se.

Demokrati betyder folkstyre. Vanliga människors möjlighet att påverka politiken. Notera folket inte de nu etablerade partiernas möjligheter att påverka politiken. Men utvecklingen går åt rakt motsatt håll, nu ser man till att vanliga människor inte skall kunna påverka politiken. Det är absolut inte demokratiskt att låta svenska folket rösta om EU:s nya grundlag anser de som vet. Demokrati är idag att säga ja till EU:s nya grundlag, oavsett vad svenska folket anser om grundlagen och om EU. Demokrati är att säga ja till bluffvalet i Irak. Vi i RKU är av en annan, mer demokratisk uppfattning. Vi anser att politiken skall styras av folkviljan. Och av vad som är bäst för folkmajoriteten. Det är grunden för vår demokratisyn.

Vi är för en socialistisk samhällsomvandling i det här landet. Givetvis är en sådan samhällsomvandling inte möjligt utan att en bred folkmajoritet står bakom den. Vi kommunister är inte och har aldrig varit några kuppmakare. Arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk.

Vi kommunister försvarar demokratin mot de så kallade demokraternas inskränkningar av den. Det gör oss till större demokrater än de som gapar högst om demokrati. Vi vill också utvidga demokratin till att omfatta också näringslivet, som idag är undandraget allt vad demokrati heter. »Som företagsledare tar jag inte hänsyn till samhällets intressen», sa Wallenberg-direktören PG Hedström när han slog igen Electrolux fabrik i Alingsås och flyttade jobben till Ungern. Vi kommunister finner denna ordning demokratiskt oacceptabel. Vi kan rentav inte begripa hur någon kan hävda att den är demokratiskt acceptabel. Vem valde kusinerna Wallenberg? frågar vi.

Efter att ha förstört den trevliga stämningen på konferensen tog vi generaldirektören i hand, tackade för senast, och la en extra rostbiffsmacka i väskan och reste hem.