Johan Ehrenberg menar att RKU måste få statsbidraget om vi lever upp till kriterierna. Framförallt eftersom angreppen mot RKU riktar sig mot förenings- och yttrandefriheten. Han skriver:

»JAG TYCKER ILLA OM KPML:r. Det är en rörelse jag bekämpat offentligt. Deras stalinism, deras stöd för diktatur, deras ursäkter för folkmord och deras reaktionära och moraliserande sexualpolitik är inget jag kan acceptera. Det är en rörelse som gärna utser människor till ’förrädare’ så fort de tycker ’fel’. (Jag har flera gånger varit en sån, enligt dem.)

Det är en rörelse som ursäktar diktatur och förtryck med att den som utför det hela i sin tur är utsatt för ett större förtryck. Från imperialismen tex. Men självklart kan aldrig en politik som agerar mot yttrande- och organisationsfrihet ursäktas. Just därför är det oerhört viktigt att RKU får fortsatt stöd för sin verksamhet.

Det Kaliber sätter igång är nämligen en sluttande skala utan slut.

Om nu inte RKU kan få stöd för sitt organisationsarbete, varför ska Ung vänster få det? Vars ledning anser att Kuba inte är en diktatur.
/…/
Och ska författare som Jan Myrdal erhålla statliga stöd. Han tycker ju ’fel’ i de flesta utrikespolitiska ämnen, åtminstone om Kalibers filter ska gälla.

Det som börjar med RKU kommer snart att handla om alla som säger att de inte tycker att röstande vart fjärde år är tillräckligt för en demokrati.

Eller vänd på frågan ett tag. Om statligt stöd till svenska organisationer ska bedömas såsom Kaliber gör, då måste givetvis varje rörelse som stöder staten Israel uteslutas. Det är ju rörelser som agerar rakt emot FN:s beslut och som i brott mot folkrätten stöder ockupation av palestinskt land.

Om inte rörelser som ursäktar Nordkoreas diktatur kan få statliga stöd, hur ska vi då se på organisationer på högerkanten som stöder Bushs olagliga ockupation av Irak? Och hur var det nu med den svenska kristna fundamentalismen. Är den verkligen demokratisk?

Kaliber har tagit det första steget på en stig som bara gynnar krafter som vill att demokrati ska handla om att ’tycka rätt’.»

Johan Ehrenberg avslutar med att konstatera att Kaliber var »politisk propaganda som gjorde demokratin en otjänst».