RKU fick en möjlighet att i lugn och ro presentera vår syn på hetsen som en kampanj mot våra åsikter. Vi förklarade också att den organisation som beskrivs i media har väldigt lite att göra med det verkliga RKU. Vi tog framförallt upp vårt arbete inför och under EU-toppmötet i Göteborg 2001 för att visa på hur vi jobbar, men också säkerhetskommissionens rapport från 2002 som visar att RKU, trots att vi varit övervakade av SÄPO mellan 1994 och 1998, aldrig gjort sig skyldig till något brottsligt. Att som ungdomsminister Lena Hallengren stå i riksdagen och säga att RKU försöker ta makten med våld borde väl – om så var fallet – vara en fråga för författningsskyddet och inte för ministern. Utbildningsdepartementet har också per telefon uppgett detta som orsak till att de anser att RKU inte ska ha några pengar.

Nya regler ej beslutade
Vi tog också med upp de rena lögnerna som framförs i kaliber och redde ut eventuella missförstånd. Ungdomsstyrelsen är pressade av mediadrevet och sa ärligt att det var drevet som föranlett den djupare granskningen av vårt bidrag för 2005.

De nya kriterierna för statsbidrag var ännu inte beslutade, men vi fick se ett utkast daterat 18 september. Det är intressant att det alltså var en försvarslögn som Per Nilsson, generaldirektören för Ungdomsstyrelsen, framförde i morgon-tv, att »sedan hans tid hade nya kriterier jobbats fram». De har stressat fram nya kriterier och bara dagarna innan beslut ska tas för 2005 (9 december) så har man ännu inget svart på vitt.

Vad gällde länderna så hade Ungdomsstyrelsen kommit fram till att det blev omöjligt att upprätta en lista över länder som man inte får besöka och att det dessutom var svårt att »bedöma graden av kritik» som man riktat vid hemkomsten. Det blev svårt att värdera huruvida resorna hade varit fostrande eller inte. Fredrik Malm, Liberala Undomsförbundets ordförande, reser ju till exempel också till Kuba. Så detta hade de lagt ner och vi diskuterade det inte heller under mötet.

De hade inte heller gett ungdomsministern Hallengren någon information och hennes agerande i Riksdagen kunde de därför inte ha några synpunkter på (hon hävdade i riksdagsdebatten att det varit fel att ge bidrag till RKU i tio års tid).

Nej till RKU:s åsikter
Kärnfrågan är att de nu gör om bidraget så att det inte räcker med att vara en demokratisk organisation som bedriver ungdomsverksamhet utan verksamhetens idéer får inte »strida mot demokratins idéer». Kampanjen mot oss har alltså lyckats med att gå från osakliga angrepp till en ändring i Ungdomsstyrelsen kriterier.

Men RKU lever upp till samtliga av dessa kriterier, och faktum kvarstår att ett nej till RKU:s ansökan är ett nej till RKU:s åsikter, och första steget på ett sluttande godtyckligt plan där vissa åsikter ska stämplas som »fel» och icke-önskvärda.