Arbetslösheten har länge används av kapitalisterna i klasskampen. Det har framförallt skett på två fronter. Dels genom att en stor grupp arbetslösa pressar ner löner och gör det möjligt för arbetsköparna att försämra arbetsmiljö och villkor. Men också genom att en stor grupp arbetslösa minskar antalet strejker drastiskt. Om man ser på statistik på antalet vilda strejker mellan 1970 och 1990 så var det aldrig mindre än 5 000 strejkande arbetare per år (med toppar på 25 000 1970, 75, och 80). Under massarbetslöshetens inträde 1991 var antalet strejkande 64 personer.

Arbetslösheten pressar ner lönerna
Arbetslösheten pressar ner hela arbetarklassen och tvingar fram en defensiv försvarskamp. I denna kamp är ett av högerns mest framföra argument föraktet för de arbetslösa. I utredning efter utredning har också »skärpta krav» på de arbetslösa presenterats. Detta gör politikerna för att de vet att massarbetslösheten blivit permanent och för att rikta in diskussionen på något annat än att ge folk jobb.

Minns ni diskussionen om den bortre parentesen? Regeringen lovade att det inte skulle införas någon bortre parantes. Björn Rosengren hävdade att:
— En bortre parentes skulle innebära att fler människor slås ut och blir beroende av socialbidrag enbart för att de är arbetslösa. Det vore att i praktiken säga att de inte har någon plats i arbetslivet.
Mindre än ett år senare var den bortre parentesen införd.

I den påstådda krisen under 1990-talet så lanserade ekonomiprofessorn Marian Radetzkis idén att a-kassan skulle slopas med motiveringen att: "Hungriga lejon jagar bäst". Med sina 735 000 om året hävdade han också att »Man skulle behöva sänka lönerna riktigt kraftfullt för de lågutbildade kategorierna för att skapa balans. Kanske ned till femtusenkronorsnivån.»

Det är alldeles för lätt att vara arbetslös, tyckte makthavarna då som nu. Tanken är att om man bara gör det tillräckligt djävligt att vara arbetslös så kommer de att hitta jobb. Men framför allt slipper man betala ut ersättning till dem. Chefen för AMS (Arbetsmarknadsstyrelsen) klargjorde nyligen i Rapport att deras uppgift inte var att ge folk jobb, utan att förse företagen med arbetskraft. En annan ”ny” idé från AMS går ut på att majoriteten av de arbetssökande inte längre ska få träffa någon handläggare. De hänvisas till Internet.

Nya påhitt från överheten
I konsekvens med detta lanserar nu AMS att de framgångsrikt lagt ner tiotusentals arbetsmarknadsutbildningar. Det har nämligen visat sig att personer som går utbildningar inte söker lika många jobb…

Snart får vi nog läsa om nya påhitt från Radetzkis eller folk som han: tiden är återigen mogen för riktiga reaktionärer. De arbetslösa är snart inte längre riktiga människor, för dem gäller inte FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna får då hade man i artikel 23 kunnat läsa: Envar har rätt till arbete, till fritt val av sysselsättning, till rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållande och till skydd mot arbetslöshet.

Det senaste påhittet från AMS ordförande P-O Edin är ett kontraktsförhållande mellan arbetslösa och arbetsförmedlare. Bryter den arbetslösa kontraktet genom att inte söka tillräckligt många jobb så förlorar man rätten till ersättning.

AMS-basen Ander L. Johansson med sina 94 000 i månaden plus 216 000 i ersättning förlorar dock ingen rätt till ersättning även om arbetslösheten stiger lavinartat bland ungdomar.