Publicerat den 17 februari 2009
Den revolutionära rörelsen i Venezuela vann folkomröstningen som huvudsakligen gällde om en sittande president ska kunna väljas om i fler än två valomgångar. Segerresultatet skrevs till 54,36 % till ja-sidan och bara 45,63 % till oppositionens nej-linje. En marginal på 9 procentenheter.
Räknat i röster skiljer en miljon personer mellan ja och nej: 6 miljoner för förstnämnda medan 5 miljoner röstade nej. Det betyder att Chávez progressiva rörelse lyckades mobilisera 1,5 miljoner fler väljare vid söndagens val än i den liknande folkomröstningen 2007 då högeroppositionen vann med en procentenhets marginal. I söndagens val deltog 11 av 16 miljoner registrerade väljare.
Valet tycks ha gått lugnt tillväga. Inga våldsamheter eller provokationer från oppositionella studenter har rapporterats. Det är grupperingar som valupptakten utförde diverse våldsdåd.
Chávez proklamerade sent på söndagen att nu fortsätter nästa era i den bolivarianska revolutionens historia. Den tredje eran år 2009-2019. Från en balkong på presidentets residens i centrala Caracas läste han också upp en hälsning från Kubas revolutionära ledare Fidel Castro: »Kära Hugo Chávez, gratulationer till dig och venezuelas folk för en seger som på grund av dess storhet är omätbar». Det mötte folkmassornas jubel.
Borgarpressen i Sverige har inför folkomröstningen spytt ut sin galla över den folkvalda presidenten Chávez. Avsikten bakom att kunna bli vald mer än två presidentomgångar har gång på gång misstänkliggjorts. Det har insinuerats att Chávez och hans närmaste krets nu vill bli »president för evigt» och att han utgör ett hot mot demokratin i Venezuela. Värst hetsar väl som vanligt Dagens Nyheter som i artikeln »Hugo Chávez - diktator eller demokrat?» »pratat med» exilvenezuelaner bosatta i Sverige som röstade vid ambassaden. Flera av dessa individer tillåts breda ut deras uppenbara ovilja mot den sociala utveckling, men ingen benämner Chávez som diktator. Den kopplingen tillåter sig däremot Dagens Nyheter göra.
De personer som i artikeln säger sig röstat ja, liknas lite nedlåtande vid fotbollsupportrar. Nej-sägarna, som helt klart tillhör Venezuelas övre klasskikt, är »välutbildade» och en av dem har minsann jobb inom »databranschen».
En annan intressant sak i sammanhanget är Colombia och dess högervridna president Uribe. År 2005 genomförde Álvaro Uribe en nästan identisk grundlagsomröstning med målet att undanröja de paragrafer som hindrade honom från att bli omvald mer än en period. Reaktionerna i både amerikansk och europeisk press var närmast obefintliga. I borgarpress framställs ofta Venezuela som ett extremt farligt land med skyhög brottslighet. Colombia nämns sällan, förutom då det handlar om FARC-gerillan, trots att landet notoriskt bryter mot mänskliga rättigheter, bland annat visat i en nyligen publicerad studie från FAIR, Fairness & Accuracy in Reporting.
Arbetet för att utveckla Venezuela i en socialistisk inriktning måste skärpas och drivas på. Det kommer att skapa än hårdare klassmässiga motsättningar i Venezuela. I den kampen måste det nybildade socialistpartiet PSUV tillsammans med revolutionens andra grupperingar, exempelvis kommunistpartiet PCV, stå starka. Söndagens valresultat måste utvärderas mot bakgrund av utvecklingen av revolutionen. Det pekar på fortsatt folklig uppslutning kring den sociala, progressiva politiken.
Tor Härnqvist