Nato - 60 år med förtryck och ockupation

August Eliasson, RKU-Göteborg

I år är det 60 år sedan grunden för NATO lades genom den så kallade »Atlantpakten». I sin rädsla för Sovjetunionen gick imperialistmakterna i väst samman för att garantera varandra skydd. Föga förvånande blev USA snabbt den dominerande kraften och är så än idag.

NATO kallas för en försvarsallians. Men en försvarsallians kräver en fiende och vi har med all tydlighet sett hur USA hanterat sina inbillade eller verkliga fiender. Efter andra världskriget har inget annat land skapat så mycket krig och förstörelse runt om i världen som USA. Där man tidigare jagade kommunister, jagar man nu islamister i ett påstått förebyggande syfte.

Genom att dela in världen i »vi» och »de andra» har man försökt rättfärdiga angrepp och insatser i en rad olika länder. Irak och Afghanistan som de två senaste tragiska exemplen.

Natos roll i det hela är förstås att garantera USA:s säkerhet. Ingen ska våga sätta sig upp mot supermakten för då får man hela västvärlden mot sig. När det stora hotet, Sovjetunionen, försvann från kartan öppnades nya möjligheter för NATO som verktyg för imperialismen.

Vi i Sverige tror oss ha en stolt tradition som neutrala. Även om det aldrig riktigt varit sant så är det idag längre från sanningen än någonsin. Vi vet redan att krigsliberalen Jan Björklund vill upprusta och gå med i NATO. Men faktum är att svensk trupp redan nu strider under NATO-ledning. Genom ISAF deltar Sverige med så kallade fredsbevarande styrkor i Afghanistan. Fredsbevarande säger NATO och USA och så har man alltid kallat trupper i alla de länder man invaderat och ockuperat. Enligt imperialistisk logik finns inga krigande soldater, utan bara fredsbevarande.

Den »fred» NATO, USA och tyvärr också svenska soldater säger sig vilja upprätthålla i Afghanistan är i själva verket en fred på imperialismens villkor, en fred under ockupation och amerikansk insyn. Det talibanstyre man sade sig vilja störta är nu ersatt med ett korrupt klanvälde utan folkligt stöd. De svenska soldaterna i Afghanistan är alltså en del av en olaglig ockupation och därmed också legitima mål för motståndsrörelsen. En motståndsrörelse som enligt många bedömare växer och vinner allt större stöd bland afghanerna.

Varför ska svenska kvinnor och män, inte sällan i min egen ålder, riskera livet för att hålla den amerikanska imperialismen under armarna? Vi måste komma ihåg detta, att ett eventuellt medlemskap i NATO kommer innebära att fler svenska soldater kommer att delta i så kallade »insatser» världen över. Fler svenska soldater kommer att få offra livet, kanske i tron över att de kämpar för fred när de istället kämpar för politiska och ekonomiska intressen hos höjdarna i EU och USA.

Ett NATO-medlemskap skulle betyda att vi officiellt ställer oss på USA-imperialismens sida. Vi skulle därmed vara en del av de ökade spänningarna mellan USA och EU på ena sidan och Ryssland och Kina på andra. Ett NATO-medlemskap skulle alltså knappast göra Sverige ett dugg säkrare snarare tvärtom. Vi skulle plötsligt helt öppet och oblygt vara en del av stormakternas smutsiga spel om pengar och makt. Denna utveckling måste stoppas. Vi vägrar bli en av USA-imperialismens tentakler!

Revolutionär Kommunistisk Ungdom kräver ett omedelbart tillbakadragande av de svenska trupperna i Afghanistan, liksom vi kräver att USA-imperialismen lämnar Irak, Afghanistan och alla andra länder man tror sig kunna påverka genom truppnärvaro.

Vi motsätter oss varje tanke på ett svenskt NATO-medlemskap och vi uppmanar samtidigt till kamp mot det system som krig är en oundviklig del av, nämligen kapitalismen och den imperialistiska världsordningen! Likt Lenin sade när man vägrade delta i det imperialistiska första världskriget säger vi: »Krig mot kriget!»

August Eliasson