I mitten av april presenterade utbildningsminister Jan Björklund nyordningen att grundskoleelever ska kunna stängas från skolan. I upp till en vecka ska de som stökar få vara hemma helt utan tillsyn. Förslaget är rakt igenom bakåtsträvande. Jan Björklund bygger hela sin politik på att elever är odågor som ska hållas i schack. I hans tankevärld finns bara piska som pedagogiskt verktyg för att förändra svåra situationer i skolan.

Förslaget är uppseendeväckande långtgående. Det handlar alltså om att relegera elever från en obligatorisk skolform. Vem ska se efter dem under tiden när föräldrar arbetar? Ingen, blir svaret. Och vilka problem löser det att eleverna kastas ut för en tid? Inga, blir svaret.

Vad som skulle krävas för att förbättra skolan är fler lärare, mer tid till specialpedagoger för de elever som hamnat efter och fler fritidspegagoger att se förbättra elevernas studiesociala situation. Men från utbildningministern kommer bara disciplinåtgärder.

Några dagar senare följdes detta upp på DN Debatt, 22 april, av Björklunds sidekick Johan Persson. Han vill inte bara slänga ut skolelever utan även kasta barn i fängelser. »Barn som begår brott ska ställas inför rätta» är hans budskap.

Debattartikeln är verklighetsfrånvänd: Socialtjänsten ska kalla till möte inom 48 timmar efter en inträffad incident med barn, är en stöttepelare i artikeln. Vad är det för skillnad om mötet hålls inom 48 timmar eller kanske efter en vecka? Är det verkligen bättre att handla när föräldrarna befinner sig i affekt? Det är ren plakatpolitik från Folkpartiets sida.

En enda fördel har debattartikeln: Den avslöjar det bottenlöst cyniska i Folkpartiets politik. Det partiet är bara värt vårt förakt.