Kuba

Ett besök på revolutionens ö

rku — Tue, 19 Apr 2011 15:31:06 +0200

När vi landade på Kuba var jag nästan övertänd av förhoppningar, förhoppningar som uppfylldes och det rejält. Så här i efterhand finns det fortfarande massor av positiva känslor som bubblar i kroppen och än har inte alla intryck ventilerats tillräckligt, men en sak är åtminstone säker; jag är väldigt glad att jag har besökt Kuba. Dels politiskt men också personligt.

Besöket på CDR-kommitén i Cienfuegos är något som jag nog aldrig kommer att glömma. Comités de Defensa de la Revolución (CDR) är spanska och betyder Revolutionens Försvarskommitté. CDR bildades 1961 som en del i arbetet mot kontrarevolutionära aktiviteter på och runt Kuba. De höll en stor kvartersfest för vår grupp med mat och dans, dem bjöd även in oss att besöka deras lägenheter. När bussen stannade och vi gick ut för att delta i festligheterna möttes vår grupp av applåder och tal. Det kändes nästan som att vi var på statsbesök. I två timmar var det rejält festande med hög musik och jag som ganska stel nordbo fick bjuda på mig själv både två och tre gånger när det kom till att försöka dansa salsa. Jag ville ju inte vara oförskämd mot de gästvänliga kubanerna.

På bussen hem till hotellet funderade jag på hur det kommer sig att vi nordbor skiljer oss så mycket från kubanerna när det kommer till gästvänlighet och vänskap. Jag diskuterade med Alexander och vi kom fram till att ett samhälle byggt på solidaritet och gemenskap kan föra sådana goda saker med sig. Precis som att det orättvisa förtryckarsamhälle vi har här hemma för ett kallt och rått samhällsklimat med sig.

Vår resande grupp gjorde ett besök hos Folkmakten – Kubas svar på kommunfullmäktigesystemet här i Sverige. Representanten från Folkmakten som vi fick ställa frågor till var alls icke ovillig att svara på frågorna vi hade. Han som många andra kubaner vi träffade, stack inte under stol med att det finns problem. Men som han sa så får man ju sätta problemen i perspektiv. Det går inte att jämföra Kuba med hur vi har det i norra Europa. Man får istället jämföra Kuba med resten av Latinamerika och då är Kuba långt fram när det kommer till socialt skyddsnät. Alla har rätt till gratis tand- och sjukvård. Ingen behöver vara hemlös, ingen är heller utan mat. Men att representanten från folkmakten var öppen med problemen Kuba har var inte för att vara oss ekonomiskt välbärgade (åtminstone i jämförelse med kubanerna) västerlänningar till lags. Jag tolkade det snarare som att man som revolutionär aldrig kan vara nöjd med otillräckligheter. Just den insikten, att aldrig vara nöjd, det är det som för socialismen och klasskampen framåt. All heder åt Kuba och dess tappra befolkning!

Till Kubas försvar

rku — Thu, 25 Mar 2010 13:51:25 +0100

I en rad artiklar går våra två blåa sydskånska tidningar till attack mot Kuba.

Låt oss börja med demokrati och frihet. Vi inbjuder borgarna att fördöma ockupationen av Irak och Afghanistan. Som inte kostat ett liv, utan som kostar flera tusen liv varje år. Borgarna bör ta avstånd från Israels pågående ockupation och etniska rensning av Palestina. Om tidningarna vill behålla ens en smula trovärdighet bör de fördöma USA:s 47 år långa och kriminella blockad av Kuba. Den riktar sig mot hela Kubas folk, de fattigaste drabbas svårast. För det är väl inte så, att en icke politisk fånges tragiska hungerstrejk och död förtjänar stora rubriker, medan ett helt folk som hålls i ofrihet under blockaden glöms bort?

Det är en journalistisk oärlighet av grövre slaget när Thomas Gustafsson i Sydsvenskan rapporterar om varubrist på Kuba men inte med ett ord nämner dess orsak: blockaden. Det största hindret för Kubas varuhandel. Jag skriver oärlighet eftersom han vet bättre. I boken Kuba av samme Gustafsson kan vi läsa att blockaden kostat landet »…79,3 miljarder dollar, vilket med den dåvarande växelkursen på åtta kronor för en dollar motsvarar 635 miljarder kronor». Vidare står det mycket riktigt att: »…Kuba har stöd från FN. Varje år stöder Generalförsamlingen Kubas resolution som kräver ett omedelbart slut på USA:s ekonomiska sanktioner mot Kuba».

Men dessa helt avgörande fakta har klippts bort i reportagen. Vilket får läsaren att tro att det är politiska fel som orsakat varubrist.

Föreställ Er att beskriva palestiniernas nöd utan att förklara Israels ockupation. Eller att beskriva fattigdomen och misären i Latinamerika utan att förklara de koloniala strukturer som i 500 år och alltjämt suger ut dessa länders rikedomar. Det vore såklart oärligt.

Eller föreställ Er att USA, under många år det viktigaste landet för svensk export, blockerat Sverige och dessutom förhindrat andra länder att handla med oss. Tänk Er att USA öppet hotat att avsätta vår regering och hjälpte terrorister att attackera svenska civilbefolkningen. Under dessa förhållanden lever de modiga och kämpande kubanerna. De behöver vår solidaritet.

Nils Littorin

Faktafel om Kuba

rku — Mon, 31 Aug 2009 12:39:52 +0200

Artikeltemat »Läkarna flyr från sjuka och fattiga» i Sydsvenskan/Skånskan den 30 augusti innehåller ett stort fel. Jag vet inte om det är okunskap eller illvilja som får journalisten Dan Ivarsson att sätta likhetstecken mellan Kubas läkarhjälp till Venezuela och västvärldens »brain-drain» på fattiga länders läkare.

De kubanska läkarna är en del av ett bilateralt utbyte där Kuba, som har flest läkare per invånare i världen, bidrar med detta humankapital till Venezuela, där traditionellt sett enbart de rika haft råd att köpa sig en privat läkare. I utbyte får Kuba den produkt som Venezuela har i öveflöd: Olja.

En schysst deal, alltså. Raka motsatsen till den »deal» som exempelvis Sverige har med Irak: »Vi tar era sista läkare och i utbyte får ni ingenting».

Dan Ivarssons blunder är faktiskt dubbelt olycklig. Förutom som faktafel så är fallet Kuba speciellt. Kuba är unikt genom att tillgodose sin egen befolkning med gratis sjukvård och samtidigt skicka tusentals läkare utomlands för att stödja fattiga länder som drabbats av naturkatastrofer. Trots Kubas mycket begränsade ekonomiska resurser överträffar landet vida exempelvis västländernas Läkare utan gränsers insatser. Kubas insatser på området hälsa förtjänar ett eget tema i Sydsvenskan/Skånskan. Men det är väl en fåfäng förhoppning att borgerliga tidningar skulle ta upp något som det socialistiska Kuba gör bra. Men att hålla sig till fakta är inte för mycket begärt, anser jag.
Kubas läkarhjälp till Venezuela passar inte in under temat »Läkarflykten»!

Nils Littorin
Läkarstuderande Lunds Universitet

Solidaritetskonferens för de fem kubanerna

rku — Sun, 10 May 2009 22:02:17 +0200

10-11 maj genomförs en internationell ungdomskonferens i Havanna i solidaritet med de fem kubanerna som sitter fängslade i USA. Konferensen hålls nu för andra gången och hittills har nära 60 olika ungdomsorganisationer bekräftat att de kommer närvara. RKU var inbjudet av Kubas kommunistiska ungdomsförbund, UJC. Tyvärr hade ingen kamrat möjlighet att besöka konferensen, men RKU har skickat en hälsning.

De fem kubanerna - Gerardo Hernandez, Ramon Labañino, Antonio Guerrero, Rene Gonzalez och Fernando Gonzalez - arresterades i september 1998 efter att ha avslöjat Miamimaffians terroristaktioner mot Kuba. De sitter fängslade sedan dess. Just nu väntar de på besked om USA:s högsta domstol kommer ta upp deras överklaganden.

Solidariteten och kampen för att frige de fem är internationell och det finns lokala kommittéer i många länder. RKU står bakom kampanjen för de fem kubanerna och vi arbetar ofta tillsammans med solidaritetsorganisationen Svensk-Kubanska Föreningen.

Sebastian Malmberg,
Internationell sekreterare RKU

Förändring?

rku — Thu, 29 Jan 2009 11:21:03 +0100

Obama har stöd av stora delar av USA:s monopolkapitalister, och de litar på ”business as usual” för imperiet.
Handelsembargot mot Kuba ska behållas, och Obama ger Israel sitt stöd fullt ut. Obama har deklarerat: ”Hotet från Iran är allvarligt, det är verkligt, och mitt mål är att undanröja detta hot”. Krigshotet mot Iran finns kvar.

Men är han inte mot kriget i Irak? Nja. Obama har sagt att ett tillbakadragande ska ske under 2009, men att USA-trupp ska finnas kvar för att skydda amerikanska intressen och fortsätta kriget mot Al-Qaida (läs det irakiska motståndet). Däremot vill han skicka ytterligare 7000 soldater till Afghanistan och tycker att USA ska slå till mot ”talibanfästen” i Pakistan. Förändring?

Offentliga möten: Kubanska revolutionen 50 år

rku — Tue, 06 Jan 2009 12:00:00 +0100

Kommunistiska Partiet och RKU uppmärksammar jubiléet med fyra offentliga möten i Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå. Välkommen att delta!

Göteborg

Onsdag 14 januari kl. 19.00
Fjärde Långgatan 8C
Talare: Anders Carlsson, ordförande Kommunistiska Partiet

Stockholm

Torsdag 15 januari kl. 19.00
ABF-huset Sveavägen, Hedénsalen
Talare: Erik Anderson, internationell sekreterare Kommunistiska Partiet

Malmö

Onsdag 21 januari kl 19.00
Ungdomens hus, Norra Skolgatan 10 B
Talare: Erik Anderson, internationell sekreterare Kommunistiska Partiet

Umeå

Torsdag 22 januari kl. 19.00
Folkets Hus, Pettersson-Bergersalen
Talare: Anders Carlsson, ordförande Kommunistiska Partiet & Ernesto Meléndez Bach, Kubas Ambassadör

Greetings from RKU, Revolutionary Communist Youth of Sweden

rku — Mon, 22 Dec 2008 12:00:00 +0100

It is with great pleasure we send our best wishes to UJC on the 50th aniversary of the Cuban revolution. The 26th of july will forever be imprinted in the hearts of revolutionarys world over, as well as the 8th of january, the day Commandande en Jefe Fidel Catro Ruz entered Havana and the revolution triumphed.

Without the Cuban revolution the world would be in a much worse state than it is today. Even though Cuba is a small country it inspires people all over the world to fight for justice and socialism. Your example shows the opressed peoples of the world that it is possible to beat imperialism, and build a democratic socialism.

We are also pleased to see that you celebrate the 50th annivarsery in a time when the tide is changing. The US empire is faltering and we hope that soon the time will come for its’ downfall. Meanwhile Cuba is gaining new allies and friends everyday, within Latin America and beyond.

For the RKU it is inspiring to share the struggle for socialism and the fight against imperialism with the UJC. The Swedish solidarity with Cuba is an important part of our struggle. We will be holding meetings in several Swedish cities in January to inform people about the real Cuba, as opposed to the slandering and lies told by the media.

We hope for 50, 500, 5000 more years of Cuban revolution and you can count on our continued support.

Long live the Cuban revolution!
Long live the international solidarity!
Long live socialism!

Central Board of Revolutionary Communist Youth Sweden

Stärk solidariteten med kubanska revolutionen!

rku — Mon, 22 Dec 2008 12:00:00 +0100

50-årsjubileet av den kubanska revolutionen firas i januari. Solidariteten med Kubas socialism är en hedersfråga för oss i det kommunistiska ungdomsförbundet. RKU försvarar hårdnackat kubanernas rätt att välja sin egen väg, i direkt konfrontation med USA-imperialismen och dess köpta lakejer, de så kallade dissidenterna. För oss finns inte en tanke att sälja bort solidariteten i tider när borgerligheten hetsar mot Kuba.

Revolutionen uppmärksammades tidigt i vårt förbunds snart 15-åriga historia. I nummer 1 1996 av Rebell publicerades ett reportage från Kuba. Redan några nummer senare - nr 3 1996 - kunde man i tidningen läsa om RKU:s brigad till Kuba samma sommar. Året efter var vi åter på plats när den första Världsungdomsfestivalen efter realsocialismens nederlag arrangerades på Kuba 1997.

Många kamrater har genom åren besökt revolutionen och bevittnat dess vardag. Sommaren 2006 skickade vi en RKU-brigad tillsammans med kamrater från kubanska kommunistiska ungdomsförbundet, UJC. För andra har det varit möjligt att besöka Kuba genom Svensk-Kubanska Föreningens förnämligt arrangerade resor - den årliga nordiska brigaden.

Som unga kommunister har vi inspirerats av revolutionen och den sociala rörelsen i hela Latinamerika. Vi analyserar självständigt socialismens möjligheter och problem. Vi är stolta över vår solidaritet med det kubanska folket och kommer fortsatt stödja kubanernas rätt att välja sin egen väg.

- Leve den kubanska revolutionen! Stärk solidariteten!
- Socialismen är framtiden - framtiden är vår!

RKU:s centralstyrelse

Kubanska revolutionen 50 år

rku — Thu, 18 Dec 2008 12:00:00 +0100

På nyårsdagen är det exakt femtio år sedan den kubanska revolutionen segrade. Diktatorn Batista flydde till USA, medan revolutionära ledare som Rául Castro, Che Guevara, Camilo Cienfuegos och Fidel Castro kunde leda sina trupper in i de kubanska städerna. Sedan dess har det kubanska folket kämpat för sin revolution och sin socialism, i framgångar och i bakslag. Med anledning av jubileet uppmärksammar Proletären under två veckor Kuba.

»För närvarande har Kuba medicinskt samarbete med hela 78 länder, något som endast varit möjligt med en revolution som nu firar sitt 50-års jubileum trots en ihållande blockad under 10 amerikanska presidenter.»

Dessa ord fälldes av Kubas vice hälsominister doktor Roberto González Martín på slutdagen av tionde kubanska kirurgkongressen den 5 december med ett deltagarantal av 302 kubaner och 78 utländska delegater från 21 länder. Han avslutade med att säga att dessa siffror skall hedra kommendanten Fidel Castro som har varit den stora inspiratören i att förbättra folkhälsan såväl på Kuba som internationellt.

För alla insatta är Kubas bidrag till den internationella folkhälsan imponerande, förutom det omfattande internationella bistånd och utbyte som Kuba bidrar med i medicinsk kunskap, tar även Kuba emot tusentals utländska studenter främst från tredje världen för att ge dessa möjlighet till medicinsk utbildning.

Det omfattande kubanska medicinska utbytet är en del av den kubanska utrikespolitiken.

Blockad
Ganska kort efter den kubanska revolutionens seger kom Kuba att utsättas för en omfattande amerikansk handelsblockad som nu har varat i snart 50 år.

Kuba kom att vända sig till Sovjetunionen och östblocket för att kringgå blockaden och landet fick en omfattande hjälp från det socialistiska blocket. Dessutom slöt Kuba en rad handelsavtal med gynnsamma priser på kubanskt socker som gick till Östeuropa och Sovjet. I utbyte fick man billig olja från Sovjetunionen. Trots den amerikanska blockadens brutalitet kunde Kuba uppvisa stora sociala framsteg med ökad medellivs-längd och en allmänt förbättrad folkhälsa.

Kubanerna är fortfarande tacksamma för det stöd man fick från östblocket, men det handelsmässiga och biståndsmässiga beroendet kom att drabba Kuba mycket hårt i samband med omvälvningarna i Östeuropa och Sovjetunionens upplösning. Nästan över en natt försvann Kubas handel med östblocket och en hård ekonomisk specialperiod tog vid på Kuba. I västvärlden tog partier likt Vänsterpartiet sin hand från Kuba och de härskande i väst väntade sig att Kubas sociala system skulle falla. I högertidningen Svenska Dagbladet löd en rubrik 1990: »Regimen har endast sex månaders överlevnadschans».

Men Kuba överlevde trots intensifierad blockad och allmänna ekonomiska svårigheter.

Högerregimer
Under denna tid styrdes Latinamerika av öppna högerregimer, en del hade en rent fientlig inställning gentemot Kuba men det fanns samtidigt återhållande krafter inom den latinamerikanska borgarklassen. Även borgare insåg att om Kuba skulle falla för nord-amerikanska påtryckningar och bli en kolonial del av USA-imperiet så skulle det innebära att de latinamerikanska borgarklassernas, om än begränsade, suveränitet gentemot USA skulle urholkas.

Så efterhand, steg för steg, kom borgarklasserna i Latinamerika att inse Kubas betydelse även för deras eget handlingsutrymme trots deras ovilja mot socialism och sociala förändringar.

Den nyliberalism som USA och Internationella valutafonden pådyvlat Latinamerika kom vid 2000-talets början att lida bankrutt och de högerpolitiker som styrt i många latinamerikanska länder kom att ersättas av mer nationellt sinnade regeringar, en del med uttalad vänsterpolitik på sin agenda. Därmed hade Kubas, av USA påtvingade, isolerig brutits.

Nya samarbeten
Med den progressiva regeringen i Venezuela i främsta ledet har Kuba inlett ett omfattande och produktivt samarbete med progressiva regeringar i Latinamerika.

Men även regeringar med en vagare politisk center- vänsterorientering som exempelvis Brasilien går in för närmare samarbete med Kuba. Efter den brasilianske presidenten Lula da Silvas besök på ön beslutades det i dagarna att det ska öppnas ett stort latinamerikanskt handelscenter i Havanna på initiativ av brasilianska handels- och investeringsrådet.

Samtidigt som Latinamerikas relationer med Kuba förbättras steg för steg har den europeiska borgarklassen intagit en tilltagande fientlig inställning i förhållande till Kuba. En hållning som är alltigenom proamerikansk.
Denna fientlighet genomsyrar också den europeiska socialdemokratin, även om undantag finns, som exempelvis i fallet med brittiska LO som stödjer Kuba och socialistpartiet i Spanien som inte hetsar mot Kuba. Belgiska socialistpartierna kan även räknas till denna grupp.

Från att ha ansetts som det land i Västeuropa som haft goda relationer med Kuba på 70- och 80-talet, tillhör Sverige i dag, tillsammans med bland annat Tjeckien, de länder som uppträder mest fientligt mot Kuba.

Den svenska borgarklasens cyniska ställningstagande bygger på antagandet att USA så småningom kommer att återta initiativet över Latinamerika inkluderande Kuba, och då gäller det att satsa på rätt häst. Den inställningen innebär att socialdemokraterna spottar på sina tidigare ställningstaganden gentemot Kuba. Samma sak gäller Vänsterpartiet som till liv och pina vill in i en socialdemokratisk regering och därmed anpassar sin utrikespolitik till den socialdemokratiska, vilken är den samma som den svenska borgarklassens. Så länge som den svenska borgarklassen vidhåller sin linje kommer vare sig socialdemokraternas eller Vänsterpartiets linje att ändras, om inget dramatiskt inträffar i världen.

Tack vare det kubanska folkets eniga uppträdande gentemot USA och EU har EU den senaste tiden backat något och beslutat att uppta sina nedtinade diplomatiska förbindelser med Kuba.

Ekonomiskt utbyte
Den kubanska utrikespolitiken bygger i dag på att ha politiskt och ekonomiskt utbyte med flera olika aktörer i världen.

Med Ryska federationen har Kuba förbättrade relationer efter Jeltsin-erans kapitulationspolitik och projekt inom energisektorn har diskuteras. En generation av kubanska tekniker fick utbildning i forna Sovjet och förstår ryska, vilket kommer att underlätta ryskt-kubanskt samarbete.

Rysslands president Dmitrij Medvedev besökte Kuba i slutet av november och avtal slöts inom energisektorn, gruvnäringen och turistsektorn. Även militärtekniskt samarbete diskuterades.

Dessförinnan, den 11 november, hade Kinas president Hu Jintao besökt Kuba och för andra gången hälsat på hos Fidel Castro. Kuba var det första latinamerikanska landet att upprätta diplomatiska förbindelser med folkrepubliken Kina. Den kinesiske presidenten tackade Fidel för de läkare som Kuba sände till Wenchuan i sydvästra delen av Sichuanprovinsen efter den svåra jordbävningen.

Efter Sovjets fall har Kina seglat upp som Kubas största enskilda handelspartner (EU som block är dock Kubas största handelspartner). Från Kina har exempelvis Kuba köpt ett stort antal mer energisnåla hushållsapparater som en del i sin »energirevolution» där gamla energislukande apparater byts ut mot modernare. Kuba har också kunnat förnya sin busspark med hundratals kinesiska bussar.

Medan västerländska rekryteringsfirmor lockar högutbildad medicinsk personal från Afrikas fattiga länder så har Kuba som motvikt sänt hundratals läkare till samma länder, som exempelvis Sydafrika och Botswana. När Fidel Castro besökte Sydafrika fick han av dåvarande presidenten Nelson Mandela motta republiken Sydafrikas högsta civila orden som tilldelas utlänningar, ”Order of Good Hope”.

År 2005 uppfyllde Castro sitt löfte att sända 100 personer med medicinsk utbildning till Botswana. Hälsoarbetarna hjälper till med landets program för att bekämpa den pågående HIV/AIDS epidemin.

Länderna i södra Afrika har alltid röstat emot USA:s försök att stämpla Kuba i olika FN-organ. Även om ledningarna i de sydafrikanska länderna inte själva är socialister så finns det ändå en tacksamhet för Kubas militära insatser mot apartheidsystemet och dess vasaller i södra Afrika. Tusentals kubaner blev martyrer i kampen mot apartheid. I dag har Kuba diplomatiska relationer med 160 länder och sitter med i en rad internationella sammanslutningar och USA:s försök att få FN att stämpla Kuba har misslyckats.

Historiens dom
I samband med att Fidel Castro satt fängslad efter en misslyckad attack mot militärförläggningen Moncada 1953 sade han »Historien kommer att frikänna mig».

I tredje världen är Castro redan frikänd.

Men historiens dom över de svenska riksdagspartierna som anpassat sin Kubapolitik efter vad som är gångbart i Washington blir förhoppningsvis hård.

Erik Anderson

FN:s generalförsamling fördömer blockaden mot Kuba - igen

rku — Sun, 02 Nov 2008 12:00:00 +0100

FN:s generalförsamling röstade i onsdags med överväldigande majoritet mot USA:s brottsliga blockad mot Kuba. Det är 17:e raka gången som Kubas resolution antas, men USA struntar i världssamfundets mening.

Av Förenta nationernas 192 medlemsstater röstade 185 för och bara tre stater emot – USA, Israel och mikrolandet Palau. Två länder avstod att rösta, Marshallöarna och Mikronesien.

Kravet på ett slut på blockaden har växt sig allt starkare år från år. 59 röstade för 1992 till i år alltså 185.
Kubas utrikesminister Felipe Pérez Roque talade till generalförsamlingen inför omröstningen. Till stora applåder vände han sig mot USA:s avgående president George W Bush och sade »du är ensam, isolerad».

Den brottsliga blockaden riktar sig även mot tredje land. Det skapar stora problem för Kubas internationella handelsutbyte och kostar ön stora summor varje år.

Generalförsamlingens ordförande Miguel d’Escoto från Nicaragua konstaterade att blockaden är ett uttryck för USA:s »sjuka besatthet» med Kuba. Han fortsatte: »USA:s regering kan helt enkelt inte tolerera att ett land som Kuba existerar, som tornar upp som solidaritetens högborg och mästaren av de värderingar som vår värld behöver för mänsklighetens överlevnad».

Tor Härnqvist