Studera, kämpa, lär!

Klassamhällets uppkomst och framtida fall

Varifrån kommer klassamhället och kommer det vara för evigt? Rebell ger en kommunistisk historielektion.

August Eliasson

”Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp”. Så skrev Karl Marx och Friedrich Engels i sin berömda skrift Kommunistiska Manifestet som kom ut 1848. Drygt 40 år senare, när Marx var död, lade Engels dock till en fotnot till den tyska upplagan 1890. ”Det vill säga, noga talat, den skriftligt bevarade historien.[...]”.
Varför? Jo, för 1890 hade historieforskningen och arkeologin visat att förhistorien, den icke nedskrivna historien, dominerades av gemensamt ägande. Att den förhistoriska människans samhälle var ett jämlikt samhälle utan klassindelning och klassförtryck, ett samhälle som marxister kallar urkommunism.
Detta kan verka vara en småsak i sammanhanget. Spelar det verkligen någon roll om stenåldersmänniskorna var uppdelade i klasser eller inte? Vi kämpar ju mot dagens klassamhälle! Kanske tyckte Engels bara att rätt skulle vara rätt och lade till en liten rättelse i fotnoten till Kommunistiska Manifestets nya upplaga för att vara petnoga.
Men det har faktiskt betydelse. För det första betyder det att dagens klassamhälle har uppstått och alltså inte alltid har funnits. Vilket i sin tur betyder att det inte alltid behöver finnas. För det andra betyder det att människan som art inte i första hand är anpassad till klassamhällets och kapitalismens egoism, konkurrens, individualism och girighet, utan tvärtom till samarbete, gemenskap, kollektivism och givmildhet. Tusentals år av klassamhälle och hundratals år av kapitalism har förstås format oss och alla påverkas av det samhälle man växer upp i. Men i grunden är människan faktiskt unikt i djurvärlden för sitt samarbete och för sin kollektivism.

För att undersöka hur klasserna och klassamhället uppstod måste vi göra en djupdykning i historien. Vi börjar i det förhistoriska samhället, det som också kallas stenåldern. Detta klasslösa samhälle var förstås väldigt primitivt. Människan bodde i små byar eller familjegrupper eller levde som nomader. Man samlade bär och frukt och jagade. Till redskap hade man stenverktyg och enkla träverktyg. Detta enkla arbete krävde att alla i gruppen arbetade gemensamt med att få fram mat, tillverka verktyg och bygga hyddor. Att man arbetade tillsammans gjorde det självklart att det lilla man fick ut av arbetet också delades gemensamt. Eftersom allas arbete var lika viktigt fanns det heller inget strukturellt könsförtryck, inget patriarkat.
Dessa enkla samhällen med gemensamt ägande finns kvar än idag i vissa avsides områden, som djupt inne i Amazonas regnskogar eller på små öar i Indiska Oceanen. Arkeologiska fynd och folkgrupper som ännu lever som under förhistorien visar alltså att Friedrich Engels hade rätt när han lade till rättelsen i Kommunistiska Manifestet 1890.
Så småningom började människan utveckla jordbruk och lärde sig utvinna metall. Man tillverkade bättre och effektivare verktyg och vapen. Produktiviteten, arbetsförmågan, ökade alltså. Man brukar säga att produktivkrafterna ökade. Det innebar till slut att arbetet inte längre nödvändigtvis var gemensamt. Med bättre verktyg kunde människan lättare producera mat och annat nödvändigt alldeles själv, eller åtminstone med hjälp av sin familj och närmaste släktingar. Istället för att stammen, eller gruppen, arbetade tillsammans och tog del av resultatet tillsammans, var det nu lättare för familjer eller enskilda människor att arbetade var och en för sig och därmed kunde man behålla arbetsresultatet själva. Från att tidigare flyttat runt med boskapen och årstiderna blev man nu allt oftare bofast, vilket också gjorde det enklare att samla på sig egendom. De arbeten som männen tidigare haft ansvar för, som boskapsskötsel, blev nu allt viktigare, vilket ledde till att detta arbete kom att värderas högre och männen tog maktpositionerna i samhället. Männen kunde därmed enklare lägga beslag på det som producerade, arbetsresultatet. Patriarkatet, mannens överordning och kvinnans underordning, uppstod därmed.

Produktionen blev effektivare och samhället utvecklades och blev mer avancerat, såväl tekniskt som kulturellt. En utveckling som förde mänskligheten framåt på många sätt, men som också innebar att klassamhället med alla dess orättvisor och förtryck uppstod. Det klasslösa samhället hade alltså övergått i sin motsats, klassamhället.
Det första klassamhället grundade sig på slavar. De första slavarna var kanske krigsfångar från rivaliserande byar som man tvingade att arbeta. Senare kunde även fattiga människor som var satta i skuld bli slavar. Slavarna var slavägarnas egendom och tvingades jobba hårt utan lön, och med bara tillräckligt med mat för överlevnad. De första stora civilisationerna som det babylonska riket i nuvarande Irak, egyptiska, indiska och kinesiska och senare även de grekiska och romerska rikena byggdes av slavarbetskraft. Andelen slavar kunde skilja sig från stat till stat. I vissa grekiska stadsstater var långt över hälften av befolkningen slavar.
För oss idag kan det verka avlägset att samhället domineras av slavar som knappt räknades som människor, som slavägaren kunde sälja när han ville eller helt sonika slå ihjäl. Men man måste komma ihåg att det omgivande samhället påverkar alla människors värderingar och moral. För såväl slavägarna som de flesta slavarna var slavsamhället något naturligt och självklart. Alla människors lika värde var en paroll lika främmande som revolutionär. Kanske var det därför som de första kristna förföljdes hårt när de predikade om alla människors likhet inför Gud?

I södra Europa gick de romerska och grekiska slavsamhällena under i enorma träluppror, krig och inre problem. Över hela världen blev det allt mer ineffektivt med slavarbetskraft i och med att tekniken och produktionen utvecklades. I takt med att slavsamhällena gick under och nya religioner och samhällsidéer utvecklades, utvecklades också klassamhället. Det var slavarna och de fattiga utgjorde huvudkraften i slavsamhällets undergång. Men det gamla klassamhället skulle ersättas av ett nytt klassamhälle.
Slavägarna blev godsägare, och de frigivna slavarna blev istället i stor utsträckning bönder som tvingades arbeta åt dessa godsägare ett visst antal timmar i veckan. Slavsamhället hade ersatts av feodalsamhället.

Feodalsamhället dominerades av fattigbönder och livegna som arbetade åt rika jordägare. Vid sidan av dessa växte också allt fler städer med hantverkare och handelsmän fram. Det var i dessa städer som de första kapitalistiska förhållandena tog form i takt med att tekniken och produktivkrafterna utvecklades. De förtryckta klasserna spelade återigen en viktig roll i att göra uppror mot det gamla feodala systemet i de borgerliga revolutioner som präglade övergången till kapitalism.

Kapitalismen fick sitt verkliga genombrott under den industriella och agrara revolutionen som innebar framväxten av fabriker och maskiner i produktionen och i jordbruket. Från landsbygden flyttade miljontals fattiga bönder in till städerna där de fick jobb. De moderna arbetarna, proletärerna, blev en allt mer dominerande del av samhället. All den enorma utveckling som skett sedan kapitalismens genombrott på 1700-1800-talet bygger på proletärernas, arbetarnas, arbete. Kapitalismen innebar många framsteg för världens fattiga jämfört med de tidigare slavsamhället och feodalismen, men som vi ser idag, år 2012, är kapitalismen bara ännu ett klassamhälle som förvisar miljarder människor till fattigdom och förtryck. I länder som Sverige har arbetarklassen tillkämpat sig många rättigheter och ett drägligt liv, men även vårt välfärdssamhälle är till syvende och sist ett klassamhälle. Något som blir allt tydligare under den pågående ekonomiska krisen.

Kapitalismen ledde mänskligheten in på en teknisk och vetenskaplig utveckling som vida överstiger någon tidigare utveckling. Produktionen är också mer komplicerad än någon gång tidigare i historien. Under hela klassamhället hittills har produktionen till sin huvuddel varit individuell. Hantverkare och bönder har tillverkat mat, verktyg och handelsvaror i princip direkt från råvarorna. Kapitalismen förde med sig en extrem arbetsdelning. En vara som förr tillverkades av en enda hantverkare kan nu tillverkas i massomfattning av tusentals arbetare, ibland på skilda kontinenter när delar och komponenter skickas kors och tvärs för att maximera vinsten.
När produktionen under klassamhället hittills varit individuell har den alltså återigen övergått till att vara gemensam, kollektiv. Allt vi ser runtomkring oss har tillverkats av tusen och åter tusen arbetare i långa produktionsled. I Sverige och i övriga världen. Alla varor och tjänster i samhället är resultatet av arbetarklassens och folkets gemensamma arbete. Produktionen har helt enkelt församhälleligats, blivit gemensam.
Detta leder till en motsättning. Produktionen är gemensam, men ägandet är fortfarande individuellt, som under tidigare klassamhällen. Detta är en av många inre motsättningar som kapitalismen måste tampas med. Karl Marx och Friedrich Engels menade att detta också tydde på att för första gången i historien så kommer det rådande systemet inte bytas ut mot ett nytt klassamhälle, utan istället utvecklas mot ett kommunistiskt samhälle, ett klasslöst samhälle där såväl arbetsplatser och maskiner som de rikedomar som skapas av allt arbete kommer alla till godo. Tack vare den tekniska och vetenskapliga utvecklingen som klassamhället trots allt bidragit med har vi idag nått så långt att kommunismen, det jämlika samhället, inte längre är en utopi. Den idé som miljontals slavar, bönder och arbetare med jämna mellanrum skrivit på sina banderoller kan nu för första gången bli verklighet.

Bli medlem i RKU!

RKU är ett revolutionärt ungdomsförbund för arbetar- och vänsterungdomar.
Vi tar kamp mot kapitalismens utsugning och imperialismens krig. Vi säger att socialismen är framtiden.
Vill du arbetarpolitik och socialism? Kom med oss!
Läs mer

RKU i aktion