Natten till den första april blev Sveriges arbetare utsatta för vad man skulle kunna tro var ett dåligt aprilskämt när facken och arbetsköparna inom industrin presenterade det nya märket för löneökningar på svensk arbetsmarknad. Ett tvåårigt avtal med 3,4% första året och 3% under det andra.
Även om inflationen nu saktat ner sedan den allra värsta perioden under den förra avtalsrörelsen så kommer det i den här takten ta lång tid att ta igen det tioåriga tapp i reallöner som 2023 års svekavtal innebar. Priserna har rusat på mat, boende, energi och transporter, medan priset på vår arbetskraft verkar röra sig i slow motion.
Problemet är industriavtalet och en alltför kompromissvillig facklig ledning. Industriavtalet som säger att lönerna för Sveriges arbetare ska sättas utifrån vad som är bäst för industrins konkurrenskraft på den internationella marknaden.
Kompromissviljan som kommer ur den svenska modell som för länge sedan passerat bäst före datum. Tidigare var det hotet från en stridbar arbetarklass som drev kapitalisterna till förhandlingsborden. När hotet idag inte längre är lika starkt ger förhandlingarna oss som mest några smulor från kapitalisternas festmåltid. Arbetarklassen måste bli en kraft att räkna med om vi ska kunna flytta fram våra positioner och börja vinna igen!
Vi välkomnar att röster börjat höjas för att skrota industriavtalet. Bland annat är Unga Byggare en av de grupper som har varit extremt kritiska mot årets avtalsrörelse och har kallat avtalet för “jävligt osolidariskt”. Bland annat menar de att själva förhandlandet av lönen i procentsatser skapar en kvinnofälla då det över tid ökar klyftan mellan de mer högavlönade jobben och de mer lågavlönade jobb där kvinnor oftast arbetar, som inom vård och omsorg. En beskrivning vi skriver under på till hundra procent. Unga byggares inställning är en frisk vind i avtalsrörelsen som vi hoppas kommer sprida sig.
Trots vackra ord om heltid som norm är den ofrivilliga deltiden utbredd i många branscher, framförallt i de kvinnodominerade.
En stor fråga under avtalsrörelsen var att deltidsanställda skulle få samma rätt till övertidsersättning som heltidsanställda. Detta har uppnåtts i flertalet kollektivavtal nu - men det var en dyrköpt seger där man fick göra avkall på andra saker. Det hade det inte behövt vara! Det finns till och med en dom i EU-domstolen som slår fast att deltidsanställda ska ha rätt till samma övertidsersättning. Inte ens en gratis seger lyckades de förvalta!
En annan fråga som aktualiserats nu under avtalsrörelsen och även under Vårdförbundets konflikt förra året är frågan om arbetstidsförkortning. Bland vårdarbetarna var det många som fick upp sina förhoppningar när övertids-, mertids- och nyanställningsblockaden och senare strejken drog igång. De grusades dock snabbt vid förhandlingsbordet - resultatet blev en löneökning på 3,05 procent och 15 minuters kortare arbetspass, alltså långt från vad arbetarna hade förväntat sig.
I Handelsanställdas förbunds nya avtal skröt ledningen också om att man fått till en så kallad arbetstidsförkortning - futtiga åtta timmar på ett år till tidbanken!
Revolutionär Kommunistisk Ungdom ser det inte som en framkomlig väg att varje enskilt förbund ska deala om små futtiga arbetstidsförkortningar hit och dit. Precis som när vi vann åttatimmarsdagen så krävs det idag en enad klassrörelse över branschgränserna som reser kravet: Lagstifta om sex timmars arbetsdag med bibehållen lön! Det är också vårt recept för att få bukt med arbetslösheten då vi kan dela på jobben. Något som är synnerligen viktigt i en period där denna är skyhög, särskilt bland unga.
Trots den utbredda konflikträdslan bland svenska fackförbund så finns det vissa som visar att en annan väg är möjlig. Den 21 maj gick Hamnarbetarförbundet ut i strejk med krav på starkare skydd för fackligt förtroendevalda, högre skadestånd för arbetsköpare som bryter mot MBL genom att inte kalla till förhandling och hårdare reglering av användandet av bemanningsföretag så att bemanningsanställda ska få mer förutsägbarhet i vardagen. Egentligen ganska blygsamma krav men arbetsköparna har tagit till fula knep för att slippa gå dem till mötes, som att försöka ogiltigförklara stridsåtgärderna i arbetsdomstolen och att ta in strejkbrytare. Vi fördömer detta å det grövsta och ger vårt fulla stöd till hamnarbetarnas strejk.
Ska Sveriges arbetare kunna vinna nya segrar i klasskampen så måste vi följa hamnarbetarnas exempel. Vi måste göra upp med fackföreningsrörelsens ingrodda samförståndsanda och dra upp konfliktlinjen som den verkligen ser ut - klass mot klass! Vi måste våga drömma om en bättre framtid och vi måste börja kämpa för ett bättre liv!
- Skrota industriavtalet – Lönerna måste upp!
- För en arbetstidsförkortning värd namnet - Lagstifta om sex timmars arbetsdag med bibehållen lön och dela på jobben!
- Solidaritet med alla kämpande arbetare!
- Ner med klassamarbetet och den svenska modellen – Fram för klasskamp och socialism!