Vi som unga idag lever i ett hårt samhälle. Det är stor konkurrens om jobb och bostäder. Skolan ställer höga krav och den som inte klarar dem blir utbränd eller får inte gå vidare till gymnasiet.
Tiden vi lever i är helt individualiserad, det är upp till dig själv att lösa problemen du möter i din vardag: jobba hårdare så du har råd med en bättre lägenhet, plugga vidare så att du kan få ett bättre betalt jobb. Du är din egen lyckas smed.
Samtidigt finns en attityd från vuxenvärlden att vi unga är bortskämda och att vi har orimliga förväntningar av arbetslivet. Det är inte sant! Det är förväntningarna på oss som är orimliga. Att vi ska arbeta obetald övertid, att vi konstant ska vara tillgängliga per telefon för att få jobba och att vi ska betala mer än hälften av vår inkomst i hyra. Men framförallt: att vi ska ha framtidstro i en värld som uppenbarligen är på väg åt helt fel håll.
Det är inte konstigt att psykisk ohälsa bland unga ökar, men det beror inte till största del på sociala medier eller annat sådant som en oförstående vuxenvärld vill få det till. Sociala medier och allt som följer med dem, influencers och ändlöst scrollande är bara ett uttryck för hur hela det moderna samhället ser ut. Det är klart man blir deprimerad när man tvingas bo hemma hos sina föräldrar långt upp i åren för man inte kan få en lägenhet eller går till ett jobb där man varje dag hatar sitt liv, men som man måste behålla för man inte vet hur man ska få tag på ett nytt.
Vi lever i en samtid där allt fler unga dras in i grov brottslighet. Deras liv fördärvas för att politiker inte anser det värt att satsa på oss unga längre. För att politikerna inte vill betala för att mildra de allra grövsta klyftorna i vårt samhälle. Den omtalade gangsterkulturen är en brutal yttring av samma reaktionära idéer som sprids på sociala medier av influencers: pengar och ens egna behov går före allt, till vilket pris som helst.
Vi unga är inte ensamma om att försöka konsumera bort samtidens tomhet och tristess, men vi tillhör grupperna som är minst kapabla till det. Vill man klättra i en cementerad social hierarki så får man jobba hårt – lagligt eller olagligt, det gör det samma. Det enda som räknas är yta. Konsumtionshetsen finns i alla delar av samhället och den som inte kan delta i den räknas som misslyckad.
Vuxenvärlden anser att unga ska vara duktiga i skolan, skötsamma och villiga att tacka och ta emot för varje smula vi får. De insatser de gör verkar inte rå på den totala brist på framtidstro som breder ut sig. Vi har levt i en tid av kris hela våra liv. De imperialistiska krigen avlöser varandra, klimatkrisen intensifieras och de ekonomiska kriserna kommer allt tätare. Domedagsklockan tickar nedåt. Den psykiska ohälsan går upp och likaså rekryteringen till kriminalitet. Det finns inga partier i riksdagen som på allvar vill förändra samhället eller våran situation. De föreslår bara ytliga lösningar på djupgående problem. Ingen vill lägga ord som “kapitalism” och “systemskifte” i sin mun.
Men lösningen på den deprimerande samtiden är inte hårdare straff, selfcare eller att isolera sig från den. Vi som är unga idag måste ta kamp! Vi har rätt att vara förbannade!
Vi måste ta kamp för våra egna liv och för en värld som går att leva i. Genom handling kan vi förändra både oss själva och världen. Men det kan inte åstadkommas genom att sitta snällt på avbytarbänken och vänta på att det ska bli vår tur. Ska vi få världen att bli som vi vill kan vi inte be om lov att förändra den, vi måste göra det själva. När man börjar agera tillsammans med andra märker man genast att man med egna krafter kan åstadkomma någonting. För det krävs gemensam kamp, en verklig kollektiv kamp där man blir del av något större än sig själv. Vårt förbund måste vara en självklarhet för de ungdomar som vill skaka av sig det passiva höljet, men då måste vi ha något att erbjuda dem. RKU ska vara den självklara platsen för ungdomar att lära sig tillsammans och utvecklas till orädda kämpar, att själva fatta beslut och inte låta sig tystas.
RKU Kräver:
- Mot passivisering och cynism – framåt för gemensam kamp och kollektivism!
- Stärk organisationen – för ett livskraftigt kommunistiskt ungdomsförbund!