I vår var det ett år sedan Sverige blev fullvärdig medlem i krigsalliansen Nato. Det drevs på av socialdemokraterna under Magdalena Andersson 2022. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ville inte att Nato skulle bli en valfråga, så istället fattades beslutet över allas huvuden. Riksdagen ställde helt enkelt de svenska vapenföretagens profit högst.
Bland krigsivrarna har man framställt detta som ett riktigt steg och en ren nödvändighet för att slå vakt om vår suveränitet och europeisk säkerhet. Motståndarsidan har påtalat att det innebär ett brott mot den svenska alliansfriheten och att det utgör ett steg i en mer förödande riktning. Detta är både falskt och sant.
Falsk är föreställningen om en svensk alliansfrihet. Det har det inte varit tal om på flera årtionden. Sverige började öppet tumma på denna princip redan 1996, då man ingick i det militära transatlantiska samarbetet Partnerskap för fred. Även om Sverige inte har varit regelrätta medlemmar i Nato så har man under samma organisations flagg deltagit aktivt i anfallskrigen på Afghanistan och Libyen, stöttat Natos folkrättsvidriga interventioner i forna Jugoslavien och anslutit sig till värdlandsavtalet år 2014 som gett Natotrupper möjlighet att utföra träningar på svensk mark. Detta alldeles oavsett vilka partier som suttit i regering.
Sant är det att denna riktning skapar förödande konsekvenser. Genom att bli fullvärdiga medlemmar i Nato har Sverige, tvärtom från vad krigshökarna säger, inte skapat en garant för den nationella säkerheten. Man har istället gjort sig till ett tydligt militärt mål i den imperialistiska konflikt som allt mer trappas upp i Europa. Detta är en del av en långt gången ambition, där man sedan millennieskiftet sett till att omvandla den svenska militären från ett försvar av de egna gränserna till en offensiv krigsmakt i Natos tjänst.
Som ett led i detta lade man ner tränade förband, de förråd som skulle understödja försvaret avvecklades och värnplikten ersattes med en yrkesarmé. Numera har denna princip omvärderats och antalet värnpliktiga, vars närvaro är belagda med tvång, har ökat för att tillgodose de svenska imperialistiska ambitionerna. En fjärdedel av de ungdomar som kallas till mönstring uppger att de inte vill göra värnplikt.
Samtidigt har politikerna ivrigt ställt sig bakom de militära krav som EU ställer. EU är en union av och för kapitalister, vars enda syfte är att underlätta frigörandet samt förflyttningen av kapital och arbetskraft inom de europeiska kapitalisternas intressesfär. Därutöver att gemensamt suga ut de afrikanska nationerna och folken. 2017 anslöt sig Sverige till EU:s militära samarbete PESCO och 2020 bestämdes det dessutom att Sverige skulle delta i bildandet av en militär EU-styrka under tysk ledning. Förra året deltog Sverige i de EU-ledda interventionerna mot de jemenitiska motsåndsaktionerna i Röda havet, för sionismen och det internationella handelskapitalets räkning.
Vi står inför en utveckling där den svenska borgarklassen och deras förlängningar i riksdag och regering allt mer binder upp sig till det imperialistiska krigsmaskineriet som Nato utgör. Upprustningen i Europa fortgår i ökande takt. I denna ska den svenska vapenindustrin utgöra en nyckelroll som sanktionerats av EU-kommissionen. Detta kommer i förlängning innebära katastrofala följder, där Sverige deltar i ett nästkommande plundringskrig med värnpliktiga stridandes vid Natos yttre gräns. RKU tycker inte att svenska ungdomar ska offra sina liv för vare sig Sveriges eller USA:s kapitalister, eller för något imperialistiskt krig.
Under maj 2026 kommer det hållas ett Natotoppmöte i Helsingborg. Alla Natoländers utrikesministrar kommer att samlas och staden kommer omvandlas till ett spektakel för krigsalliansen. RKU uppmanar alla fredsvänner och motståndare mot denna utveckling som kapitalisterna och politikerna har försatt oss i, att ansluta sig till protester mot detta möte. Imperialismen är mänsklighetens fiende. Mot detta ställer vi fred och socialism!
- Sverige ut ur Nato!
- Sverige ut ur EU!
- Mobilisera mot krigshetsarna!