Framtidens läroböcker kommer att minnas 20-talet som ett årtionde av krig och förfall. En Pandoras ask av militarisering och stormaktspolitik har öppnats. Borgarklassens drömmar om ett ekonomiskt och politiskt sammanväxande av världen har krossats. USAs dominerande roll i den imperialistiska världordningen, som orubblig garant för det västerländska finanskapitalets intressen, håller på att utmanas av nya konkurrerande intressen.
I spetsen för en sådan utmaning står Kina och Ryssland. Båda är utvecklade kapitalistiska stormakter på uppgång, som kämpar för att omförhandla sina ställningar i den globala hackordningen. Kapitalismens permanenta kristillstånd har tvingat samtliga stormakter att överge den gamla ”regelbaserade ordningen” och åter drabba samman med varandra i kampen om marknader och territorium i ett imperialistiskt stormaktsspel på högsta nivå.
Existerande konflikter ges nya dimensioner allt eftersom stormakterna ser möjligheter att öppna nya frontlinjer mot sina konkurrenter. Men den snabba manöverkrigföring som präglade kriget i Ukraina under sina första månader har allt mer övergått till ett utdraget skyttegravskrig. Den israeliska ockupationsmakten går i stort sett obehindrat fram med EU och USAs fortsatta stöd i ryggen.
Stormakterna öser ned vapen, krediter och mänskliga kroppar i sina respektive konflikter, men nya konflikter hotar att antändas för varje dag. I land efter land ger den gamla liberala frihandelspolitiken vika för en allt stramare protektionism och ytterligare militär upprustning. Det här är en utveckling som kapitalismen har följt förut och om den inte stoppas så är risken för ett tredje imperialistiskt omfördelningskrig stor.
Sverige är inget undantag från den här trenden. Riksdagens gamla konsensus om alliansfrihet och förhandlingar har officiellt förpassats till historiens skräphög. Efter en hel uppsjö av lögner från politiker, tankesmedjor och borgerliga medier så har den svenska borgarklassen till sist lyckats fabricera ett nytt konsensus inom svensk politik för upprustning, omfattande närvaro av utländsk militär på svensk mark och förberedelse för ett nytt imperialistiskt storkrig.
Men den svenska borgarklassen har inte tvingats till denna militanta imperialism av någon utomstående kraft. Den härskande klassen i Sverige har av eget initiativ valt att lägga om landets politiska kurs i enlighet med sina gemensamma materiella intressen. Det gällde kollaborationen med Tyskland under andra världskriget, medlemskapet i Europeiska unionen och den utdragna, nu fullbordade, anslutningen till krigsalliansen Nato.
Men det är inte kapitalisterna som kommer att stupa på Ukrainas slätter eller träskmarker. Inte heller i Irans dalar och berg, Kinas städer eller varhelst imperialismen kräver krig. Vare sig det rör sig om att dö på fronten eller om att bära krisens allt tyngre bördor på arbetsplatsen eller i hemmet så är det som vanligt arbetarklassen som kommer behöva leva med konsekvenserna av kapitalismens kriser och krig.
Inflation, nedskärningar och saboterade löneförhandlingar har redan pressat skol- och arbetarungdomar hårt, men för att finansiera den pågående militariseringen av samhället så kommer arbetarklassen pressas ytterligare närmare bristningsgränsen. Priserna kommer att fortsätta stiga, skolbudgetarna att fortsätta urholkas och fackpamparna att fortsätta kuppa igenom skambud i löneförhandlingarna.
Borgarklassen och deras talespersoner gör sitt bästa för att övertyga oss om att vi måste sitta lugnt och stilla i båten. Att vårt öde är intimt sammanflätat med kapitalets och att vi måste göra gemensamma uppoffringar för det allmänna bästa. Men vi vet att det inte kommer bli några gemensamma uppoffringar och att det framförallt inte kommer bli några gemensamma vinster.
Inget imperialistiskt plundringskrig kommer att lösa skol- och arbetarungdomars problem i Sverige. Eftersom krisen kommer inifrån kapitalismen, så måste vägen framåt vara klasskampens väg. Mot borgarklassens krigshets ställer RKU solidaritet med arbetare och förtryckta folk över hela världen. Mot borgarklassens utpressning ställer RKU parollen: Vår fiende är kapitalismen – vår fiende finns på hemmaplan!
RKU kräver:
- Sverige ut ur Nato! Skrota DCA-avtalet!
- Krossa kapitalets union – Sverige ut ur EU!
- Solidaritet med världens arbetare och förtryckta folk!
- Krossa imperialismen!
- Stoppa vapenhandeln!