Inom feminismen så finns det ett evigt snack om skönhetsingrepp. Deras vara eller icke vara, är det feministiskt? Är det ofeministiskt att vara emot dem? Underkänner man inte då kvinnors agens? Även i samhället i stort tycks skönhetsoperationer ha en guldålder. SVT har släppt en serie om skönhetsingrepp. Vi lever i BBL, brazilian butt lift, eran och influencers gör injektioner stup i kvarten.
Jag ska inte diskutera enskilda personers skönhetsingrepp, jag tycker inte att det är relevant eller särskilt givande. Att skuldbelägga enskilda personer tar oss ingenstans, det är det övergripande som säger någonting och det är också det som influerar den enskilda. Men det måste ju ändå säga någonting att det främst är kvinnor som gör dessa ingrepp. Det har länge funnits en diskussion om skönhetsideal och den extremt negativa inverkan de har på kvinnors liv. Vikthets och utseendefixering har skadat otroligt många kvinnor och gett dem sämre livskvalitet. I slutänden kan allt härledas till kvinnoförtrycket: en kvinna är bara sitt utseende.
Det må ha tagits upp rätt ofta vid det här laget, men den digitaliserade tid vi lever i förstärker detta än mer. Reklamen har alltid genom sina idealbilder haft en negativ inverkan på kvinnors självbild och inom reklamen har det alltid förekommit retuschering. Idag är det inte så att man måste sitta och peta på något negativ eller vara någon slags photoshop trollkarl för att fixa till en bild bortom allt som kan uppnås i verkligheten, det finns en mängd appar och program som gör det väldigt lätt. Retuscheringen återfinns därför inte längre bara i reklambilder eller fotografier av kändisar, nej, många av de bilder vi möter på t.ex. instagram är retuscherade oavsett om de läggs upp av influencers eller helt vanliga människor. Det samma kan för den delen gälla videos. De försöker i det fallet inte sälja något annat än en idealbild av sig själva. Retuschen i egna bilder kanske mer ska betraktas som ett symptom på det reklambilderna säljer: köp grejen, se ut såhär, bli lycklig.
Det är inte bara retuschen som har en negativ inverkan på kroppsuppfattningen. Jag minns när filter kom på appen snapchat för ett antal år sen. Folk var som besatta av t.ex. hundfiltret, en mörk tid, men jag deltog också De filter som fanns då var väldigt oavancerade och många ändrade inte så mycket i ansiktet, om de gjorde det så var det väldigt tydliga förändringar. Nuförtiden är filtren betydligt mer avancerade, det finns otroligt många olika så kallade “beauty filters” att välja på som gör en mängd olika saker för att förändra ens ansikte. Det är inte ovanligt att kvinnor som uppsöker plastikkirurgi eller andra skönhetsingrepp visar upp bilder av sig själva med ett filter på som sitt önskade resultat. De vill bli sina filtrerade jag i verkligheten. Det man strävar efter är att göra det fixade utseende till det utseende som existerar hela tiden. Det är samma drift som får en att vilja tatuera in smink. Det ofixade utseendet, det imperfekta eller fula ska helst inte få existera alls. Det räcker inte med att man fyller kvinnorollen och ser vacker ut när man befinner sig någonstans där andra kan se en och reglera ens avvikelse med en dömande blick eller en nedsättande kommentar på instagram. Utseendet blir en så viktig del av jaget att man måste reglera det i sin ensamhet för att stå ut med sig själv, man har internaliserat betraktarens blick och ingen stund är längre fri.
Andra är besatta av att fixa sina läppar, sin näsa eller någon annan upplevd skavank. Jag förstår att det är ett lidande att leva med ett upplevt fel i ens utseende. Jag förstår att väldigt snäva västerländska skönhetsidéal ofta är en stor del av orsaken till det. Men det finns något konstigt i att man möjliggjort att kunna fixa varje upplevt fel, helt plötsligt så är kroppen inte längre en helhet. Den består av en mängd små klossar som var för sig ska vara perfekta eller åtgärdas. Det som inte är perfekt är inte heller del av ens utseende. Kroppen segmenteras och blir ett objekt istället för ett verktyg för att uppleva världen. Även flera av de influencers som slåss hårdast för den kropps-positiva rörelsen gör fillers. Budskapet blir alla kroppar är vackra, men det finns alltid nåt att åtgärda.
Bland influencers och andra kändisar är såklart ingrepp ännu vanligare än bland oss dödliga. Det är absolut så att det gör något med en att sälja in sig som koncept och ständigt låta sig själv och sitt liv betraktas. Jag tycker dock inte att man kan kalla influencers för offer för ingreppen, det finns flera av dem inte klargjort att de gjort just reklam för t.ex. en viss klinik genom sina inlägg. Kliniker har dessutom erbjudit gratis injektioner eller ingrepp i utbyte mot reklam. Reklam för skönhetsingrepp är dessutom ett ganska oklart område. Det är förbjudet att göra reklam för t.ex. botox då är ett receptbelagt läkemedel, men det är inte förbjudet att göra reklam för en klinik. Frågan blir då om influencern när hen gör reklam för en klinik där hen gjort injektioner gör reklam för injektionerna eller bara kliniken.
Ingreppen i sig har också blivit en statusmarkör, de är ju inte gratis. Även i ansiktena på dem som förnekar ingrepp så blir spåren av dem tydliga, en rakare mindre näsa, fylligare läppar eller tydligare kindben. Att erkänna ingreppen är dock inte längre tabu, det är något som många pratar ganska fritt om. Det finns något otroligt absurt i det. Vi har ett skönhetsideal som endast kan uppnås genom operationer. Egentligen så borde det få folk att stanna upp: varför vill vi se ut på ett sätt som uppenbart är artificiellt? Ett sätt som vi vet att förebilderna heller aldrig sett ut på på naturlig väg? Istället så har vi trots öppenheten lyckas normalisera idealet, det finns inget konstigt med att göra en näsoperation eller fillers: alla gör ju det!
Men operationer är inte ofarliga och inte heller andra sorters ingrepp. För några år sen fanns det en stor diskussion om skador som uppkommit i samband med skönhetsingrepp och vem som skulle betala för att åtgärda dem. Diskussionen kretsade kring oseriösa kliniker som utförde t.ex. näsoperationer som gjorde det omöjligt för patienten att andas genom näsan. Det är dock inte bara oseriösa aktörer som utför operationer som kan medföra komplikationer, det kan såklart alla medicinska ingrepp föra med sig. BBL, brazilian butt lift, som ökat i popularitet sen 2010-talet, har av American Society of Plastic Surgery kallats det dödligaste skönhetsingreppet. BBL kanske inte ses som superfarligt, det är trots allt ett ingrepp där man tar ut och injicerar patientens eget fett och inte något främmande objekt i form av t.ex. ett implantat. Risken med BBL är dock fettembolism, dvs att fettet som injiceras orsakar blodproppar. När t.o.m. plastikkirurgerna själva erkänner att ett ingrepp är dödligt kan man ju undra varför de utför det.
I grund och botten är diskussionen om skönhetsingreppen; deras vara eller icke vara, om de är feministiska, om de förbättrar livskvalitet, och så vidare, irrelevant. Skönhetsingreppen existerar för att det finns mycket pengar att tjäna på att människor, främst tjejer eller kvinnor, mår dåligt över sitt utseende. Det är ett tydligt skapat behov, ju mer missnöjda vi är desto fler ingrepp och produkter köper vi. I min mening vore det bästa att lämna diskussionen kring skönhetsingrepp och produkter bakom oss, de är inte feminismens område i annat än att kritisera hur vi manipuleras att må skit så att någon kan tjäna pengar på oss. Vi kanske måste lära oss leva med att inte vara nöjda, inte alltid se bra ut. Feminismen måste släppa utseendet. Jag tror att sättet man gör det är att hitta saker som är mer värda, viktigare än att se bra ut. Istället för att lyfta varandra som vackra, snygga eller sexiga måste vi lyfta varandra på andra sätt. Jag förstår att utseendet är en stor del av människors liv, det avgör mycket av hur vi behandlas. Jag förnekar inte rasism eller det tveeggade svärd som är att se feminin ut, men det är något annat än att kriga för rätten att göra ingrepp. Det kanske därför låter banalt, men utseendefixeringen förhindrar oss att faktiskt leva som människor. Låt oss faktiskt se den som den dubbla bestraffning från patriarkatet den är och låt oss krossa den.
Emelie McBay
Emelie McBay är ledamot av RKU:s centralstyrelse