Är det för mycket Gnosjöanda i politiken?

Det är på lokal nivå det märks som tydligast att de 8 partier vi vanligtvis har att välja mellan egentligen inte skiljer sig från varandra.

Collage

“Gnosjöanda” definieras i Svenska Akademiens Ordlista som: “anda av entreprenörskap”, begreppet kommer från Gnosjöregionen - fyra glesbefolkade kommuner i västra Småland som är kända för sin stora lokala företagsamhet, området täcker ungefär 87 000 invånare men hela 1 500 industriföretag och ungefär 13 000 företag totalt, detta innebär att det i området finns i genomsnitt 1 industriföretag för varje 58 invånare eller 1 företag per 7 invånare!

En del i denna kultur av företagsamhet är en tro på samarbete; småföretagare såväl som blivande sådana hjälper gärna varandra hellre än att konkurrera med förhoppningen att det på lång sikt kommer gynna båda parterna – En strategi som verkar funka i företagsvärlden men som tyvärr börjat användas i politiken.

Att samarbeta är ofta en bra idé, ibland även inom politiken – partier och organisationer som har viktiga frågor gemensamt kan prioritera dessa och bilda koalitioner. Demokratin vi lever i nu förutsätter dock att det finns olika partier som vill olika saker så att man kan rösta på det man själv håller med – något som inte går om alla partier skulle samarbeta. Samarbeta gör de dock; som ett första exempel kan själva Gnosjö nämnas; När Gnosjö kommun skulle hålla budgetmötet 2022, det viktigaste mötet på året då det ska beslutas om hur 700 miljoner kronor ska spenderas över ett år, lyckades alla åtta partier komma överens och mötet tog tre minuter.

I två av Gnosjös grannkommuner, Gislaved och Vaggeryd, styr just nu koalitioner bestående av Moderaterna och Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet. Vaggeryd och Gislaved är inte ensamma om detta, under denna mandatperiod (2022–2026) styrs minst 52 av Sveriges 290 kommuner och 4 av Sveriges 21 län av S och M i koalition. Detta är inte heller hela sanningen; utöver S och M som traditionellt ses som de två partierna som inte ska hålla med varandra är det väldigt vanligt med andra höger och vänsterpartier som går i koalition, exempelvis Moderaterna och Vänsterpartiet (exempelvis Vaxholm, Eda, Malå och Lidköping kommuner) eller Socialdemokraterna och Kristdemokraterna (exempelvis Örebro och Dalarna län). Det är på lokal nivå det märks som tydligast att de 8 partier vi vanligtvis har att välja mellan egentligen inte skiljer sig från varandra – eller är det för mycket gnosjöanda i politiken? 

Det är som sagt i den lokala politiken som det tydligast märks att det egentligen inte gör skillnad vilket parti man väljer; många har dock svårt att sätta sig in i exempelvis kommunpolitik, för en ungdom så kan det låta drygt, torrt och komplicerat. Att lokalpolitik är tråkigt och komplicerat är dock en halvsanning, kommunpolitiker har för vana att dryga ut och göra frågor mer komplicerade än de är. De hakar också upp sig på teknikaliteter mer än sakfrågor som en slags politisk taktik. Lokalpolitik är egentligen betydligt lättare än den verkar och hade kunnat vara betydligt mer lättillgänglig för ungdomar.

Att de olika partierna egentligen är likadana gäller dock inte bara ute i småkommunerna utan även i Riksdagen - även om de där arbetar betydligt hårdare för att dölja detta. I Riksdagen råder det verkligen Gnosjöanda, alla åtta partier kommer överens om viktiga, storskaliga frågor som Sveriges medlemskap i EU och vapenexport till Ukraina. Vänsterpartiet och Miljöpartiet må ha röstat emot DCA-avtalet (när alla andra partier röstade för utan att ha en tanke på att fråga folket först) men Mp röstade för Värdlandsavtalet mellan Sverige och NATO 2014 och V nöjde sig med att lägga ner sina röster - inte förvånande med tanke på att V var för Sveriges deltagande i interventionen mot Libyen 2011. Detta kan inte tolkas som att de har konsekventa linjer i dessa frågor.

En annan fråga som behandlats med gnosjöanda är kärnkraften - inget av partierna är idag emot kärnkraft och de har alla flitigt samarbetat i 45 år med att inte respektera svenska folkets omröstning om att avskaffa densamma.

Ett av de största exemplen på gnosjöanda i Sverige är nog Svenskt Näringsliv, en “arbetsgivarorganisation” som utbildat riksdagen i gnosjöanda genom att samla 60 000 företag för att få igenom nyliberal politik (och även krigspolitik så att Saab kan få sälja sina stridsflygplan och drönare), till stor del har vi dem att tacka för hur samhället ser ut oavsett om regeringen använder röd eller blå färg.

Ibland så kan det lokala ge en bra bild av vad som pågår i större skala, men man ska inte glömma att vi är en del av det lokala. Att organisera sig i RKU kan snabbt göra skillnad, att visa att det finns ungdomar som ifrågasätter vad skolan och lokaltidningen säger, ungdomar som vill ha riktig förändring och som går ut och visar det, det är det stora i det lilla, grunden för en bättre värld. 

Vad händer när vi också blir företagsamma och organiserar, agiterar och bygger våran rörelse? Den härskande klassen har sin gnosjöanda, sin företagsamhet, så låt oss se vad som händer när vi ungdomar blir företagsamma med våran vilja att få förändring.

Livia är ledamot i RKU:s centralstyrelse