Flera gånger om veckan blir vi konstant påminda om den rådande laglöshet som verkar i svenska förorter. En paradox av ännu en skjutning, ännu ett nytt nätverk och ännu en politiker som kräver hårdare straff, men diskussionen stannar där. Klassamhället har skapat en situation där beställningsmord och portsprängningar blivit karriärsvägar för fattiga barn och ungdomar i förorterna.
Killarna som skjuter varandra i Rinkeby, Biskopsgården eller Skäggetorp är inte våra fiender, det är det kapitalismen som är. Det är den som givit upphov till gängen, som tjänar pengar på gängen och gangsterkapitalisterna.
Om man endast skrapar på ytan av vad gängkulturen faktiskt går ut på så är inte något sorts uppror mot statsapparaten eller kapitalismen. Det är kapitalism fast utan den svenska modellen med arbetarrättigheter och anställningsskydd. Det är liknande logik som får en VD att sparka halva personalen för att pumpa in pengar på pengar i aktiekursen som får en gängledare att skicka en 15-åring att skjuta någon. Arbetarklassen får ta smällen medan arbetsköparen tar hem vinsten.
Politikernas svar på detta blir att sänka straffbarhetsåldern. Vilket gjort att gängen satt i system att skicka iväg barn som inte kan dömas till fängelse, så ännu yngre barn kommer bli nästa måltavlor. Det är inte heller något helt befängt, det är den ordning som kapitalismen tillåter. Företag och gäng exploaterar, gäng riskminimerar precis som vilken firma som helst. Arbetarklassens barn får helt enkelt agera torpeder och skyddsvästar för de gängtoppar som redan säkrat pengarna på droghandeln.
Samtidigt vill högern och socialdemokraterna förklara detta som ett symtom på "importerad kultur”. Som om våld eller frontalangrepp på arbetarklassen skulle vara något främmande för Sverige. Det är en bekväm sits för dem. För då slipper man ta upp vad som pågått i förorterna de närmsta 30 åren. Den totala nedmonteringen av fritidsgårdar och resursbrist i skolorna samt en underbemannad socialtjänst.
Att barn inte föds med en glock eller Signal installerat på telefonen är självklart. De rekryteras in i gängen för att nedskärningarna inte gett något bättre att bli en del av. Om det inte erbjuds någon framtid hittar de den själv, tyvärr.
Framtiden för nästa generation innebär visitationszoner, fler poliser (och sämre utbildade sådana) och hårdare straff. Det handlar inte om fler sociala resurser, jobb eller ens fler fritidsgårdar. Symtomen på klassamhället bekämpar regeringen och staten med ännu mer klassförtryck och benämner det som trygghetspolitik.
Så länge lösningen endast handlar om vallöften med quick fixes för de absoluta grövsta biverkningarna med fängelser i Baltikum och “hårdare tag” istället för bostadspolitik, skola eller jobb kommer nästa generation att fostras till morgondagens barnsoldater och rekryter. Staten och gängen upprätthåller ordningen där ungdomen ska hållas nere antingen bakom galler eller i skuld till en gängledare.
Det är förstås inte killen som blev rekryterad som 14-åring som är den egentliga fienden. De egentliga fienderna är politikerna som krattat marken åt gängen. Som röjt väg för ett samhälle där han inte har haft några andra val. Det är de politiker eller gängledare som tjänat pengar på detta, vare sig det är svarta eller vita pengar, som ser till att han stannar kvar där han är.
Riktig trygghet byggs inte med fler häkten, fängelser eller domslut. Den byggs med jobb, bostäder och en framtid värd att leva för. Allt annat är bara mer av samma ordning som orsakade skadan från första början.
