Det är såklart givet att det aldrig skulle bli en enkel fajt när motståndaren är världens rikaste man, ökänt antifacklig och redan från början gjort det tydligt att bolaget inte har för avsikt att teckna något kollektivavtal. För att möta en sån motståndare måste man vara väl förberedd och man måste kunna sätta hårt mot hårt - vilket IF Metall visat tydligt att de inte har varit eller har kunnat. Det är inte roligt att säga det, men tecknen har varit många redan från början att detta varit en nederlagsstrejk.
För att en strejk ska kunna lyckas är A och O att man kan stoppa verksamheten på bolaget man strejkar mot. Då måste man 1) se till att ha med sig tillräckligt många som är villiga att lägga ner arbetet och 2) se till att bolaget inte tar in några strejkbrytare som utför arbetet i deras ställe. Det här allra mest elementära har IF Metall uppenbart misslyckats med. Strejken utlystes medan enbart en minoritet var medlemmar på de flesta av verkstäderna och mot strejkbryteriet har man knappt lyft ett finger. De strejkvakter man haft utanför verkstäderna har mest fungerat som informatörer snarare än den mur som hade behövts för att hålla de av Tesla hitflugna strejkbrytarna ute.
För att en strejk ska lyckas, och särskilt en långvarig sådan, måste också moralen hållas uppe och de strejkande måste själva vara engagerade och delaktiga i de beslut som tas och som de ska bära. Så har inte varit fallet under Teslastrejken, och det är knappast de strejkande själva som är skyldiga till detta. Symptomatiskt för hur dagens svenska fackföreningsrörelse fungerar, har konflikten från Metalls sida varit väldigt toppstyrd. De strejkande har fått väldigt knapphändigt med information och knappast själva varit involverade i att fatta beslut om strejken. ”Puppet masters” har en av de strejkande träffande beskrivit Metalls ledning som.
Det är hårda ord - men det måste konstateras att den svenska fackföreningsrörelsen är fredsskadad (för att låna ett begrepp från den krigshetsande högern). Nästan 90 år av klasskompromiss och arbetsfred har gjort att LO-facken glömt bort hur man fajtas. Om Teslastrejken inte ska ha varit förgäves så måste dess bidrag vara att den insikten väcks och att folk börjar reflektera kritiskt kring hur vi ska kunna flytta fram våra positioner i klasskampen igen. Gör vi inte det så är det ett farligt exempel som har satts nu.
